Adlibris 

Akademibokhandeln 

Amazon 

Bokbörsen

Bokus

CDON

h:ström

Nya Bokhandeln

Science Fiction Bokhandeln

Suomalainen Kirjakauppa

Blogg 2.0

Nu börjar det röra på sig. Valt en ny plats för sida och blogg. Blir på WordPress. Lansering förhoppningsvis i månadsskiftet. Men jag skall lära mig sidan också, få igång alla funktioner, och på just sånt är jag trög, dum och infantil… Men jag hoppas vapendragaren Mike Wallace har tid att hjälpa till.

Men meddelar det sedan på alla kanaler 😊 Det kommer bli mer skrivande på alla plan, möjlighet till kommentarer för er läsare så vi kan interagera och.. om någon vill sponsra genom att lägga in reklam på sidan så kommer det vara möjligt. Så har du alldeles för mycket pengar på banken eller i din firma, slå mig en pling 😉

Jag håller er uppdaterade

Allt har sin tid...

Nu börjar jag förstå vad som händer på sidan. Dels att ni har mer flitigt varit inne på sidan (har ökat med med flera hundra unika besök bara de senaste månaderna) dels att allt som finns där i form av hemsida, bilder, blogg osv tar procent av den tillåtna (icke obegränsade) trafiken per månad. Så tex nu i augusti, den första dagens besök har redan norpat 10% av "potten"! Men i och med att jag ändå tänkt byta webbplats för fler funktioner (som att ni kan kommentera under varje blogginlägg) och att denna sida förnyas automatiskt i september om jag inget gör, så får augusti månad helt enkelt bli en månad där jag först har lite semester, sen så kommer jag skapa nytt. Så mer info kommer om var och när ni kan hitta JKManni igen :)
Tills dess, gå gärna in och läs ändå i bloggen, det finns ganska roligt material flera år bakåt i tiden.  

Hundar värme och solnedgång

Idag var en sådan där extra fin dag.

Det började med husdjursandakt. Redan 22 grader 8.30 när jag började rodda för den med stolar högtalare psalmböcker. Hade förberett kvällen innan men det fanns att göra. Sen också att det var loppis samma dag, så jag kånkade på, svettig innan 9…

Men fem vovvar och ett dussin människor kom. Vi sjöng och hade andakt, hundarna skällde ut prästen (moi!) men jag välsignade dem i alla fall 😊 "Må Gud välsigna dig och beskydda dig i alla dina tassemarker. Amen"

Sen loppis där jag försökte kränga min bok Exodus, mina två skivor med Herrmann (jag och Mikael Herrala, nämnd ofta här på bloggen, verklighetens Mike och John i trilogin) och diverse dvd: er. Det kom ett trettiotal under dagen, goda samtal, folk nyfikna på prästen och prästgården, så jag visade runt glatt. Sålde några böcker och skivor, och ett par filmer. Även turister och andra i kyrkan, Ekstabor som tar sina barn och barnbarn till deras kyrka och visar dem runt. Jag bjuder då alltid på en extra guidning. Så en social dag. Efter 16 kunde jag och Rocky ta en tupplur, och Rocky var helt slut, så många hundar och så mycket folk! (han var med hela dagen) Han sparkade i sömnen och snarkade som en liten gris. Så sött.

Sen på kvällen helgmålsbön i vackra Valbyte, som ligger på västra stranden, nära Västergarn. Med bön och blockflöjt (den briljante Annika Hansson-Gardelin) fick vi en fantastisk stund vid ett stilla hav med Karlsöarna i sydväst och solen som slickade oss med kvällens sista strålar. Magiskt faktiskt.

Så nu hemma och helt slut, men på ett bra sätt. I morgon två mässor. Sen semester. Underbart.

Ta hand om er var ni än befinner er. Hitta guldkornen och smultronställena och njut. Livet är tufft i sig självt, så därför behövs de goda stunderna.

En bedårande tisdag

Idag var en bra dag. En oerhört kvalmig varm men fantastiskt fin dag. Vi har inte haft torka i år här på Gotland. Det är så mycket blommor i varenda äng och dike, gräset är grönt, till och med björken är grönare än Hammarbys hemmaklack!

Och börja dagen med pilgrimsvandring längs kusten och genom ett skuggigt naturreservat, sen ordna för en jubilarlunch i morgon ( för de som fyllt 75, 80 eller uppåt i Eksta), sorgehus och hjälpa sorken med diverse. Har bytt kläder tre gånger i värmen men det är ett i-landsproblem.

På lördag loppis i tre socknar, inklusive Eksta, och har förberett med mina böcker (givetvis) mina CD; n (köper folk CD: n längre?) och en stor hög DVD: er (köper folk DVD: er längre?) Men jag hoppas på lite genomfart här i prästgården, om inte annat så att för att tjöta med folk och grannar.

Men ännu några intensiva dagar, med sinnesrogudstjänst, begravning, husdjursandakt (mer om den senare) och mässor. Men sen välbehövlig semester! Och så småningom mer hetta med fina finskan… 😊

Balsam Boys

En vanlig måndag men ändå inte. Har finbesök av min gamla vän P från Uppsala i några dagar. I morgon ansluter hans vuxna dotter också. Soligt och varmt, grilla och EM final, frisbee, bollspel, Rocky och Öjamadonnan. Krydda det med attentat mot Trump, världsläget och politik. Vi lyssnade på en hel del musik förut och man inser att ens gamla hits redan är 30-40 år gamla. Jisses. Blir man så gammal så fort alltså? 😊Bara en sån raritet som Balsam Boys "Här kommer sommaren" (bra ironiskt för min och P. s frillor…) eller att lyssna på Ted Gärdestad, Europe och Cyndi Lauper… Tiden går och vi med den. Känns som man blir ett år äldre för varje år som går men själen förblir en pojkes…Som tur är blir man både klokare och snyggare med åren… 😉

EM, Spanien och så Rodri...

Då är det den 14 juli och jag har noterat tid och datum för länge sedan. För vad? Jo, finalen i fotbolls-EM. I finalen blir det Spanien mot England. Och jag läste en superb artikel om riddaren i det tysta, den spelförande mittfältaren Rodri. Vacker läsning i en fotbollsvärld som handlar om miljarder och Instagram. Rodri är något annat. Hängiven är ett underskattat ord. Läs gärna även om du inte alls gillar fotboll. Det här handlar mer om karaktär och hängivenhet än om själva sporten. Och för er som vet mina fotbollskänslor så spelar han i antagonisterna Manchester City, jag håller ju på Liverpool. Men en bra fotbollsspelare är en bra fotbollsspelare oavsett var han eller hon spelar. Precis som en bra låt är en bra låt oavsett genre…

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/kw67Oa/fotbolls-em-2024-alla-kvartsfinaler-matcher-och-tv-tider

10 filmer till då så sörru änna

Nu har jag fått blodad tand. Kör vidare med favoritfilmer 21-30. Slutar när jag försöker tvinga in på listan. Men tänker det kan vara kul för er läsare att få tips av mig, precis som jag uppskattar tips från andra. Även om jag personligen jobbar ännu så är det ju semestertider 😊 Alla filmer är de som jag uppskattat enormt både då jag såg dem för första gången men också de som är värda att ses om igen med jämna mellanrum. Som en bra låt man aldrig tröttnar på…

Bron över floden Kwai

Åter en film om andra världskriget men nu med lite omvända roller. Ett gäng engelska och amerikanska krigsfångar tvingas bygga en bro för Japanerna i Burma (Myanmar). Spännande, med William Holden och Alec MacGuinness (Obi-Wan 😊 )

Änglagård

Kanske den bästa filmen om Sverige, av en engelsman, med Helena Bergström och Richard Wolff. Men bäst är nog Viveka Seldahl. Ojojoj…

Maverick

En fantastiskt rolig film som utspelar sig i vilda västern och handlar om kortspel och lurendrejare. Mel Gibson är genuint rolig och Jodie Foster en lika bra motpart. Alla lurar alla.

Inception

En riktigt spännande film om hur i snar framtid man möjligen plantera ideer i människors hjärnor för att de ska ta de beslut som en part vill. Att sno ideer verkar enkelt, från sovande människor, men här får Leonardo Di Caprio en annan typ av beställning, att plantera en ide i en sovande människas dröm, som drömmer i flera lager. Ett mästerverk. Och med ett slut som får mig fundera mer än om Gud existerar 😊

Pahat pojat

En finsk film som bygger på en sann historia. Om fyra pojkar med en hemsk far (Vesku Loiri) som lever långt utanför lagens gränser. De riktiga pojkarna fick permission för att se premiären!

Tuntematon sotilas (den nya)

Det finns flera versioner av Okänd Soldat, Väinö Linnas bok. Den senaste (som även finns i en längre miniserie på Netflix) är så bra. Krig är hemskt. Skådisarna är bra. Rokka får mig alltid att gråta.

Warrior

En stark film om två bröder och MMA. Deras far Nick Nolte är en misslyckad alkoholist men levererar de bästa scenerna jag sett mellan en knäckt ångerfull man och sina vuxna söner. Minst lika mycket hjärta i relationerna som smärta i ringen där de slåss…

Titanic

Jag erkänner: Jag såg filmen från 1997 med Leo och Kate säkert tre gånger på bio, köpte den på VHS och sen på DVD, köpte en affisch, läste allt och såklart CD med soundtracket (av James Horner, en mästare). En helt perfekt katastroffilm som är både roande varm innan det hemska slutet. Trots att man vet att båtjäveln kommer sjunka så vet man inte om Leo och Kate kommer göra det. Eller som de heter i filmen, Jack och Rose. Magnifik.

Inside man

Clive Owen, en av mina engelska favoriter, som bankrånare. Denzel Washington som polis. Bankrån, gisslan och katt och råtta lek. En mycket smart film. Även med Jodie Foster (är hon bra eller? Sååå bra i allt hon gör) och Christopher Plummer…

Apornas planet (originalet)

Originalet. Med Charlton Heston. Om astronauter som kraschlandar på en planet där människor är villebråd och aporna styr. Ett mästerverk. Och slutet… Kanske världens mest kändaste twist. Som barn tappade jag hakan ner på golvet, under källaren, ner i underjorden när jag så slutscenen… Wow

Fler filmer, 11-20 :)

Vi fortsätter med 10 filmer till då. Se dem som tips, allas smak är olika 😊

Gladiator

Russel crowe som Maximus vill ta hämnd på sin familjs mördare i Romarriket. Han får gå vägen via att vara gladiator, därav titeln. Tvåan kommer snart. Pepp!

Rädda menige Ryan

Tre bröder Ryan har redan dött i anfallet mot Hitler på 1940 talet. Tom Hanks får leda en grupp för att hitta den sista brodern i en räddningsaktion för tidningarna. Så realistiska scener från dagen D och framåt.

Örnen har landat

En tysk grupp militärer får i uppdrag att lönnmörda Churchill. Mycket spännande old school film. Sven-Bertil Taube med bland tyskarna, bara en sån sak. Michael Caine bär filmen.

Nålens öga

Donald Sutherland som tysk spion i England strax innan dagen D. Romantik och spänning på hög nivå. RIP Donald…

Léon

Natalie Portman som en föräldralös tween som lierar sig med yrkesmördaren Leon. En fantastisk film av Luc Besson. Idag som äldre så ser jag dock vissa peddovibbar som inte klingar fint. Men inget sådant händer. Intemitetskordinator någon?

Logan

När jag trodde man fått ut allt av Wolverine (som Hugh Jackman spelat med den äran i många filmer) så kommer denna avslut. Med en senil Professor Xavier och en ny ung flicka med Wolverines egenskaper x 10. Brutal men värdig annorlunda superhjältefilm.

Häijyt

En finsk film med flera favoriter: Vesku Loiri, Samuli Edelmann, Juha Veijonen… Om livet på landet, spritlangning och fantastisk musik. En finsk roadmovie om hur allt slutar illa…

Dum & Dummare

Den ultimata komedin med Jim Carrey och Jeff Daniels. Pubertal humor men på väldigt hög nivå. Så många scener, så mycket roligt. Jag skrattar ännu…

Shutter Island

Leonardo Di Caprio i kanske sin bästa roll. Jag kan inte avslöja så mycket men det är mörkt, old school, mordutredning på ett psykhem. Mindblowing med twist.

The Prestige

Christian Bale igen men det är ju Christopher Nolan som regisserar återigen (The Dark Knight). Om trollkarlar på 1800 talet där konkurrensen leder till ond bråd död. Hugh Jackman i den andra rollen. Se den minst två gånger på raken. Då fattar du 😊

Mina bästa filmer...

Mina favoritfilmer 1-10. Sådana här listor är ju omöjliga att göra. Så det kommer att komma fler listor. Men har börjat i alla fall. Här tio goda filmer, utan rangordning. Är uppe i redan 42… Håll till godo, om inte annat så för den regniga sommarkvällen. 😊

The Mission

Robert de Niro och conquistadorer. Kolonialism och religion. Wow

The last samuraj

Samurajernas sista strid med hjälp av Tom Cruise. Om heder och vanmakt. Historia och det nya moderna samhället.

Edge of tomorrow

Aliens anfaller I en film likt "Måndag hela veckan". Kanske Krusbärets bästa? Här är han inte hjälte utan en fegis. Bara det liksom.

Moulin Rouge

En orgie I bra musik och med Nicole Kidman och Ewan McGregor i högform. Ett spektakel, en bra sådan.

The Dark Knight

Del 2 av Batman-trilogin. Kanske den bästa film jag sett vad gäller spänning. Jag och vännen Mikael kom ut från bion helt utmattade. Så bra var den…

3:10 till Yuma

Russell Crowe som skurk och Christian Bale som fattig ledsagare. Magi. Cowboys. Vyer och natur. Och spänning så det räcker och blir över

French connection

Gene Hackman I den mest spännande polisfilmen som gjorts… Bilscenerna gjordes utan att stänga av ordinarie trafik…Say no more.

Poor things

Den nyaste på listan. Med fantastiska Emma Stone i en saga som inte liknar något annat. Mycket naket men ändå inte det som bär filmen.

Pans labyrinth

40 tal I spanien, fascister och Franco. En liten flicka hittar sin egen värld i fantasin, eller? Innehåller den mest läskiga monster jag sett, där monstrets ögon sitter i hans handflator!

Lawrence of arabia

Ett epos, en historielektion, ett mäktigt verk. Inte helt sann men en typ av Hollywood som inte sparade på krutet. Peter O Toole är en magisk skådis…

Från Bagge till Ollonborre

Kan inte låta bli att förundras över det rika djurlivet jag har I och runtomkring prästgården. Lamm och baggar, kalvar och stutar, ekorrar som hoppar på muren och hackspettar av alla de slag. Kungsörn och häger, trana och fasan, höns tuppar, sen tillkommer de mellanstora korparna, kråkorna, skatorna och kajorna. Ugglor har jag ej sett men sen alla dessa mesar, trastar, finkar och spelevinker… Ett par snart tama koltrastar som jag kallar för Albert och Herbert.

Rabbis och hare, rådjur och hästar, humlor i miljarder och bin i miljoner. Inga getingar dock, vilket är skönt, de är lite lömska. Myror och nyckelpigor, kyrkmack och ollonborre. Dessutom har de flesta grannar hund så vi har Lucia och Molly, Rocky och Lea och Troja osv…

Och alla dessa trivs i detta blandade natur med lind och ask, björk och tall, hagar, ängar och åkrar, gräs och tomter, små skogar och vattendrag. Blommor i massor och fruktträd, bär och sådd.

Det är här det ska vara. Det pittoreskt blandade, där alla får plats, människor och djur, både för det vackra, naturliga till det sådda odlade. Vissa delar ser ut som olivlundar i Italien eller nästan som savannen i Serengeti.

Kan inte påstå att min hund Rocky gillar alla sorters djur, nej, han skäller på de flesta, men vi trivs, det är spännande och varje dag är inte lik någon annan…

På bilden en av de mest keliga baggar jag mött. De är sex stycken grabbar i en hage ett par hundra meter från prästgården. De kommer bokstavligen springandes när jag kommer gåendes. Och alla vill bli kliade och killade. Så fina. Jag vet ej deras namn men de ser ut som Johnny, Conny, Sonny, Ronny, Lonny och Ernst-Mikael! 😊

Körsbär, mässa och Tutu

En fin söndag med mycket folk på våra gudstjänster, i alla fall med våra mått mätt. Och tacksägelse för en man vars änka jag känner, jag och kantor E sjöng "stad i ljus" och den satt faktiskt riktigt bra. Hemma i prästgården har äntligen folk kommit och plockat vinbär och körsbär, som jag uppmanat dem på Eksta sockens facebooksida. Glada möten, gudstjänst och samtal helt enkelt. Och sen bara fylla på det hela när jag och Rocky tar våra promenader, grannar och turister. Och dagen är fin om än lite blåsig.

På predikan idag använde jag mig av bla Desmond Tutus tal i Alingsås 2001. Jag var där och lyssnade till denna lilla stora man, det var Svenska kyrkans ungas riksmöte. Jag minns vartenda ord:

God, (skrek han högt, sen en lång konstpaus) doesn't make clothes fall from sky. He needs you (och så såg han på folk I ögonen, Kanske 20 stycken, and you and you…) to provide the poor people with clothes!

God, (ännu högre!) doesn't make food fall from sky. He needs you (och så 20 nya ansikten som han såg på medan han sade you, and youuu, alltid leende) to provide the poor people with food!

God, (väldigt högt!) doesn't just make miracles. He needs you (och så ytterligare 20 ansikten…) to be the miracle!

God bless! (och så gick han)

En bra länk om Tutu hittar du här: https://www.svenskakyrkan.se/goteborgsstift/kultursamverkan/till-minne-av-desmond-tutu-1931---2022

Bröllop i Hejde

Det är bröllopstider och sommar. Idag hade jag en trevlig sådan. Redan haft begravning och dop i samma familj och vänkrets men just bröllop, det är ju bara lycka. Frisyrerna är fina, kläderna propra och glädjen stor nog att ta på.

Och vädret är med oss, kvinnorna vackra, männen fagra, dottern E som skall komma med ringar har nog inte en aning om vad hon skall göra 😊

Men det är fint, alla skrider och sjunger, kantor Erik river av ett par solostycken, de säger ja till varandra och folkets jubel väcker de få som ännu inte vaknat i Eksta på lördagens eftermiddag…

Allt detta påminner åtminstone mig att världen kan vara vacker, fylld av kärlek och välmening, hopp och glädje.

Och bilen de skall åka vidare i är en Buick från -25. Alltså en fantastisk välputsad gotlandskörd Buick med 99 år på nacken. Den har kört Biskopar och landshövdingar, men idag, endast de lyckliga tu.

Länge leve kärleken!

Ett Russkigt äventyr

Vi begav oss på äventyr idag, jag, fina finskan och det outtröttlige Rocky. Vi ville se russ, gotlandsruss. Den magiske mytomspunna varelsen på denna vackra sagoö. Så vi förberedde oss mentalt, packade, läste på, och åkte sedan den långa sträckan på 18 kilometer till Lojsta hed där de finns i fina stora hagar. Men det är inte bara åka till närmsta parkering och ropa på dem utan man får leta. Av alla hagar är de givetvis i sommarhagen, ca 50 djur, och hagen är stor. Vi steg ur, nervösa men med tillförsikt. Vi hade förberett oss väl. Rocky snusade och luktade och ledde oss. Vi gick efter, tyst och försiktigt, såg spillning, kunde se att den var dagar gammal. Gick en lång runda, tillbaka till bilen, steg ur och nya stigar. Hoppet höll på att överge oss när vi kände dusten, doften av tagel, av blänkande man och frihet som bara en Russ kan utsöndra. Spillningen blev varmare, spänningen högre, stigarna smalare. Vi kom fram till en klintkant, såg ut över den täta skogen. Var det här vägs ände? Hade de lurat oss och skrittat runt? Nej, vi ville inte ge oss och då, precis då, hör vi ett himmelskt gnägg i fjärran. Kanske 200 meter bort? 300? Klättringen ner för flera trappsteg och brant stig gjorde oss alerta. Det här var vägen till den mytiska Russen land. Vi var inkräktare, tvåfotade främlingar i ett fyrfota land. (förutom Rocky då som nervöst sniffade vidare) Och vi smög, sakta, och så… en äng framför oss, där var hela flocken, fölar och ston, och deras ledare steg fram i gläntan och såg på oss. Dess vishet talade in ordlöst i våra själar och vi stannade till i vördnad. Såg på dem, hälsade med en vinkning. Rockys svans viftade lugnare än vanligt.

Gotlandsrussen, den enda jämbördiga varelsen med enhörningen i Guds stora skapelse. Vi såg den. Och dagen var gjord…

Här länkar om Russen:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gotlandsruss

Eksta ligger i norra Italien

Jag är van att jobba för andra, att vara präst innebär en stor dos av det, och det vill jag mer än gärna. Peppa, stödja, samtala, undervisa, trösta… Och i det privata har det varit mycket så också. Men att bli omhuldad, av en käresta, aka fina finskan, som verkligen lägger på minnet vad man tycker om, och överraskar och genomför av kärlek, ja, det är helt fantastiskt.

Jag har varit i Rom ett antal gånger, älskar staden, kulturen, historien, maten, glassen och vinerna. Älskar den trogne Totti i Roma, italienska landslagets matchställ i perfekt outfit från Armani (!) i sitt hemma-VM, de stiliga kvinnorna som messar, röker och kör Vespa i rusningstrafik som galningar, hur alla tutar bort sina aggressioner i trafiken, färgerna i husen, hur en vanlig Romanesi kan tillbringa hela lunchen till att bestämma vad man skall äta till middag, att måltiderna samlar alla generationer samtidigt på sena kvällen… Och ja, jag är en av dem som tänker på Romarriket väldigt ofta 😊

Att då få en överraskning i form av en fantastiskt fyrarätters italiensk måltid, när man kommer hem från jobbet, genomförd in i minsta detalj, dukarna, vinet, musiken, servetterna, karaffen och grissinin… Wow. En vanlig torsdag. Nej, en underbar torsdag.

Sommar i prästgården

Ännu en dag med möten jobb och ansvar. Gott. Sen tillbaka till fina finskan och hunden Rocky. Godare. Till slut njuta av prästgårdens prunkande trädgård, grilla lax och bara njuta av en fin sommardag. Lyx.

Livet behöver inte vara svårare än så. Glad att ha arbete, en tjänstebostad med en stor trädgård, kärlek, sommar och mat. Längtar inte till Thailand, behöver ingen lyxbil, saknar inte en pool. Bara natur, kärlek och mat. Svårare behöver det inte vara.

Stanna i stunden, inte bli hemmablind, inte skjuta på saker till "sen" eller "senare" utan nu rätt upp och ner, om det är möjligt.

Vi har ett liv. Alla har vi olika förutsättningar. Det finns fattigdom och elände, krig och klimatkatastrof. Men när man har möjligheten, som en vanlig arbetande finne, stanna upp, andas, njuta av det man har istället för att ständigt längta efter mer.

Här och nu, jag och du, gårdagen är förbi, dagen är här, och morgondagen får ha sina egna hemligheter…

Att leva innan man dör

Då har jag besök av min särbo, fina finskan som hon heter härpå bloggen, och idag tog vi itu med den fina balkongen jag har i prästgården. Vi hittade en hel massa hemma som kunde användas, solstolar, kuddar, ett bord jag köpte nyligen och kryddade det med ljus och lampor, matta och en självlysande ekorre!

Det blev en fantastisk kväll, att kunna se tornseglarna flyga i himlen, molnen visa oss från sin bästa sida, löven som prasslar och bara kunna andas utomhus, i en svensk sommarkväll, mätt, badad och belåten.

Under pilgrimsvandringen idag tog jag upp temat om döden, som jag skrev om igår, och bla en rad av Wilfried Stinnissen, en svensk munk, som en gång skrev ungefär så här: För att leva livet måste man bli vän med döden. Alltså, inse att döden är ofrånkomlig och nödvändig. När man accepterat det kan man lägga mer fokus på livet som man lever. Att ha en sån kväll som jag och fina finskan hade ikväll är något sådant. Inga sen, inte senare, utan bara göra och sen njuta av frukterna.

Sommaren och döden

Mitt i sommaren, bland regnskurar och solens hetta, koltrastens besök och prunkande trädgård, så har döden gjort sig påmind. Flera gånger om.

I filmens och böckernas värld tas det många liv, det skjuts och mördas, sprängs och lemlästas. En deckare behöver ett mord, en science fiction trilogi av undertecknad var tvungen att ge en realism över det som skedde i böckerna, och då dör folk. Men när det är på riktigt. När det sker med sin närmaste, en granne, en bekant från förr. Ja, då påminns man om sin dödlighet på ett helt annat sätt.

På kort tid har tre personer jag kände dött, ingen av dem var någon jag umgicks med nu på något sätt. Men när deras åldrar är som ens egen, då blir man ledsen. Sjukdomar på olika sätt för all tre. Barn och partners, många lämnas ensamma. Övergivna. Sorgsna.

Men livet har sina villkor. Vi kanske överlever en cancer oavsett om vi är 20, 50 eller 88 men det vi inte i förväg. Vi kan alla hamna i beroende. Vi kan inte styra undan allt genom gott leverne. Ibland drabbas vi bara. Punkt. Och döden blir ett faktum.

Som präst och kristen så tror jag på en himmel. Jag vet inte var den är eller hur den ser ut, men jag tror på själens fortsatta resa. På något sätt, någonstans. Vi blickar uppåt oavsett religion, och om vi saknar en tro så hoppas nog de flesta. Det är liksom inbyggt i vårt DNA. Att det måste finnas något mer. Vårt korta bräckliga liv här kan inte vara allt. Det kan var gott men inte allt. För någonstans kommer vi ifrån. Livet, växterna, djuren, människorna. Någon har fått oss att leva, denne någon, som för mig är Gud, måste rimligtvis ta emot oss efteråt. Annars blir det som att Han bjuder oss på bröllop men vi får inte ses dagen efter, hur härlig festen än var. Jag köper inte det.

En av dessa tre skall jag begrava senare i sommar. De andra har jag bara kunnat tända ljus för. Och samtidigt, tacka för varje dag som lilla jag får. Att inte ta livet för givet. Utan säga till dem du älskar, varje dag, att man älskar dem. Att inte skjuta saker på framtiden, inte för långt. För varje dag är en gåva oavsett ålder.

Och det värsta som kan hända, om jag har fel om en himmel, är att jag inte kommer veta av något. Men det finns alltid efterlevande och förhoppningsvis är det någon som sörjer… För då har jag i alla fall varit god nog värda att sörjas. Och i den bästa av världar så skrattas det när folk minns mig. Då skulle jag bli glad, i en grav eller himmel.

Och sen gott folk. Fyll i ett vitt arkiv. Finns tex på Fonus på nätet. Eller skriv en lapp och ge till någon betrodd. Om önskemål, vad ni vill skall hända när ni avlidit. Har precis nu ett sådant fall (inte personligen, ingen nämnd ingen röjd) där det är olika meningar om var en person skall ligga eller strös. Men skriver du ett vitt arkiv så är det din vilja som gäller och inga onödiga bråk uppstår bland anhöriga. Väldigt viktigt. Att bara nämna saker för någon hjälper inte alltid.

I mitt vita arkiv har jag skrivit ner några saker:

Efterlevande får begrava, bränna mig varsomhelst. Strö i havet eller helst fylla en fyrverkeripjäs med min aska så jag får lämna den fysiska jorden med en smäll.

Jag vill ha musik i form av Oh Happy day, gospelklassikern, och "Dont worry, be happy" med Bobby McFerrin 😊 Gärna psalm 10 och någon som spelar saxofon.

Typ så. Den ändras nästan årligen. Har i år tex hittat en fin plats här i Eksta där jag skulle kunna ligga. Vid en stor lönn, vid kyrkan, inte långt från min kära hund Estelles hemliga grav utanför murarna.

Ta hand om er och lev så mycket ni orkar!

(bilden är från Valbyte, Västergarn, Gotland. Där himlen möter havet. Midsommardagen i år)

Bill Shankly

Nu när fotbolls EM pågår så kommer här lite citat från Liverpools Bill Shankly. En legendarisk coach 😊

Bill Shankly

"Liverpool Football Club exists to win trophies".

"I want to build a team that's invincible, so that they have to send a team from bloody Mars to beat us!"

"For a player to be good enough to play for Liverpool, he must be prepared to run through a brick wall for me then come out fighting on the other side."

"I always said we had the best two teams on Merseyside… Liverpool and Liverpool Reserves."

"Some people believe football is a matter of life and death. I am very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that."

"A football team is like a piano. You need eight men to carry it and three who can play the damn thing."

"The word fanatic has been used many times…I think it's more than fanaticism. It's a religion to them. The thousands who come here, come to worship…it's a sort of shrine, [Anfield] isn't a football ground."

"It's there to remind our lads who they're playing for and to remind the opposition who they're playing against!"

– On the 'This is Anfield' sign

"Take that bandage off! And what do you mean your knee? It's Liverpool's knee!

– To an injured Tommy Smith

"If Everton were playing at the bottom of my garden, I'd shut the curtains."

"If you are first, you are first. If you are second…you are nothing."

"The trouble with football referees is that they know the rules but they don't know the game!"

Kurt Vonnegut (1922-2007)

Kurt Vonnegut, en liten favorit. Har dock läst mer om honom än av honom (slakthus 5). Men en livsbejakande satiriker och en sann cynist! 😊 Gick igenom hemskheter i 2: a världskriget, krigsfånge m.m.

Men nedanstående inlägg hoppas jag är sann. Hittad på en författarsida på Facebook men verkar stämma då jag googlat. Jag hoppas vara en sådan Iguana i mina gamla dar också…

In 2006 a high school English teacher asked students to write to a famous author and ask for advice. Kurt Vonnegut was the only one to respond - and his response is magnificent:

"Dear Xavier High School, and Ms. Lockwood, and Messrs Perin, McFeely, Batten, Maurer and Congiusta:

I thank you for your friendly letters. You sure know how to cheer up a really old geezer (84) in his sunset years. I don't make public appearances any more because I now resemble nothing so much as an iguana.

What I had to say to you, moreover, would not take long, to wit: Practice any art, music, singing, dancing, acting, drawing, painting, sculpting, poetry, fiction, essays, reportage, no matter how well or badly, not to get money and fame, but to experience becoming, to find out what's inside you, to make your soul grow.

Seriously! I mean starting right now, do art and do it for the rest of your lives. Draw a funny or nice picture of Ms. Lockwood, and give it to her. Dance home after school, and sing in the shower and on and on. Make a face in your mashed potatoes. Pretend you're Count Dracula.

Here's an assignment for tonight, and I hope Ms. Lockwood will flunk you if you don't do it: Write a six line poem, about anything, but rhymed. No fair tennis without a net. Make it as good as you possibly can. But don't tell anybody what you're doing. Don't show it or recite it to anybody, not even your girlfriend or parents or whatever, or Ms. Lockwood. OK?

Tear it up into teeny-weeny pieces, and discard them into widely separated trash receptacals. You will find that you have already been gloriously rewarded for your poem. You have experienced becoming, learned a lot more about what's inside you, and you have made your soul grow.

God bless you all!" ~Kurt Vonnegut

Keskiviikko (onsdag)

Dagbok från en vanlig sommaronsdag.

Jag vaknar av en kombination av tupp och hund. Tuppen är grannens, hunden är min. Det kvittras och kuckelikuas och skälls i runda slängar en timma innan min klocka skulle ha ringt. Men jag är van. Livet på landet med en harig hund gör en luttrad men samtidigt glad. Rocky, min hund, är en pärla, en luddig solstråle, en fyrbent livskamrat.

Bara att stiga upp, knäppa på datorn, klä på sig och ut med hunden. Väl tillbaka, frukost till hund, husse får vänta. Mailar och printar ut ett par saker till morgonens möte som jag leder, vikarierande kyrkoherde som jag är nu i 5 veckor.

Åka bil till Klinte församlingshem. På vägen njuter jag av stutar, kor, lamm, höns, två örnar, en falk av något slag, rabbisar, vy över Karlsöarna, Östersjön, åkrar och skogar. Otroligt vad 12 km väg kan ge en, varje morgon!

Studsar pigg och glad in på jobbet, semestrarna har börjat så vi är i princip halverad styrka med musiker, expedition och klockare (vaktmästare). Några småsaker som ordnas, kaffet bryggs och vi tar för oss av frukost och har ett glatt och effektivt morgonmöte på en timma där vi avhandlar det som ligger framför oss, gudstjänster, begravningar, affischering, nya vimplar, schema och andakt. Efteråt finlirar jag och kantorn Erik psalmer och sånger för helgens gudstjänster (ålderdomshemmet, dop, två mässor).

Sen handla lite till hemmet, hinna med ett par samtal i bilen, hem och ut med hunden.

Därefter lite mer fika, maila, ringa, ordna från hemmakontoret. Sorken (sonen) jobbar sitt dagpass som klockare här i Eksta, klippa, trimma, rensa, röja på kyrkogård och runtomkring.

Därefter ett teamsmöte, ett sorgehus, med en gammal bekant. Vi talar om psalmer och annat praktiskt och om en avliden persons livshistoria.

Sen av med tröjan och hugga ved, det skall grillas ikväll. Det är 27 grader på Gotland och vinden är i Polen typ. Fint, bara regnet kommer med jämna mellanrum. På med radion, fotbollen närmar sig, bara ett möte kvar i kväll, kl 19 (mitt i matcherna!!) om en kommande kalas för de som fyllt 75 och uppåt. Sen grilla äta och ladda för match omgång nr 2 i detta fotbolls-EM i Tyskland som pågår för fullt.

Och mitt i allt, säga hej till mamma, prata med fina finskan, skriva bloggen och säkerligen något mer på Facebook/Insta.

En onsdag bland alla andra men ändå inte. Varje dag är olika.

Umberto Eco, eco, eco...

En av mina favoritförfattare, Umberto Eco (1932-2016), har sagt, skrivit och kommunicerat många bra saker. Det nedan är en sådan 😊

Umberto Eco, who owned 50,000 books, had this to say about home libraries:

"It is foolish to think that you have to read all the books you buy, as it is foolish to criticize those who buy more books than they will ever be able to read. It would be like saying that you should use all the cutlery or glasses or screwdrivers or drill bits you bought before buying new ones.

"There are things in life that we need to always have plenty of supplies, even if we will only use a small portion.

"If, for example, we consider books as medicine, we understand that it is good to have many at home rather than a few: when you want to feel better, then you go to the 'medicine closet' and choose a book. Not a random one, but the right book for that moment. That's why you should always have a nutrition choice!

"Those who buy only one book, read only that one and then get rid of it. They simply apply the consumer mentality to books, that is, they consider them a consumer product, a good. Those who love books know that a book is anything but a commodity."

Umberto Eco, som ägde 50 000 böcker, hade detta att säga om hembibliotek:

"Det är dumt att tro att man måste läsa alla böcker man köper, då det är dumt att kritisera dem som köper fler böcker än de någonsin kommer att kunna läsa." Det vore som att säga att man ska använda alla bestick eller glasögon eller skruvmejslar eller borrbitar man köpt innan man köper nya.

"Det finns saker i livet som vi alltid behöver ha gott om förnödenheter, även om vi bara kommer använda en liten del.

"Om vi till exempel betraktar böcker som medicin förstår vi att det är bra att ha många hemma snarare än några: när man vill må bättre, då går man till 'medicinskåpet' och väljer en bok. Inte en slump, men rätt bok för det ögonblicket. Därför ska man alltid ha ett näringsval!

"De som bara köper en bok, läs bara den och gör sig sedan av med den. De använder helt enkelt konsumentmentaliteten på böcker, det vill säga de anser att de är en konsumentvara, en bra. De som älskar böcker vet att en bok är allt annat än en handelsvara. "

The greater good

Det är en mellandag. En dag av både jobb och ledighet. Midsommar är över, mer finns framåt i tid. Begravningar, dop och vigslar. Men mycket tid hemma, vattna och så, skörda och ordna. Trädgården är stor. Sonen är extra sommarklockare (vaktmästare) och jag handleder honom om vad som skall göras, klippas, rensas, vattnas och beskäras. Det är fint. Att vara guds trädgårdsarbetare 😊

EM i fotboll fortsätter, liksom kriget i Ukraina, ytterligheter och vansinnigheter. Vi människor kan det fina men är också kapabla till det onda. Att vi aldrig lär oss.

Ett tankeexperiment: Om du får välja mellan EM i fotboll/ en konsert/ umgås med vänner och eller familj kontra klimatkatastrof/ krig/ rasism… Vad skaaaa jaaag väääljaaa?

Svaret är ju enkelt, men ändå, bidrar vi alla mer eller mindre till allt elände. Genom vad vi beställer från vilket land, hur vi röstar, hur vi inte protesterar… Vi kan bättre. Vi måste bättre. Innerst inne vill vi bättre. Låt det då synas i varenda familj, förening, klubb, parti och sammankomst.

Att alltid se till allas bästa, inte bara ens barn. Att se till det större, inte bara ens egen socken eller ort. Att tänka längre än näsan räcke vad gäller företag, beställa saker på internet, bidra med eller omedvetet till den rådande (extremt liberala) ekonomiska världen där du förlorar och de redan rika vinner… Alla kan inte göra allt men vi kan alla göra något.

Så vi kan älska, dricka, fira, njuta, drömma, hoppas och tro på vår tid nu och en framtid framför oss.

Tillsammans, är nyckelordet.

(på bilden mina vinbär i min trädgård. Så fint.)

EM, Mbappé och Johannes döparen...

Det pågår ett fotbolls EM. Utan Sverige. Men imponerande med tex Serbien, Kroatien, Slovenien och Albanien från ett relativt litet geografiskt område. Och spelarna, stjärnorna, är värda miljarder. Jag som ett stort fan har inte tyckt om utvecklingen. Med alla pengar, övergångar, löner, biljettpriser... Arabiska och Amerikanska företag eller prinsar äger snart alla toppklubbar. Red Bull likaså. Det är så mycket pengar i omlopp fast barn inte äter sig mätta eller Ukraina inte kan få mer ammunition...

Men det finns undantag. Jag ska inte gå in på kappvändare som Liverpools Jordan Hendersson (så besviken jag blev på hans tidigare HBTQ engagemang för att sen ta pengar och lön i ... Saudiarabien! Ridå)

Hellre lyfter jag fram de som använder sitt stora mediala genomslag som "bara" fotbollsspelare till att prata om viktiga frågor. Som Mbappé från Frankrike om rasism:

• "Idag ser vi att de extrema knackar på maktens dörrar och vi har möjligheten att forma vårt lands framtid. Jag vill inte representera ett land som inte speglar mina värderingar, våra värderingar, då jag tror och hoppas att vi alla är på samma sida" säger Frankrikes fotbollsstjärna Kylian Mbappé om den politiska turbulensen i landet.

• 
  

Vissa tycker han ska hålla klaffen, andra hyllar. Men så här på profeten Johannes Döparens dag så passar det perfekt. Varför hålla tyst om sakers tillstånd? Som att fascistiska högervindar blåser hårdare än en vinterträning på Edsborgs grus när man var 12 år och bara ville sparka boll? Livet är större än ett mästerskap.  

Midsommardagen och skapelsen

Då har regnet kommit till Gotland, äntligen. Men just idag hade vi planerat in 3 st gudstjänster, utomhus! Allt löste sig, pussla och planera om bara. Och dagen handlade ju om skapelsen så vi fick vara medskapare idag 😊

Men en hel del folk trots regnet, har predikat och skapelsen och den fria viljan. Stora frågor, få svar, men riktigt fascinerande att fundera och samtala om.

Har vi fri vilja? Om ja, varför väljer vi inte bättre lösningar som mänsklighet betraktad?

Det får ni som hemläxa 😉

Midsommar

Såg den här filmen för ett par år sen och vet ännu inte vad jag skall tycka. För en ickesvensk kanske den är mystisk och skrämmande men när filmen spelas in I Ungern och har väldigt lite med vanlig midsommar att göra så skrattar man ibland på "fel" ställen. Men det finns gott om läskigheter. Skall inte avslöja.

Ska ni se den, se den efter midsommar… 😊

Kollo, pilgrim och sinnesro...

Det har varit ett härligt barnkollo på tre dagar. Så full rulle och ingen blogg igår. Dessutom är jag vik kyrkoherde nu så det blir en hel del som måste ordnas ändå. Men kollot, vi hann med förutom goda måltider, fika och andakter även pilgrimsvandring, sandslott, bad, lek, musik och dans, graffitti, thaiboxning och pilbågsskytte.. Så roligt. Men lite mör blir man.

Avslutade denna dag med sinnesrogudstjänst. Vi var inte många men det var härligt på sitt sätt. Sjunga och be, gå ner i varv. Bara överlåta sig till den högre kraften.

I morgon midsommar och ledig. Skriver mer då 😊

May the road rise up to meet you.

May the wind always be at your back.

May the sun shine warm upon your face,

and rains fall soft upon your fields.

And until we meet again,

May God hold you in the palm of His hand.

En glad dag

En bra dag, en dag utan skrivande (förutom sedvanlig blogg och lite inlägg på sociala media) men fullt av så mycket glädje, skratt och framtidstro. Vi har ett barnkollo i tre dagar här i församlingen, för kids i mellanstadiet. Idag var vi 17 barn och 4 ledare. Så kul, pilgrimsvandring, korv stroganoff, bygga sandslott och sen bada och andakt med massa sång…

Önskar våra biskopar kunde ha sådana här dagar. Att leka, lära känna några nya själar, bada och bygga sandslott. Annars känns det som det är mycket högmässa, nattvard och lite konservativa vibbar. Jag tror inte det är vägen. Om man inte kan skratta ihop så är det svårt att be ihop. Livet pågår och kyrkan kan inte bestämma vad människor kan längta efter. Eller ska. Livet pågår ändå. Men kyrkan kan leva livet med alla andra där den pågår. Om ni förstår mig rätt…

Jag älskar i alla fall mitt jobb och förstår de många positiva sidorna. Mitt i livet, med vigslar, dop, konfirmander och döden, och allt runtomkring. Som just nu med en tjog skrattande barn…

En sommardikt

Jag vandrar längs grusvägen

Båd´ slingrig och rak

Och junilärkan fladdrar

Med drill och behag

Mina fötter de leder

En åldrande kropp

Kanske tusen meter

Kanske längre, vem vet

I juli kanske stegen

Blir tyngre för var kliv

Men Gud Fader i himlen

Ser mig ändå

Att beslutsamhetens skor

Och viljans obändiga mål

I sommarens vackra Gotland

Kanske får mig att må

När trötthet i augusti

Nöter ande och häl

En ensam vandrares

Törstiga själ

Så erbjuder hösten

Vila och ro

Kallare vindar

Omsorgens varma bo

Så när vintern kommer

Kan vandraren vila

I Ekstas slumrande lövlösa lund

Och bara… blunda

Fortsatt skrivande

Lite om mitt skrivande. Är ju på ett sätt lite torftigt att skapa en blogg efter en roman. Exodus. Men trilogin är klar. Del 4 som en spinoff likaså. Men min vän marknadsföraren Mikael har ju rätt, syns man inte så finns man inte. Enkelt så. Så tack Mikael. Men nu äntligen så blev jag klar med en helt annan typ av roman "Ett Gott Land". Inskickad till Bonniers.

Har också nu tid att välja mellan tre romaner där jag skrivit typ 200 sidor på varje. En som handlar om Jesu återkomst i Sverige. Jag gillar den, en fantasy eller inte i modern tid. Vad skulle hända om allt upprepar sig? Johannes döparen i form av Sten Olsson. Jesus och lärjungar, mirakel och under… En annan är en fantasy som utspelar sig i ett fiktivt 1800 tal. Det är i grunden tänkt som en eventuell romansvit om 10 20 30 böcker. Gillar världen jag byggt upp. I centrum (för huvudkaraktärerna) en stor jävla vulkan. Och sen en fabel där en ekorre leder styrkorna… Lite ett gott land fast i djurens och fabelns form. Vem vill inte läsa om en ekorre som är supersmart liksom?! 😊

Men däremellan då? Jo, jag älskar ju att skriva denna blogg. Jag lägger ut dikter och funderingar på mina sociala medier nästan dagligen. Sedan så är jag numera lite eftertraktad till alla möjliga skriverier, reklamblad, manus till vandringar, musikal, påskspel, tidskrifter. Det rör på sig. Blivit lite sugen på nya låtar också. Det är ju så jag kanske började mitt skrivande i högstadiet.

Jag hoppas (och måste se till) att denna sommar ger mig ny skjuts, skriva mer, oftare, för livet blir som man gör den till. Exodus lite i träda, nya romanen, det kan dröja månader innan man får svar, så ny bara välja nästa projekt och skriva skriva skriva…

Äntligen!

Då är det äntligen gjort. Har lusläst, fipplat, ändrat, skrivit om och granskat min senaste roman, Ett Gott Land! Skrev nytt följebrev och sparat allt i PDF. Inskickat nu till Bonniers (som ju har flera spår/underförlag men jag vill alltid börja där. Sen så småningom till andra förlag om de inte nappar.)

Så wish me luck. En feelgood humoristisk roman om Gotlands frigörelse i sann Paasilinnaanda.

Krig och elände 

I bibelns första skälvande kapitel så får vi två skapelseberättelser, Adam och Eva är huvudpersoner, men de har lite olika ordning. Men de får två barn Kain och Abel. Och Kain slår ihjäl sin bror när en outgrundlig och icke pedagogisk Gud berömmer Abel men inte Kain. Det första mordet är ett faktum. Till och med Freud var inne på detta om hur avundsjukan och vreden kom in i världen. Nu är skapelseberättelserna inga vetenskapliga avhandlingar men beskriver hur författarna tänkte om ondskans intrång. Varför vi människor är som vi är.

Sen är hela Gamla Testamentet fullt med krig och elände, våldtäkter och erövringar, ångest och bot, straff och skuld. Som helig bok ger det väldigt lite hopp. Men som faktisk beskrivning av ett folks mödor är den klok.

Nya testamentet blir något annat. Inte längre krig utan handlar om alla. Hela världen. Att bryta mönster. Inte hämnas. Men det gick sådär med efterföljarna. Påvar och biskopar, arméer och uteslutningar.

Men, i dagens samhälle, eller de senaste 500 åren, så är inte religionen roten till allt ont. Det är större än så. Fler parametrar. De flesta krig handlar om det det alltid gör, makt, pengar, enskilda gubbar och tuppfäktning. Etnicitet och religion kan gå hand i hand, därav tror så många att religion startar krig. Men sett till hela historien så säger objektiva forskare att siffran är nere på 7%. IS, är det religiöst? Njae. Korstågen? Njae. 30 åriga kriget, joo delvis. Men sett till tex 1900 talets förödande krig som första och andra världskriget, Pol Pot, Kommunismen, Vietnam, Korea, Sudan, Mellanöstern, Irak-Iran, nej. Det är inte religiösa krig. Däremot kan motståndarna tillhöra olika falanger.

Och det färskaste vi har, med Putin mot Ukraina. Det är bara en enfaldig presidents våta dröm. Även om den rysk-ortodoxa kyrkan stöttar Putin i sina imperiedrömmar så har alla andra ortodoxa kyrkor tagit avstånd från Kirill II och den ryskortodoxa kyrkan.

Föranledningen till denna text är en granne som hängt upp den ryska flaggan… Fråga mig inte, det är ett speciellt case.

Men hur pacifist jag än är så inser jag att Ukraina måste vinna kriget, sätta gränserna som de var innan 2014 och Ryssland måste betala skadestånd. Allt annat är uteslutet.

Krig mord och ond bråd död ligger i våra gener. Men vi kan kämpa mot. Vi kan bättre.

Livets gång

En lugn men effektiv dag. Många tankar, funderingar fantasier…

Att göra klart pappersarbetet efter en begravning, se en annan från köksfönstret, för att ha ett dopsamtal med ett ungt par med en liten knolt, till att ha vigselsamtal med ett annat par vars lilla duracellkanin på 2 år som jag har döpt. Död, liv och lycka inom några timmar. Och jag får leda och guida, förklara och peppa. Alla slags åldrar, Eksta Mästerby Hejde.

Vi föds, sen lever vi, sen dör vi. Livets gång. Det gör en ödmjuk.

Och jag passerar gravstenar, läser på namnen, funderar vidare på de jag mött, de som gått före och de små som kommer komma efter. Kistor och färsk jordhög.

Vi har ett liv. Såvitt vi vet. Ta hand om den. Låt oss hjälpas åt, var vi än befinner oss.

Om skolavslutningar

Skolavslutningar är något speciellt. Jag minns själv min första. 1982 i Lyrfågelskolans aula i Trollhättan. Min fina fröken Rhoda Holmdahl uppmuntrade mig att skriva och läsa en dikt (eller det var säkert jag som erbjöd mig) och det gjorde jag. Jag minns hur mamma Hilkka hade skrivit rent texten på ett urklipp kollegieblock. Baksidan var blå. Jag hoppas verkligen jag har den kvar någonstans i någon flyttlåda full med bös och papper. Det är en liten lapp. Men jag ställde mig på scen och läste dikten. Egenskriven liten sak. Jag hade nog kvar lite finsk klang och dikten rimmade. Jag minns endast två rader ( av typ åtta).

"På sommaren ska man bada och sola, och dricka coca-cola!"

Då ska alltså cola rimma på sola… 😊 Det funkade tyckte jag iaf.

Sen "På sommaren kan man ligga under en gran, och lyssna på en sångsvan!"

Ja, ligga under en gran låter häftigt, eller inte… Jag läste upp dessa rader i dag när Sandaskolans F-3 hade avslutning. De garvade.

Jag minns också avslutningarna i Södertälje. Det är en kristen stad då det bor långt över 10 000 syrianer där. Alltså inte från syrien utan de som är syriskt ortodoxa. De är kristna som saknar land, granne med kurderna. De ville verkligen jag skulle välsigna dem, helt självklart. Och svennarna hakade på. Så i Södertälje fungerade det väl med skolavslutningar i kyrkan. Tänker främst på Ragnhildsgymnasiet (där min vän Mikael gick) och Telgegymnasiet. Om Ragnhildsgymnasiet var lite mer propert så var Telgegymnasiets ungdomar kanske lite mer runda under fötterna och tjejerna hade inte mycket tyg på sig. Förutom studentmössan. Men jag hade mer plats där. Hade en betraktelse varje gång.

Minns en väldigt väl. Då sagan om ringen kom 2001 så använde jag bilden av Sam som en Jesusfigur. Då det var ju han som bar Frodo den sista biten upp till domedagsberget då Frodo inte orkade. Men när jag började så nämnde jag Frodo och Sam, sen Legolas… Det gick ett sus och fnitter bland tjejerna. Orlando Bloom var uppenbarligen the shit. Så jag var tvungen att fråga grabbarna vad de tyckte om Arwen (Liv Tylers karaktär, en vacker alv) och jublet steg högt med hesa tonårsgrabbars röster…

Jag minns också hur coolt det var med 500 ungdomar i kyrkan. Vilken möjlighet. Som jag förstår så sade någon av mina efterträdare snarare att: "500 ungdomar som inte vet hur man för sig i kyrkan…" Suck, tänker jag. Inte bra.

En annan skolavslutning där jag tyckte jag fick till var framförallt en mening. Det var högstadiet. På Gotland.

"Låt inte dina betyg idag definiera vem du är i morgon!.

För jag tyckte det var opedagogiskt att de fick sina betyg innan avslutningen. Jag såg många ledsna ansikten.

Sen givetvis min bonussons student och bonusdotter när hon gick ut nian. Då grät jag av lycka och glädje.

Skolavslutningar är fint, men vi vuxna måste vara med. Alla barn ser inte fram emot sommaren.

Präst i 23 år...

Idag för exakt 23 år sedan vigdes jag till präst i Strängnäs Domkyrka av Biskop Jonas Jonson.

Kristen tro och tradition fick jag med modersmjölken, familjen. Klart man skulle döpas och konfirmeras osv. Jag gick i lite barntimmar som liten gosse, var Ansgarsscout under flera år. Var med i övergång Kyrkans Ungdom (KU) till det som idag är Svenska kyrkans unga. Efter kall från Gud Fader själv så gjorde jag det som då hette Diakonala året, på stiftskansliet i Strängnäs. Efter det året så var det givet att jag skulle läsa för Strängnäs stift, hade ju planer för Uppsala, så det skulle bli nära och bra för tex praktik på somrarna. Gjorde svenska kyrkans grundkurs däremellan i Södertälje (Hagabergs folhögskola) men i januari 96 började jag på Uppsala Universitet.

Väl där så var det förutom studier en hel del på Västgöta Nation. Jag stormtrivdes! Innebandy och fotboll, trubadurande och teater, vänner för livet och kärlek. Vart förlovad, vann SM guld i studentinnebandy, skrev låtar och njöt av livet.

Men sen prästvigning och in i tjänst. Redan tisdagen efter började jag i Södertälje-Tveta församling, som det hette då. Fick en bra handledare, Carl-Erik Edfors, och en bra kyrkoherde, Eva Karlsson. De lotsade in mig i det prästerliga och jag kände mig ledd med många varma händer. Biskop Jonas var nöjd och hjälpte till så jag kunde åka med en handfull ungdomar till Rom (framför allt för St Egidio, en fantastisk rörelse inom den katolska kyrkan som jobbar för fred och hjälper de fattiga, med bön som grund). Jag delade tiden med det finskspråkiga, och fick äntligen lära mig mer om språket, bli riktigt säker. Nya vänner införskaffades (hej Mikael! 😊 ) Men i Södertälje hade vi också en stor grupp av de som tillhörde den Syrisk-Ortodoxa kyrkan. Helt fantastiska bröllop. Jobbade extra i princip på puben Old Gravediggers Inn där de syrianska ägarna frågade om jag jobbade eller var ledig 😊 Många samtal blev det. Eller likaså med MC-klubben IMPEFESSA. Ojoj, det skulle räcka till en roman bara det…

Men från Södertälje så sökte jag tjänsten som stiftsadjunkt på Stjärnholm, stiftsgården, på Stiftsdiakon Anders Burmans inrådan (RIP).

Jag fick exakt 5 fantastiska år på Stjärnholm. Bodde på plats i drygt tre och ett halvt. Med läger, grupper, guidningar och ett fantastiskt kapell som bara inbjöd till bön, lovsång och låtskrivande.

Men 5 år kändes lagom på en sådan tjänst (och det blev lite ensamt) så jag flyttade över till hemmatrakter på Västkusten och Masthuggets församling. Väl där så fortsatte jag mitt arbete som vanlig komminister. En del kollegor undrade förvånat att jag inte ville bli kyrkoherde, hade ju varit stiftsadjunkt, men nej, jag trivs "längst ner". Det är det mesta görs och behövs. Nog för jag är säker på att leda och ta tag i saker, men nä, jag trivs alldeles utmärkt att vara en enkel vanlig präst.

Göteborg skänkte mig en familj, sambo och bonusbarn, och vi funderade på något annat än innerstan och Majorna. Så det blev Gotland. Vi ville bara flytta ut på landet någonstans där det var vackert. Det var vårt kriterium. Så det blev Roma pastorat och sen snart 6 år Klinte pastorat. Kärleken höll inte men bonusbarnen finns nära och Gotland har erövrat min själ.

Så numera är jag åter en enkel präst på landet, boende i Eksta prästgård, och har inga mer planer. Jag trivs i det enkla, varierade, där jag finns för dop, bröllop och begravning. För barn, konfirmander och pilgrim. Har mycket tid att skriva, böcker och poesi, spela i dansband eller för mig själv. Hund och Toyota, grönt och skönt, stränder och skog och 10 kyrkor med riktigt bra kollegor.

Detta var en väldigt enkel sammanställning av min prästerliga resa. Jag skulle kunna skriva så mycket mer om tv-gudstjänster, radio, att vara med i redaktion för stiftstidningar och församlingsblad. Om finska mansdagar och mottagande av tsunamins offer 2004. Om att döpa vänners barn, viga ens nära, begrava sin egen far, eller vännens far. Vigslar i Sverige, Frankrike, Österrike… Om mord och olyckor, kändisbröllop och Hemmets journal. Om låtar och teater. Vandringar och skådespel…

Som präst, om man älskar lust och liv och är nyfiken utan att stagnera, så är det faktiskt otroligt givande. Jag skrattar ofta samtidigt som jag högst konkret påminns om min egen dödlighet. Men så är livet, vi föds, vi lever, vi dör. Just nu lever jag och gör allt för att folk runtomkring också gör det.

Björken, livets träd i norden

Det kom 5 mm exakt som jag förutspådde. Lite för lite men bättre än inget.

Idag fick jag också fyra fina björkar från gårdagens vigsel. Björk som fint framför kyrkport är sen gammalt. Har nu strippat dem manligt med yxa, tagit hand om veden och gjort ett par björkruskor att ha till typ julafton. Ni vet, det finska där man kan massera och slå sig med dessa i bastun, och i frysen håller de hur länge som helst. Björken är ingen slump till dessa ruskor. De innehåller en hel massa fina ämnen som hjälper våra bleka arbetarkroppar att må bra igen.

Denna björk, som är ett fantastiskt träd för oss i norden, ja mer än så. Det är den ultimata doftande brasveden, dess näver den perfekta att tända elden med. Saven är mustig, bladen kan man göra allt från tvål till te med. Och som ett saftigt fint lövträd, så är det en sådan som bromsar upp farten av skogsbränder. Därav i Umeå tex att de planterade extra mycket björk i sina alléer efter 1800 talets stadsbränder. Bredare gator, mer björk, som brandväggar.

Dessutom är ju björken en ståtlig sak, udda i sin vithet men suset i vinden desto härligare.

Jag utropar nu att 9 juni är den nya officiella björkdagen! 😊

3 pärmar och 2 bröllop...

Det är intressant hur dagar kan fortlöpa. Hur de liksom skuttar hit än dit, som en tysk hare på ett gotländskt vallmofält. Har egentligen på ett sätt haft två lugna dagar men de har fyllts på med mycket kvalitet ändå. Och jag är glad för det. Lite möten, vigsel och helgmålsbön blev en synnerligen fin 48 timmar a la Nick Nolte och Eddie Murphy ( det är en buddieactionfilm från 1982 red anm.) För en helt annan vigsel här i Eksta, en som jag inte höll i, gav ändå mycket prat, möten, tips hur björkar kan hängas fast samtidigt som andra sockenbor nyfiket rörde sig omkring. Mer samtal. Sen holländska cykelturister som frågar efter toalett och vatten. Jag och Rocky löste allt utan problem :D Så är det att vara präst på landet.

Och igår fredag var det också enkla saker som tog mer tid, ljudanläggningar, nattvardsvin och det ena med det tredje. Fixade såklart. Sen så hade jag relativt lugnt idag så jag tog tag i en sak jag undvikit i decennier, bokstavligen. Jag sorterade alla mina noter. Hade så många pärmar, mappar, lösa blad och anteckningar. Men nu ligger de fint i kategorier i tre tjocka pärmar. Och i bokstavsordning! Ojoj…

Och idag så filmade jag en liten video om mig själv. Kanske jag skall vara med i SVT i höst.. Mer info kommer om det blir verklighet 😊 Och så ikväll, dessa helgmålsböner jag har, väldigt få kommer, så när det kommer 7 så blir det ju bra. Och med samtal efteråt om kyrkan (Mästerby) och målningar och en liten tjej undrade över kyrkans annorlunda dopfunt (många gotländska funtar har ett lock, oftast i trä, avancerade saker som små torn egentligen.

Och vädret har varit behagliga 18-19 men med full sol och frisk vind. Nu är det bara regn som saknas. De hade lovat tvåsiffrigt i mm men nu får jag vara glad om det kommer 5 mm i natt…

Nationaldag

Glad nationaldag! Idag är det det. Har hissat flaggan i prästgården. Gustav Vasa kröntes till kung 1523 och regeringsformen 1809 ligger till vår grund. Svenska flaggans dag och sen 1983 nationaldag och som riktig helgdag från 2005. Fint så. Jag firar med en ledig dag, lite blogg som nu, hugga ved, tända grill (vi har en färdig grillplats) se till mina växter och fotografera massor. Temperaturen är under 20 men solen lyser, vinden frisk.

Bor i en idyll, jag vet, men det är inte samma sak som högerpolitiker vill ha ett vitt svenskt samhälle med röda stugor och vita knutar. Det var något annat. Och det gamla romantiska samhället med folk i kyrkan, ordning och reda, ja, den var fylld med fattighjon, drängar o pigor, rättslösa och stora instutioner där folk låstes in, det jobbades jämt om du tillhörde underklassen och man fick gå med mössan i hand.

Dagens Sverige är annorlunda och jag tror inte svenskhet är i ens gener. Ingen av oss är det. Inte jag, inte min fina finska, inte Zlatan eller Duplantis. Jag är inte för en beskyddande nationalism med murar, däremot är jag för ett öppet samhälle som försöker lyckas, tillsammans. Sverige är och blir vad vi som bor här gör den till, varken mer eller mindre.

EU valet

Då har jag gjort min medborgerliga plikt och röstat i EU-valet. För min del finns det inte många alternativ men de är inte någon av Tidöpartierna direkt. Klart det finns vettiga och goda Kristdemokrater, Liberaler och en och annan Moderat men som de agerar som regering med SD som spindeln i nätet trodde jag inte skulle kunna ske. Moderater kan jag förstå till viss del. Kristdemokrater, vad håller ni på med? Att samarbeta med ett fascistiskt och rasistiskt parti? Jag förstår att Jesus är utraderad sen länge men varför då ens vara KRISTdemokrat? Liberalerna är ännu värre. Rent politiskt har de alltid varit längst bort från alla fascister. Nu i samarbete. Det är egentligen helt otroligt och skulle jag varit liberal skulle jag rivit medlemskortet för länge sedan. Det här är mina åsikter och jag står för dem. Det är det som är demokrati. Att jag har en röst, precis som Jimmie Åkesson har det eller Greta Thunberg.

Rösta. Rösta så långt bort från en framtida fascistisk Europa. För det är farligt nu, med Orban, Jimmie, Slovakien och kanske i Frankrike, Tyskland, Spanien och några länder till. Italien likaså, Mussolini någon? Hitler? Le Pen? Franco? Är du yngre än mig eller bara aldrig varit intresserad. Googla runt lite på dessa namn. Läs en bok. Fråga någon som du tror kan politik men som inte slänger ur sig saker som "miljömuppar, vänsterblivna, trädkramare eller klimatalarmister". Allt finns inte på TikTok eller Youtube.

En fin arbetsdag

Har arbetat en lång dag. Men tänker inte i första hand att ojj vad långt det blev, utan redan i nuet reflektera att oj, vilken fantastisk dag. För innehållet i denna dag, som ett exempel, är ju bara av godo, av omsorg, av skönhet i Guds natur

Pilgrimsvandring som vanligt på tisdagar, denna gång vid havet och i en majestätisk hasselskog. Med trevliga församlingsbor. Prat om nuet och livet.

Sedan planera konfirmander för hösten och utvärdera kullen som varit. Med goda kloka kollegor, gynna vår ukrainska restaurang för lunch och faktiskt bara tänka in allt så att det blir både tryggt, roligt och lärorikt för 8: orna till hösten.

Sen församlingsråd på kvällen, goda samtal, planering för församlingsresa och det ena med det tredje. Allt serverat med nybakt rabarberpaj…

Men så är det i kyrkan, kanske mer specifikt på landet. Alla åldrar i en salig kompott, allt omgärdat med omtanke och en massa god fika. Jag klarar mig 😊

Växthus och livet...

Månskensbonde. Ett ord jag inte hört på länge förrän min fina finska nämnde det. Och det är jag. Bonde är ju inte min profession. Jag är präst. Men nu, med en enorm prästgård med tillhörande trädgård så har man ju en del att stå i. Det finns inget tvång men jag känner ansvaret. Från grunden finns äppelträd, päron, björnbär och vinbär ( i tre färger). Dessutom finns ett fint växthus. Så har steppat upp från förra året (tack vare min kärlek och piska från Gävle) och odlat tomater och basilika i fönstret, dill kommer, och i dag gjort i ordning med jord jord och jord i växthuset. Planterat om och gjort fint. Och det känns bra. Att bidra, odla, klara sig… Har dessutom en pallkrage med potatis. Får se hur de tar sig. Jag är så långt från att vara självförsörjande men försöker så gott det går. Men det är så fint att ha en hel del frukt och grönt. Mycket delar jag med mig av, som valnötter, endast för jag inte har kunskapen att ta hand om dem…

Men jag försöker. Trevar. Och vad har det här att göra med mitt skrivande? Jo allt faktiskt. Jag lär mig så mycket mer att om någon karaktär odlar det jag gör, då kan jag skriva om det. Inte för att man måste allt personligen som författare men det underlättar…

Att ta yxan för ved, det är en fånig men bra känsla…

Krönikans kraft.

Idag endast en gudstjänst, sedan mycket fri tid. Passat på att läsa ikapp en hel del krönikor, bloggar och om mitt kära Liverpool.

All skärmtid är ju inte av ondo. Att läsa böcker, romaner, noveller, ger ju såklart mycket för lugnet, nöjet, minnet, ordförrådet… Men även välskrivna artiklar, krönikor och annat kan ju också ge läslust. Artiklar som tar en tio minuter att läsa, en kvart, sen kollar man igen. Det övar hjärnan, utmanar och ger den god jord att samla sina egna tankar i. Jag skall inte namedroppa namn här men det finns de som kan och de som bara vill. Inte samma sak som att hålla med om allt i sak men stilen, orden, stilistiken och formen. Ofta de gamla rävarna som kan det där. Hoppas tillhöra dem en dag. Just krönikor vore kul att skriva men det är hård konkurrens om väldigt få platser. Papperstidningen sjunger på sin sista vers och nätet är redan översållat. Gäller att bygga en bas helt enkelt om man skall nå ut. Bloggen är ett sådant verktyg trots att Facebook tex fungerar oerhört mycket mer, i alla fall för en gubbe i min ålder. Men formen av, pålästa människor, journalister, som skriver sina faktabaserade åsikter och upplevelser och hur de får the bigger picture är så oerhört viktigt. Särskilt idag. Du behöver inte hålla med alla men faktiskt få kunskap om hur läget ligger. Världen är so den är, inte som man vill.

Några uppmaningar till slut. Rösta i EU valet. Stöd de goda krafterna. Ta reda på fakta, inte hörsägen. De är inte de som skriker högst som vet mest.

Ett bröllop och noll begravningar

Hade en ganska stor vigsel idag. Över 100 välklädda vackra människor i Klinte kyrka. De var från Stockholm och varenda frisyr, klänning och kavaj satt som ett smäck. Finlandssvensk brud och vanlig svensk man. Under 30 år gamla. Åskväder drog förbi och regnet föll men uppehåll efter vigseln. Blomblad i luften, extra musiker och jag, ja… jag kan det här 😊 (är ju finne själv så jante gäller inte)

Ett typiskt upplägg. Träffade dem redan i påskas, flera mail, finlir och detaljer. Sen genomgång i går med hela följet och de var många. 6 tärnor, 5 marskalkar, 2 två små näbbar, pappa för dotter till altare, två uppsättningar med musiker för solostycken… En florist hade skapat en hel äng på altaret, men hey, jag behöver den, så jag och klockaren arrangerade om kvickt. Ingen skada skedd. Fotografen presenterade sig och jag gav henne reglerna. Ingen jag träffat förut, annars stöter man på två, tre standard fotografer, de är duktiga de från ön, och med dem inga problem… Har hört skräckhistorier nämligen. Men alla skötte sig.

Jag gav församlingen lite historik om Gotland (världens kyrktätaste region) Danskar och Sverige. Om varför brudens släkt skall sitta på den norra sidan osv. Sen lite standardskämt om att nödutgången är inte för om brudparet ångrat sig utan om vi måste utrymma…

Sen vidare om att brudparet får kyssa varandra för första gången (vi har ju ingen "you may kiss the bride" i vår ordning) men sen gjorde jag timeout när de inte kunde släppa varandra under folkets jubel. Ett stort grattis och brett leende brukar alltid inleda mina vigseltal så även idag. Lustigt att just det alltid leder till skratt.

Nåväl, jag kanske inte skämtar hur mycket som helst, det är ju en stor dag för de unga tu och klart det skall vara fint och värdigt. Men det är min starka förmåga, att få folk och känna sig glada och bekväma. Är duktig på att leda kyrkovana i en gudstjänst, oavsett om det är dop, vigsel eller begravning. För det skall ju kännas så att jag håller alla i handen och håller i ramarna, direkt och indirekt.

Musikerna var duktiga och så även vår kantor Erik. Klockarna likaså.

Allt som allt, en fin vigsel, glada människor och jag hoppas de unga tu orkar leva ihop i med och motgång. All lycka till, till dom 😊

Det fina med vigslar är också att de sällan är långa och när jag stänger dörrarna bakom dem när de går ur kyrkan till folkets jubel så är det klart. Pang smäll klart. Perfekt 😉

Tiden tickar och vi med den...

Tiden går så fort. Jag fyller 50 nästa år, det var 27 år sedan filmen Titanic hade premiär, 41 år sen Carola sjöng Främling… Det är närmare till år 2100 än till 2:a världskriget. Jag har jobbat över halva min yrkesverksamma liv om inte pensionen höjs till 75. Samtidigt som vi bara har haft demokrati i 100 år, skolmat i 70 och homosexualitet har "friskförklarats" i 45… Mina mor och farföräldrar föddes i det ryska Finland :O

Men åren går oavsett, den som lever får dö och gräset är grönare lite här och där eller inte alls. Vad fyller en tiden med? Vad gör jag? Du? Vi? Dagarna går fort. Idag tex med möten, vigselgenomgång, ålderdomshem och mellanstadiebarn. Välfyllt med alla åldrar, har råd att äta mig mätt, unna mig ett glas, umgås med min hund Rocky och gå in i helgens vigslar och gudstjänster.

Samtidigt som jag försöker ha de små delmålen, både i jobbet och i det privata, som ju sällan är separerade men man planerar på olika sätt.

Ha en trevlig helg du som kan. Njut av solen, be för regn.

En finsk möbel

Glädje över en soffa. Jag har fått en soffa idag, en fin finsk 100 årig rejäl sak. Med en tillhörande fåtölj. Tycker om utseendet, om stilen, så enkel men vacker i sin tunga kropp. Och att den kom från min favorittant G i Endre gör inte saken sämre. Dessutom är den förra ägaren bosatt inte långt från mig så G sade att jag måste bjuda henne på kaffe i prästgården i hennes gamla soffa. Så fint med en rejäl möbel som kan gå i arv tack vare en gedigen och rejäl konstruktion, och kan glädja någon annan, just för att den kommer få fin plats i Eksta prästgård. Så en dag av kånkande, körande, lånande av släp och dragkrok, allt gick fint. Vädret vackert. Sällskap av sorken (sonen). Sen piska och damma, bära in och bereda plats. Kommer dröja lite innan den står där den skall men den som väntar på något gott väntar alltid för länge… 😉 

Höga berg

Jag gillar höjder. Barndomens Halleberg. Heck, kullen hemma innan det… Sen Galdöpiggen med far runt 1991. Nordens högsta berg. Vi gick naivt mot toppen. Mamma stannade halvvägs. Vi missade att det gick en lift upp till toppen. Vi hamnade på avvägar, med lågskor och utan mat o dryck… Pappa fick solsting, stannade och kräktes, jag sprang till toppen där det fanns en café och fick med mig cola och choklad till far… Drama allan 😊 Vi kom ner, allting gott…

Jesus drog sig undan till berg, höjder… samma här, längst uppe är man oftast själv. Högt är fint, för vidder, utsikt, perspektiv… Igår var jag på Gotlands högsta punkt, 82 meter över havet. I ett buskage. Men ändå. Förstår spänningen högt över havet. Som i Nordkap, ca 800 meter över havet, men ändå längst upp i Europa. Att klättra uppåt är som att komma framåt. Men sen ska man ner också…

Hemingway or the highway

Har påbörjat två böcker av E Hemingway. Hade väl hyfsad koll på honom men är nu insatt och lite påläst. Tänkte börja med "farväl till vapnen" och gjorde så. På finska. Men sen, på hemvägen så packade jag fel bok i ryggan. Hade två böcker med mig. Så då vart det så att jag fick börja på en annan klassiker, "den gamle och havet". Så hann väl hundra sidor i den första romanen, den är kort i sig, och sen hela gamla gubben i havet, det är ju en novell.

Så vad tycker jag so far? Dels kul att läsa på finska igen, tack mamma, dels att hans korta karga stil inte är överdriven. I farväl till vapnen är det nästan svårt att hänga med på vissa monologer. Korta meningar. Mycket punkt. Som talspråk fast ändå tvärtom. Dock sögs jag in i berättelserna i alla fall. Och sen det sista, i den första boken är det Ernst alter ego som är amerikansk ambulansförare hos italienarna i första världskriget. Boken snart 100 år gammal. Och den kunde varit skriven i Ukraina idag. Varför lär vi oss inget?

Batteri och kärlek

Så har jag varit på en välbehövlig minisemester, utan måsten och krav, utan mobil och dator, utan bara kvalitetstid med min särbo, aka fina finskan. Det vart balkonghäng och god mat, tältning och fiske och mer god mat för att sen rundas av med mer mys och god mat. Tur vi är särbos, annars skulle vi väga sammanlagt 750 kilo… 😉

Men flera saker här jag vill skriva om. Dels att bara hitta någon att älska. Sen att älskas tillbaka. Sen visar tiden snabbt på om man är lik varandra, kompletterar varandra, ser potientialen i ett förhållande. Och det är så skönt när det mesta klaffar. Och med det menar jag tex att vi skrattar mycket och att vi älskar det enkla. Att vi tar oss tiden att åka och tälta, planera mat, och i allt detta aldrig stressa, skynda, genomföra. Utan bara bra idéer som vi löser ihop.

Och jag tänker ofta, då jag skriver böcker om världens undergång, om självständighet eller andra svulstiga frågor, att hur fint och enkelt livet skulle kunna vara, och är, och jag är medveten att vi alla har olika förutsättningar. Men vem fasen startar krig? Eller skinnar folk på pengar? Eller gör allt för att bli statsminister? När man bara skulle kunna planera mat, tälta, älska och vakna i en varm famn. Vi behöver egentligen inget mer…

Jag är glad i mitt liv. På många plan. Denna helg var definitivt en topp, en höjdpunkt. Och det gör mig till en bättre människa. Inte för min egen del, men att andra ska få det också. Politiskt, poetiskt, argumentationsmässigt. Vi är alla värda kärlek och omtanke. Att jobba för en värld där det "jobbigaste" är att hitta en partner, inte kriga eller slåss för brödfödan, är ett delmål.

Så nu är bloggen igång igen dagligen. Jag tillåter mig att pausa ibland. Gör du det också, vad du än behöver pausa ifrån, och ladda batterierna om du har möjlighet…

Lite ledighet

Då ska jag ha lite ledighet. En liten minisemester i den prunkande försommaren. Det blir lite Hemingway, lite tält, kanske ett dopp, definitivt god mat, mycket fin finska och förhoppningsvis regnfritt under dygnets ljusa timmar (som ju blir fler för var dag) 

Den ordinarie terminen är i princip över, ungdomarna är konfirmerade och att då få ladda batterierna är helt enkelt perfekt. För sen kommer sommarsäsongen med dop och vigslar, andakter och gudstjänster i kyrka och på strand. En tredje termin helt enkelt i kyrkans värld. Dessutom halveras arbetsgruppen och en själv får vara vikarierande kyrkoherde så det finns jobb så det räcker och blir över.

Men först ledigt. Sen tar vi an sommaren 😊 Så om det är glest i bloggen så vet ni varför.

Vädret, värmen och kreativiteten!

Igår var en dag då jag lät solen smeka mig lite för länge. Straffet kommer idag. Var försiktiga i solen där ute 😊 Och av bara farten lade jag ut en lång video, tänkt för församlingen, om helgen som kommer, tankar från Eksta prästgård som jag tänker kalla de veckovisa klippen… Men fick redan påpackning om att jag saknade tröja i videon. Jag var nog lite väl naken alltså men jag tänker att de snarare var församlingsbor som fantiserade lite väl långt… 😉 Nåja, tröja på för nästa klipp således.

Men en väldigt fri dag som igår satte också igång kreativiteten, ringde också flera vänner för att komma ikapp, prata liv, men sen så… Skall ju skrivas musikal, video till att locka nya konfirmander, vill skicka iväg min senaste bok som är klar till 97%.

Vädret gör gott men nu vill jag även ha regn. Den perfekta balansen är alltid önskvärd. Mellan kärlek och sorg, sol och regn, med eller utan tröja…

En enda mänsklighet

Det sägs att vi alla är släkt med varandra efter max sju led. Alltså din väns kompis mammas sysslings grannes mormors väninna… Och det är så ofta. Och även om jag inte tar Adam och Eva bokstavligen så har mänskligheten vid någon punkt varit nere på 100talet individer. Så klart vi är släkt. Men som idag, ett sorgehus, ingen nämnd, ingen röjd, där efter ett samtal så visar det sig att den kände den som plötsligt var så att "Ja men det är ju min kusin!" Det var en vardaglig men trevlig upptäckt. Trots inget gemenskap annars så inser man ju att världen inte är så stor. En annan gång träffade jag en amerikansk turist (i Göteborg) var anfäder kom både från Göteborg (där jag är född) och Finland (grannbyn till min far) och vi kunde lokalisera ett par namn där vi någonstans för länge sedan hade gemensamma anfäder.

Eller som min bror, född i Finland, flyttade till Sverige med mor och far (innan jag blev till alltså) svensk medborgare sen 1980, träffade sin blivande fru, född i Sverige, finsk medborgare.. Och dessutom släkt på håll då finska Österbotten och Mellersta Finland är grannlandskap.

Skulle så önska att vi människor skulle lägga en mer tid på det som binder oss samman, en gemensam grund, istället för att som SD splittra, eller som Putin likaså (trots oerhörd lång tid där ryssar och Ukrainare har gemensam släkt och delad vårdnad om sina liv).

Vi kan bättre. En enda mänsklighet. Hur svårt kan det vara?

Pingst, konfirmation och Klopp

Då är det pingst, hänryckningens tid. Förr vart det frierier mellan älskande par, konfirmationstradititonen står sig stark, så även här i Klinte. Igår lördag och idag söndag konfirmerades tio ungdomar under strålande vindstilla dagar. Och just vindstilla är lite ironiskt då det iofs är bra för fotografering utomhus och flickornas hår hålls på sin plats men den Helige Anden och pingstundret handlar och dån och stormvind. Och givetvis spelade vi fångad av en stormvind i kyrkan idag 😊

(sen så är det fortfarande annandag pingst i morgon måndag, även om den inte är en röd dag längre, nationaldagen fick den röda markeringen. Så jag brukar skämta om att iom Elitloppet på Solvalla brukar sammanfalla med pingsten så kanske vi kan ha en kombinerad helg, annandag hingst? Fast det kanske är ston som springer? Nåja, Svenska kyrkan, en Gudomlig hovleverantör… Eller inte)

Men att se Östersjön ligga spegelblank tre dagar i rad, det är ovanligt vill jag lova. Det kommer säkert en extra storm när jag far över till fastlandet till helgen för att träffa min fina finska.

Sedan så har också Liverpools tränare Jürgen Klopp tackat för sig efter fina 9 år i klubben. Inte ett öga var torrt, de vann sin sista hemmamatch och hyllningarna och avtackningarna var många. Det starkaste som etsade sig fast för mig var att i slutet av sitt tal så uppmanade Klopp fansen att sjunga namnet på den nya kommande tränaren, Arne Slot. Han fick i gång en allsång av Guds nåde och det visar så mycket på vem han är. Ödmjuk, vill klubbens bästa och den som verkligen har ingjutit mod och hopp till spelarna, publiken, klubben, ja hela Liverpool. Så fint av honom.

Alla människor, oavsett kyrka eller fotboll, parti eller skola, ung eller gammal, som lyckats ingjuta mod och hopp till andra, de är värda en applåd. Så idag applåderar jag Jesus och Klopp (utan inbördes ordning… 😉

Grattis Norge

Heja Norge. Eller? Idag är det Norges nationaldag och jag har en hel del för och mot vårt västra grannland. Vi tar det i ordning.

Björn Dählie och Vegard Ulvang, Norges svar på Gunde Svan och Tomas Wassberg. Hårda kamper. Jag höll på Juha Mieto och senare Mika Myllylä (rip). När jag var ung så tänkte jag att alla norrmän var blonda långa smala åkte skidor och hade lusekofta. Men när jag blev äldre så insåg jag att japp, så är det. Mina föräldrar som är från Finland, bodde i Sverige ville gärna semestra i Norge. Nordisk kombination i vår familj alltså. Det vart en hel del resor med bil, hyra en stuga / hytte, och bara äventyra. Vi har varit ända uppe vid Nordkap, jag har slagits med en strandskata utanför Hammerfest, och jag och pappa Erkki klättrade upp för Nordens högsta berg Galdhöpiggen (2469 möh). Det är en hel novell för sig självt, med solsting, sommarklädd på fel brant (det fanns en linbana som vi missade) men det slutade väl. Jag var runt 12-16 år gammal på dessa resor och uppskattade dem enormt.

Jag hade mina första taffliga och slutligen lyckade steg in i den mer erotiska världen med en norska. En av mina bästa vänner i Trollhättan var norsk. Skolutflykt till Fredrikstens fästning där Karl XII fick ett abrupt slut på sitt liv. Har mött norska lag i fotboll, lidit med Jan Teigen (hette han så?) i Eurovision och förbannat norska backhoppare. Min pappas bästa vän på jobbet kallades för "Norski". Han talade flytande finska. Jag undrade som liten varför han kallades för Norski och han sade att han var Norsk! Så blir det med bara finnar som arbetskamrater 😊 Han var den som beklagade sin uppväxt i Bergen. De hade bara råd att äta lax…

Idag är det ärkefienden till Liverpool, Manchester City, som inhyser en norrman, Haaland, och det får mig att känna rädsla. John-Arne Riise däremot, wow, vinster vänsterback! Northug kan vi lämna därhän, den biten är över.

Entreprenören Petter Stordalen har imponerat på mig, Breiviks illdåd förskräckte mig, separationen från 1905 är förståelig och berör mig inte alls.

Jan Guillous tiodelade romansvit om bröderna Lauritzen är läsvärd, om man vill ha koll på 1900talet från familjens och författarens perspektiv.

Jag slutar där, Norge har betytt mycket, kommer att finnas där som de långa bleka lusekoftorna i väst.

Så grattis Norge! Må ni leva i välstånd, sluta med er olja, och hitta rätt och värdiga mottagare av Nobels fredspris!

Ytterligare en artikel

Då har artikeln jag nämnt förut kommit ut i tryck. Hoppas den går att läsa, annars skall jag ordna en bättre länk. 

Mest nöjd är jag med den här delen, för den stämmer väl...

Janne Manni vill påverka och peppa folk. Det är därför han skriver texter av olika slag.

– Det enda jag vill med blogg och böcker eller en dikt på facebook eller en dålig ordvits, det är för att folk ska må bra. Jag vill skriva bra saker, ibland viktiga saker mot rasism och krig. Många följer mina skriverier, jag säljer inte parfym. Ibland skriver jag underfundigt och ibland viktigt.

– Vill att folk på andra sidan skärmen ska må bra. Det är inte frågan om mitt varumärke eller CV utan att folk ska må bra.

Helig ande & Rammstein

Haft flera dagar i rad med fullt av goda ting. Sol värme dop gudstjänster beröm, ja mycket har varit som i en skyddad värld av förrättningar människor mat och glädje. Och vi närmar oss pingsten då Jesus säger han skall sända oss sin Hjälpare (den helige ande).

Men på vägen hem idag, då jag haft diskussion om Rammstein, det tyska bandet, med både fina finskan som några andra (då jag bär en hel del av deras merch), om att deras sångare kanske inte är den finaste personen (rykten/anklagelser om att bjuda in unga flickor på efterfester m.m.) Men, han är inte dömd, jag vet inte, känns sådär såklart men lyssnade åter igen på dem i bilen hem efter dagens andra gudstjänst. De låter så otroligt bra. Och så kom låten Puppe upp. En hemsk låt. Men en låt som säkert gäller så många. Lillasystern som hör sin syster "arbeta" och sen dö… Så jäkla hemskt. Men där cred till Rammstein, oavsett om sångaren är en kåtbock. Att ta upp jobbiga ämnen (och de gör det ständigt, därför jag gillar dem, de sjunger aldrig om rock och bärs och sol och hand i hand…)

Första gången jag hörde låten Puppe (docka) slog den mig hårt i magen. Så pass mycket tyska kan jag. Så jag gjorde en snabb egen översättning till er, helt utan poetiska intentioner. När Jesus pratar om hjälparen kontra de som ingen hjälp fick. Som systern i låten. Det är hårdsmält…

Text nedan och länk till livevideo här:https://www.youtube.com/watch?v=uqS9aiPnKrs

När min syster måste arbeta

Så låser hon in mig i mitt rum

Hon har gett mig en docka

Så jag inte är ensam

När min syster måste arbeta

Så åker hon inte tåg

Hennes arbetsplats är inte långt borta

Det är rummet bredvid…

Mörka moln på himlen

Jag tar min medicin som jag ska

Och väntar i min säng

Tills solen går ner

Dom kommer och går

Ibland är de två

Kvällsfågeln sjunger

Och min syster skriker

Mörka moln på himlen

Jag tar min medicin som jag ska

Och väntar i min säng

Tills solen går ner

Sen sliter jag huvudet på min docka

Sliter av huvudet på min docka

Ja jag biter av dess nacke

Jag mår inte bra

Sen sliter jag huvudet på min docka

Sliter av huvudet på min docka

Ja jag biter av dess nacke

Jag mår inte bra, inte bra alls

När min syster har för mycket jobb

Hennes fönster lyser röd

Jag ser det genom nyckelhålet

Och någon slår ihjäl henne…

Och nu drar jag av dockans huvud

Ja jag sliter av den

Och sen biter jag nacken av den

Och jag klarar mig bra, ja

Ja jag sliter av dockans huvud

Och nu biter jag av dess nacke

Jag klarar mig bra, ja!

Norrsken och hockey

Det är välfyllda dagar, därav ingen blogg igår, av jobb och fint väder, Eurovision och Hockey-VM. Så tankarna har varit överallt och ingenstans. När de flesta har lite extra ledig denna helg med Kristi Him och klämdag så har jag istället haft extra allt med gudstjänster och invigningar. Så blir det ibland. Och då dessutom två stora tidskrävande nöjen som Hockey och Eurovision så behöver jag inte fundera mycket över min fritid… Och till sommaren kommer både fotbolls-EM i Tyskland och sen OS i Paris…

Och igår, under Finlands öppningsmatch, så var det ju också en enorm solstorm, det största på 20 år. Ni vet, när solen trampar på LEGO och får sina utbrott… Oturligt nog var det mulet här över Eksta så inga norrsken för min del. Men oerhört intressant att följa i realtid, framförallt på sidan Norrsken (facebook tex) som drivs av en vän, Calle Bergstrand, och han var så exalterad! Har lärt känna honom då han är fotograf och vi har mötts på bröllop bla. Köp gärna hans bok om just Norrsken tex här:https://www.bokus.com/bok/9789171266095/norrsken-den-heltackande-handboken/

Älskar Eurovision...

Så vart Finland vidare med sin Windows95. Är både stolt och bekymmersam 😊

Att tänka varför gör man det man gör

Vart intervjuad idag av en svergiefinsk journalist vid namn Kaj Aalto, en mycket sympatisk person. Han har intervjuat mig förr. Tiden bara flyger i samtalet (det har bara varit telefon. finns en artikel dec 21 i bloggen tex) och känslan god. Hade en sådan idag med honom för en vanlig artikel till den kristna tidningen Dagen.

Fick frågor i förväg och det var bra. Att ha tid att tänka. Fundera. Lätt att ta vissa saker för givet. Som en av frågorna här nedan (ni ser ett urval nedanför texten) Varför skriver jag? Ordet varför är bra. Och som jag sade till honom och som jag sagt till folk, både de som gillat det jag skriver men även de som ifrågasätt mina motiv ( åt ego-hållet, varumärke etc…) är att dels gillar jag ord, det vet ni som följer mig, ord är viktiga.

Men allt från låttexter, romaner, dikter, blogg och dikter och till hjärnlösa ordvitsar, allt, exakt allt är för att ge någon annan en god stund. Få något vackert att läsa, något fånigt att skratta över, kanske viktiga saker som man kan fundera över. Allt är för att ge mottagaren en bra sekund, stund, eller timmar av berättelser. Thats it. Göra världen lite bättre för någon annan.

Kollade dina bloggtexter. Det är imponerande att du har energi att skriva något så gott som varje dag. Bra tankar, finurliga texter och intressanta reflektioner.

Vad är det som driver dig från dag till dag? Till att skriva, att predika, att möta människor?

Att skriva är tydligen din passion. Vad har du för ambitioner och mål för ditt skrivande?

Du är ordets man, men du sa en gång att det är nästa FÖR många ord i kyrkan. Hur så?

Du skriver om godhet. Hur orkar man förmedla godhet i en förvrängd värld som tycks styras av girighet och maktgalna människor?

Ekstamässa

En (ganska så nära) komplett gudstjänstupplevelse i Eksta idag. Vi har sen 1 advent två huvudkyrkor för den söndagliga mässan, Eksta kl 10 och Hejde kl 12.30. De övriga 8 kyrkorna får sin beskärda del ändå i form av helgmålsbön, konserter, familjegudstjänster och sen alla kyrkliga handlingar så klart som vigslar, dop och begravningar.

Men cyberattacken i november mot Svenska kyrkan satte lite tekniska hinder i vägen… Men nu så, nu hade vi fått våra tankar på pränt och i tryck av agenda. Församlingsrådet ställde upp med smörgåstårta och kaffe, långbord utomhus, solen sken och graderna steg till 20. Själva mässan är inte något speciell men väldigt "ren" som jag ser det. Det är mitt förslag men givetvis i samråd med präst och musiker. Psalmerna valdes med omsorg och vi var hela 19 personer i Eksta där det en vanlig söndag kanske kommer två eller fem. Procentuellt var vi 12.9 % av befolkningen, så om detta skulle varit Göteborg där jag jobbade i Masthuggets församling så skulle det motsvara ett par trehundra människor. Så tänker jag iaf 😊

Så en fin dag, en god dag, gott sällskap, fin mässa och smörgåstårta. Till och med min hund Rocky njöt ( av kyrkkaffet iaf)

Våren och livet

En bra karl reder sig inte själv men med en sexig finska så blir det potent i trädgårdslandet… 😊

När fina finskan var på besök senast så rensade vi i björnbärsbuskar och satte frön i krukor och en hel massa andra äventyr. Men just odlingsdelen, jag gillar ju det, men blir så mycket trevligare på två! Och det blev en massa tomat och basilika och nu äntligen tittar de upp. Har ju sådan lyx i min prästgård att jag har ett växthus, så odla i kruka först nu och sen uti växthuset. Det kommer bli en fin näringsrik sommar.

Vill ju mer men det här är en utomordentlig start. Gratis i trädgården har jag ju vinbär, päron, äpplen och nämnda björnbär. Kanske hinner jag med lite potatis också, jord är billigt och har fått fram mina pallkragar.

Att få något att växa, att göra det lokalt och miljövänligt, och sen dessutom äta det som man annars skulle köpt i affär, ja det kommer bli bra detta.

MC Manni

Hade kontraktskonvent i förmiddags. Det blev tal om kriminalvård, häktespräster och diakoner och lite annan instutionssjälavård som på sjukhus m.m. Kom på att tänka på min tid i Södertälje, denna Sveriges Chicago på gott och ont. Men kul hade jag under mina första prästår 2001-2004.

Hängde en hel del på Old Gravediggers Inn, en fin pub som låg i samma kvarter som församlingshemmet mitt i stan. Där vart det fotboll, hockey, öl och samtal med många syrianer, lite av varje. Ägarna, far och son, Jakob och Josef var trevliga, snälla och stabila. Puben är ju med i min trilogi Exodus.

Men det jag tänkte på idag var kontakten med en MC-klubb. De var precis nystartad med en reslig herre som "president". De var frälsta och ville sprida biblar på andra bikerträffar. Jag blev bekant med dem och presidenten ville verkligen ha med mig som deras präst.

Försökte förklara att jag säkert kan hänga med på något evenemang men han vill ha mig mer 24/7. Vi diskuterade och pratade. Då var de kanske bara en fem, sex bikers. Alla nymuckade från fängelset, typ. Det kunde hända att jag gick i godan ro på stan och en bil glider fram, rutan vevas ner och jag hör hans röst "hoppa in". Det var bara att hoppa in och ta en tur…

Men jag har inte MC kort försökte jag. Det fixar jag svarade han 😊

Vad har du för storlek på väst? Typ så. Men till slut så hjälpte jag dem vidare, de skrev till Ärkebiskopen och fick tag i någon MC åkande präst från Västmanland om jag minns rätt. Och de finns nog idag. När jag träffade dem långt senare så var de över 20 pers och åkte runt och delade ut biblar till både Bandidos och Hells Angels. Skam den som ger sig…

Rocky

Jag har ju min hund Rocky. En stålblågrå fin liten 5kilos varg… Han är en Yorkshireterrier och är 4 år gammal. Han älskar promenader, lek, mat och att sova nära. Han gillar ej ljud av fasan, dammsugare, biltutor och bländande strålkastare när det är mörkt ute (och han är inomhus).

Men då jag lever själv (är ju särbo med ett hav emellan) så blir det en hel del promenader, äventyr, vandringar och upplevelser med nämnda best. Och vi njuter. Vi bor på en plats där vi kan ibland gå en timme på asfaltsväg utan att se en enda bil. Däremot himlens alla fåglar och lamm och kalvar och baggar… Det är verkligen landet här i Eksta. Var och varannan gång så tar Rocky en pinne i mun. När han hittar den där som inte skall slängas, tuggas på eller ratas. Då, med en guldklimp till pinne i mun, så bär han den hem. Det kan vara 100 meter, det kan vara 5 kilometer. När han är nöjd, då ska den hem. På bilden ser ni ett litet urval. När jag säger släpp innan vi går in i huset så släpper han den nöjt. Därav en liten hög framför trappen.

Och det fina är ju att varje pinne är en berättelse. En gemensam stund, promenad, vandring.

Tack Rocky för din lilla hög av "perfekta" pinnar som du bemödat med att ta ända hem.

Livet och litteraturen

28 april 24

För att kunna skriva dikter, poesi, berättelser och funderingar över världens tillstånd måste man leva också. Vi har alla olika vägar och intressen, men som för mig, håller mig ajour med det mesta via nätet. Men det är en del av det hela. Text, skärm, böcker, biografier, information från höger och vänster, nyheter och tidningar… Sen finns det andra som jag älskar än mer, att känna solen lysa mot huden, att uppleva saker med en god vän, en pilgrimstant, eller som nu de senaste dagarna, den man älskar!

Jag och fina finskan har upptäckt så många fina delar av Gotland. Ödekyrkor och laguner, restaurang och blommor, alpackor och korp, värmen som kommit och solens strålar, umgänge och trädgårdspyssel. Så mycket fint och gott, som doftar och finns, känns och bränns.

Så en hederlig fin helg med sin käresta laddar ens batterier, fyller på det varma i själen och cementerar ens kärlek. Och ger så många tankar om livets villkor, om det goda, eftersträvansvärda, enkla men fina.

Gotland är fint, livet är gott, att ha någon att älska och som älskar tillbaka är pricken över i: et, grädden på moset, kyssen på morgonen…

Att förstå vad man läser, änna...

Det finns böcker och så finns det böcker. Har läst ganska mycket, från barnböcker till skräck, deckare till biografier, spännande saker och teologi. Ja lite av varje. Läste Umberto Ecos "i rosens namn" med stort nöje när jag var ung. Läste den efter filmen med Sean Connery (en väldigt bra film också). Men sen, när jag var med i en bokklubb ett tag, och bara scrollade, så hittade jag en ny bok av Umberto (han dog 2016) som hette "Begravningsplatsen i Prag". Köpte den och läste. Och läste. Bläddrade tillbaka och läste igen. Gjorde till och med anteckningar för att hänga med. Vad fasen var det för något? Men samtidigt oerhört spännande. Var nästan att halva nöjet var att få ihop allt han skrev. Olika personer, olika stilar, till och med olika typsnitt som hoppar i tid och rum utan (nästan) kronologisk ordning. Känslan idag är blandad. Mest att det var fantastisk läsning, språket, plotten, det mellan raderna och det man fick försöka lösa själv men också en känsla av att "va fan?". Försöker verkligen inte promota en bok för den var svår så jag ska verka smart, utan mest att allt var fascinerande. På så många plan. Hur den slutade minns jag inte. Får nog läsa om den…

Gospellördag

En fantastiskt lördag. Fick återse min gamla vän Markus som är organist och körledare. Jag sjöng i hans gospelkör i början av 2000 talet i Södertälje. Vi har förblivit vänner sen dess. Idag var han och hans gospelkör från Brännkyrka här på ön och hade en konsert i Sanda kyrka. Jag fick delta med en egen låt som han hade arrat körstämmor till. Så mäktigt. Att ha en hel kör som bara brummar i på refrängen. Bara wow. De var dessutom riktigt duktiga. Imorgon deltar de också i den ordinarie mässan kl 10 hemma hos mig i Eksta kyrka. Ska bli kul åter igen.

Gospel är en fantastisk uttrycksform. Den är på riktigt liksom. Med ursprung ur de svarta slavarnas situation i USA. Sen blandat med allt från rythmblues till soul. Raka toner, mycket feeling, handklapp och eufori. Så nice.

Så jag lägger mig glad ikväll 😊

Boktips

Har haft extremt långa dagar så här kommer blott ett litet tips till läsning:

Stephen Kings bok om tidsresor och mordet på JFK. Så spännande. Finns som miniserie med James Franco i huvudrollen. Se läs begrunda fundera 😊 Ni som känner mig, Stephen King är min guru…

Vaya Con Dios (gå med Gud)

16 april 2024

Jag har ett sådant otroligt privilegium att få göra många saker som jag verkligen älskar som en del av mitt jobb. Naturen och vandring har jag alltid älskat sen barnsben. Nu har jag sen mars 2020 haft pilgrimsvandringar varje tisdag klockan 10, från ungefär mars till allhelgonahelgen. Det startade i och med pandemin, men hade tänkt genomföra en del, men kanske inte varje vecka. Med pandemin lades så mycket ner, allt inomhus, men utomhus? Häp! Och nu har vi precis påbörjat dessa vandringar för femte året. I genomsnitt under dessa år är vi mellan 8 och 15 stycken, något fler på sommaren då sommarboende kommer till ön. Vi vandrar allt från tre till sex kilometer. Årets äldsta, Kirsti, har varit med från början, och hon fyller 93 i år (eller är det 92). Strongt. Men hon är ju finska också. Ni vet min förkärlek för dessa…

Och under dessa vandringar, så har jag med mig ett tema, eller nyckelord, och vi vandrar och pratar, upptäcker och umgås. För mig, är det också som en gudstjänst. Trivs så ute i naturen, och vackra platser här på Gotland, de finns så det räcker och blir över! Det är vikingaplatser, utsiktsställen, stigar och stränder, kor och lamm, hagar och skogar.

Att vandra tillsammans är både bildligt som på riktigt. Livets vandring. Vad lite man egentligen behöver om man delar villkor och steg tillsammans. Och nu är min hund Rocky en given deltagare. Han är vår point, den som går först. Det känns tryggt med 5 kilo Yorkie i täten… 😊

Välj det goda

När jag åter igen tänker på Ukraina Gaza Israel Iran Sudan Yemen klimatet Ulf Kristersson statsbudget Trump och bristen på bostäder så måste jag kontra. Med det som jag faktiskt ser varje dag.

Som en summering från de senaste dagarna har jag sett och upplevt skrattande barn kungsörn sädesärla rådjur korpar tröstande människor fantastisk musik sol vind och Östersjön samtal hamburgare och fått sjunga med min gitarr inför folk.

Det gäller att balansera. Att föda det goda. Det onda får vi ändå alltid bekämpa... Föd det goda, lägg mer tid på det goda, var god. Det kan alla försöka. Då blir världen bättre, om det är jag övertygad.

För övrig anser jag att Putin måste förstöras.

Favoritlåt

Det finns låtar och så finns det låtar. Jag älskar Bon Jovi. Det är ingen guilty pleasure för mig. Jag tycker de är bra. Inte allt, men som band, som figurer, som i att våga ändra stuk när rösten inte längre håller.

Born to be my baby är en absolut favorit. En arbetarromantisk liten pärla. Jon och Richie var unga och snygga, texten fin och soundet helt perfekt. Och videon är en sån sucker jag gillar, en studioinspelning som skall vara "spontan". Men, me like. Bra så.

Länk till youtube här: https://www.youtube.com/watch?v=Ahf2B_eZUc4

Texten här: Rainy night and we worked all day

Grymlings och gullvivor

Det har varit en fin dag av sorg och glädje. Och båda delarna vävs ihop fint av en låt av Grymlings från 1990, Där Gullvivan blommar. Och det gör den just nu. Åker förbi gården Grymlings som då var Micke Rickfors, varje dag. Det finns en fin variant på gutamål också med musikalstjärnan Philip Jalmelid, som ger den en helt annan klang. Båda är bra. En vemodig sång om livet, men också om att bygga nytt. Lite som Härlig är jordens textrad om att: Släkten följa släktens gång.

Slutet på låten ser ut så här:

I sin tidiga ungdom ingen vänder sig om

Men i mitten av livet för en rik ålderdom

Finns det stunder att gömma i sin djupaste själ

Som när gullvivan blommar för en törstande själ

Denna gnista skall slockna Detta liv ska förgås

Men en lindring i hjärtat e väl tanken ändå

Att i släktled tillbaka I släktled framför

Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ.

Skriva texter & Elton John

Som skribent, författare och textmakare har jag alltid haft enklast när jag har ett tydligt mål, för någon annan. Som med HerrManns låtar (mitt och Mikaels duo, 2 skivor finns på Spotify) så är de bästa låtarna just de, som till hans systers student, en gemensam väns bröllop osv. Eller jag som singel songwriter, en frierilåt, ett annat till ett dop för vars vänners barn jag var både präst och sångare, eller låtar till synes ofta nämnda Mikaels både 30 som 40 års dag. Hela Exodus trilogin är skriven med ovan nämnda Mikael som bollplank, kapitel för kapitel. Ville alltid se hans reaktioner på allt dumt eller internt jag skrev in.

Senast idag, så var det begravning för en dam som blev nästan 100. Hennes vuxna barn önskade att jag sjöng något, då de hört mig sjunga förut, och jag tackade som vanligt ja. Vi landade i "a candle in the wind" med Elton John. Originalet är ju skriven för Marilyn Monroe, sen så skrev han om sin låt för Lady Di. Och när jag läste genom båda texterna så var verkligen den senare att föredra för en tredje persons begravning. (googla gärna texterna. Elton är bra) Men jag bestämde mig för en tredje variant. Jag skrev helt enkelt om Eltons variant för Diana, så det skulle passa den gamla damen från Gotland. Inte alls mycket, bara några ord och rader. Då Dianaversionen handlar om den engelska rosen så vart det naturligt att skriva damens födelseort och platsen där hon sen levde resten av sitt liv. Likaså med den engelska ön till Gotland. Det gick bra. De anhöriga var supernöjda. Jag med. Ibland får man tillåta sig själv att vara stolt över sin insats.

Att skriva för andra, så att det får betydelse, känns gott rätt och viktigt. Kanske man har lite talang trots allt…

Vart är världen på väg?

En vanlig dag, fylld med allt möjligt dag. Nu hemma på eftermiddagen och skall verkligen skriva (bloggen är också ett givet sätt att skriva som författare) men om man summerar vad jag varit med om tänkt och funderat på så blir det spretiga skurar. Det mesta negativt idag. Dålig stämning på arbetsplats (som dock ventilerades), Arizona förbjuder abort för även våldtäkt och incest (sjukt!), kriget i Ukraina fortsätter med tusentals döda per dag, Gaza likaså, Ulf Kristersson är lika stabil som en daggmask på regnig motorväg, aftonbladets serie (som är bra och viktig) om mördade kvinnor genererar inget av regeringen, som om våld i hemmet inte existerar, men flyktingar eller förortsmänniskor är det enda problemet, Jan-E och Sara Skyttedals första bild av deras nya "Folklistan" är att asylrätten är hemsk. Vart är världen på väg?

Kanske Luuk och Lindström skall ta dessa resmål till hösten istället. Åka till Rosenbad, Danderyd, Arizona, Moskva eller andra ställen. För riktig folkbildning så folk fattar bättre på vad som sker, nedmonteras och byggs upp med onda krafter.

Själv njuter jag av att bo som jag bor, mycket blommor, hunden Rocky, människor jag möter som grannar, sorgehus eller brudpar. Ni vet, livet, som pågår, hela tiden.

Om ändå män med makt kunde inse det. Hur lite som krävs för att människor skall känna hopp och framtidstro…

Äntligen värme!

Klimatet är inte friskt, det blåser och viner, torkar och snöar och sakta men säkert så stiger planetens temperatur. Mer katastrofala väderfenomen, oberäknelighet, svårplanerat för djurägare och bönder världen över.

Men när det varit ok väder ett tag, ganska så normalt (alltså ej klimat, pratar väder nu) där februari hade snö, mars var så kall som den skulle, men nu den 9 april bara POFF. 18 grader och luften full av fjärilar bin och flugor. Fåglar går bananas. Blommor poppar upp överallt. Så skönt. Så vackert. Shorts på och sjunga naturens lov.

Man får njuta av väder trots att klimatet fått en rejäl förkylning, ja, en nästan obotlig ebola.

Idag njuter jag. Kämpar för klimat och mot utsläpp gör jag varje dag.

Njut om ni kan.

BTJ

Janne Manni är till vardags verksam som präst. Nu kan han även titulera sig som författare då han debuterar med ambitiösa science fiction-romanen Exodus. Vännerna John och Mikes liv blir sig inte likt efter att de träffat Samantha. Hon har jobbat med en upptäckt som bokstavligen öppnar nya dörrar till universum. Men onda krafter vill nyttja dessa nya kunskaper för egen vinning. Därtill börjar ett hemskt virus spridas. Kan John, Mike och Samantha göra något? Exodus är den första delen i en trilogi. För att vara debutant skriver Manni säkert och samtidigt lättläst. Boken blandar science fiction med både thriller, äventyr och filosoferande.

Författarens bakgrund som präst märks med intressanta funderingar kring religion som görs av karaktärerna. Exodus bjuder på ett underhållande science fiction-äventyr som blir lite övermäktigt emellanåt. Boken hade vunnit på att skalas av lite. Men likväl är det underhållande läsning.

En söndag

En ledig söndag. Försöker njuta av det jag ser, upplever och hör. Allt från fåglarna till våren, som verkligen kom idag. Skriver, förundras, badar och messar. Men dygnets fina ljusa timmar så ser jag mindre anledning att sitta framför burken. Även om halva mitt liv är där, med kontakter, jobb och romaner… skriver vidare, följer kriget i Ukraina, meddelar och ringer med min fina finska, mamma, vänner och andra. Har grannar, hundar och kollegor. Men världen här är fin, liten men på riktigt. Önskar mig fram till den dag då jag inte är själv. Om hon kommer hit eller jag till fastlandet spelar mindre roll. Tillsammans är nyckelordet. På morgonen, på dagen, när man lägger sig. Nu går dagarna vidunderligt fort, inte för at livet är dåligt, men jag har ingen att dela upplevelserna med. Förutom via sociala medier och bilder. Men nu är nu och sen är sen. Längtar till sen…

En slö dag

Ledig helg och ledig från tangentbord. Idag en slö dag. Sovdag. Promenad med hund dag. Därav lite skrift. Men i morgon, då jäkulens, blir det mer. Sov gott, var ni än befinner er…

Rätt till bostad?

Läser om bostadsbrist. Att nästan 200 000 ungdomar inte har möjlighet att flytta hemifrån. Det är ju tråkigt, om man faktiskt studerar, jobbar eller vill flytta. Å andra sidan så tillhör jag en av dem som lyckades, med volontärår (där lägenhet ingick samt några tusingar i matpeng), kurs (folkhögskola m stipendium) och sen studentrum i olika former. Först delade jag en 4: a med två tjejer, sen inneboende hos en tant i källaren, sen vanligt studentrum i en korridor och till sist en lägenhet. Men man fick kämpa. Sen hade jag tur i Södertälje på mitt första jobb att det fanns en lägenhet i församlingen att hyra, det gav mig tid att hitta en egen. Sen på Stjärnholm fanns tjänstebostad, en stuga från 1780. Men när jag ville till Göteborg var det stopp till en början. Kommer ihåg att jag vart lite förbluffad att det verkligen inte fanns något. Fast jobb och 35 år men ingenstans att bo. Bodde svart i ett halvår, sen fick jag en tvåvåningstvåa i Mölndal så det blev till att pendla. På Gotland har prästgård ingått så det är ju lite modern lyx, i alla fall om man som jag är nöjd med att hyra.

Mina föräldrar, pappa fick ett bättre jobb och de flyttade till Jyväskylä, andra halvan av 60 talet. Finland hade samma bostadsbrist som Sverige innan Sossarna började bygga sina miljonprogram. Mamma pappa och min storebror bodde i en etta. Ändå var det tufft. Andra kollegor hade minst två studenter inneboende i motsvarande situation. Det var då de bestämde sig för att söka lyckan här i Sverige. De kom en torsdag. Fick lägenhet i Angered på måndag. Då hade pappa redan börjat jobba på Volvo. Andra tider verkligen.

Samtidigt kan jag tänka, då Sverige ligger i extrem topp i hela världen vad gälle singelboende, måste man ha en egen lägenhet? Hus? Det är inte världens undergång om man går ihop några stycken och delar på kakan. Gäller även äldre. Många änkor tex som bor kvar själva i ett jättehus men har bara råd att värma upp en del av huset. Varför inte gå ihop ett par eller tre och dela på en villa? Att alla ska möjlighet eller rätt till eget boende kanske inte ens är sunt eller miljövänligt. Men, staten och kommuner borde absolut ha en arsenal av boende för misshandlade kvinnor, flyktingar mfl…

Tänker bara högt här. Men man kan faktiskt dela på det där taket som är ovanför ens huvud. Åtminstone ett tag. Det kan komma mycket gott ur det och ekonomiskt är det klokt.

Kriget är långt ifrån slut

Kriget i Ukraina pågår. Det skulle sett bättre ut om väst hade stött Ukraina mer, snabbare, mer effektivt. Kunskapen och strategin finns där. Följ gärna tex Cornucopia: https://cornucopia.se/2024/04/uppdateras-nato-planerar-politiskt-tryggt-femarigt-stod-till-ukraina/  För daglig information. Han överdriver inte, killgissar ingenting, men gör allt för att väst skall gemensamt agera mot Putin. Och, för att vi i Sverige skall fatta vad som pågår, vad vi behöver och att för att skapa fred, måste vi rusta för krig. Tyvärr sant. Handlar inte om krigsiver. Bara det att motståndaren (Putin) inte direkt mjuknar med enstaka prayer-emojis på facebook… Nu verkar dock NATO ha en långsiktig plan för stöd då de vet att om Trump blir återvald så kommer världsläget förändras igen, till det sämre. Bra NATO.

Några citat från dagens blogg tex:

Nato diskuterar planer om ett femårigt militärt stöd till Ukraina om 100 miljarder dollar, som ska vara säkert från ändrat politiskt ledarskap (läs: Donald Trump), samt att ta över helhetsansvaret inom Ramsteinformatet från USA. Ryska förluster blev återigen skyhöga, men man ryckte fram på flera platser, inklusive inne i Ivanivske väster om Bachmut och intog byn Vodijana väster om Avdiivka.

Summan manskapsförluster för Ryssland är 444 370 man, vilket utifrån ryska läckor rätt väl motsvarar permanenta ryska förluster, dvs dödade + krigsinvalider. Ualosses påstår sig identifierat 44 712 dödade ukrainska försvarare sedan den fullskaliga invasionens start, vilket matchar officiella uppgifter om 30 000+ dödade, vilket förmodligen är med några månaders fördröjning. För övrigt var sista rapporterade veckans förluster på Ualosses de lägsta för Ukraina sedan den fullskaliga invasionens start, med 123 dödade på en vecka.

I sammanhanget ska man komma ihåg att BBC/Mediazonas räkning av bekräftade namngivna dödade ryssar inte är fullständig, då bara en bråkdel av ryska dödade publiceras och de flesta varken erkänns eller begravs hemmavid och Ryssland vägrar ta emot den stora mängd ryska kroppar som Ukraina har på is. I Ukraina är dock dödsrunorna i princip kompletta i egenskap av demokrati och öppenhet.

En annandag...

Ytterligare en fin dag. En lugn dag. En gudstjänst endast och resten ledigt. Mycket promenad med Rocky, grannar och andra hundar. Har äntligen tid att sortera, efter påskvandringar och påsk och allt som hör därtill.

Nu dikter och noveller, romaner och finslipning. Våren är här, andra andningen, nya tag, livet är gott!

Påskens ingenmansland

Då är det dagen mellan korsfästelse och uppståndelse. Enligt legenden så är det nu Jesus predikar i dödsriket. För att frälsa deras arma själar. Vilka var där då? Julius Ceasar, Alexander den store, Buddha, alla Faraoner och andra dödliga… Vore något att skriva om. Hur Jesus steg ner till dödsriket och på ett mänskligt dygn gav dem alternativen. Kanske skulle skriva en sån bok?

Glad påsk önskar jag först efter midnatt. Så, så länge, trevligt lidande 😉

Follow the money

Ofta tänker jag att människan är en invasiv art. Något som planeten inte behöver. Trots förnuft och klokskap så är det alltid någon eller några för mycket som i ren girighet plundrar, skövlar, roffar åt sig eller startar krig. Så jäkla onödigt. Och så all splittring, med vi och dom, de som kommer till makten och glömmer hur det är på botten och anspråk och skit. Vi kan om vi vill men vi vill för sällan.

Så kom Jesus för snart 2000 år sedan. Utmanade makten, försökte prata om vår nästa, den minsta, den fattiga, kvinnan, officeren, främlingen… Nej mothugg fick han av eliten. Och sen, när han förstörde deras kommers, marknaden, det var nog dödsstöten. Follow the money, är en bra mening att ha i huvudet om man funderar på livets orättvisor. Kanske follow the Manni, om ni tycker jag är tillräckligt klok istället..

Långfredag, Jesu dödsdag. Oavsett tro eller förmåga/ork/vilja till dito, så fanns han på riktigt. Undervisade, hänförde, tillräckligt för att jag är präst idag. Och han utmanade och fick dö för det. Dog han för oss alla? Det kan bara du bestämma. Min Gud tvingar ingen. Men det han skall ha cred för att han var all in. In till döden. Han var öppen med allt, ville öppna folks ögon, för en bättre värld. Men som så ofta, så dödade den giriga eliten den rösten. Och det sker än idag.

Follow the money.

Briljant ordväxling

Såg på nätet en del av en scen från Game of Thrones. Man kan säga mycket om den serien, böckerna har jag inte läst. Så bakgrunden till texten jag lägger ut vet jag ej om den fanns i böckerna, om manusförfattarna överträffat sig själva eller om de fantastiska skådespelarna Rory McCann (Sandor/Hound) och Kristofer Hivju (Tormund) ad libbade dessa rader. Men dessa ultramän i sina fantastiska karaktärer som båda suktade efter Brianne of Tarth. Så roligt. Scenen är kanske den roligaste i hela serien. Skrattade gott igen när jag läste och hörde bokstavligen deras röster i huvudet…

Mycket nöje för er som känner igen det, annars blir det konstigt.

Tormund: You're the one they call the dog.

Hound: F**k off.

Tormund: They told me you were mean. Born mean or you just hate wildlings?

Hound: I don't give two shits about wildlings. It's gingers I hate.

Tormund: Gingers are beautiful. We are kissed by fire. Just like you..(points at the large face burn)

Hound: Don't point your f***ing finger at me.

Tormund: Did you trip into the fire when you were a baby?

Hound: I didn't trip I was pushed.

Tormund: Ever since you've been mean.

Hound: Will you fuck off?

Tormund: I don't think you're truly mean. You have sad eyes.

Hound: You want to suck my d**k, is that it?

Tormund: D**k?

Hound: C**k.

Tormund: Ahh, d**k. I like it.

Hound: Bet you do.

Tormund: Nope. It's p***y for me. I have beauty waiting for me back at Winterfell. If I ever get back there. Yellow hair, blue eyes, tallest women you've ever seen, almost as tall as you.

Hound: Brienne of Tarth.

Tormund: You know her?

Hound: You're with Brienne of f****g Tarth.

Tormund: Well, not with her yet, but I see the way she looks at me.

Hound: How does she look at you? Like she wants to carve you up and eat your liver?

Tormund: You do know her.

Hound: We've met.

Tormund: I want to make babies with her. Think of 'em, great, big monsters. They'll conquer the world!

Hound: How did a mad f***er like you live this long?

Tormund: I'm good at killing people.

Allt i ett och lite till

En intensiv dag på alla sätt och vis. Flera vandringar med skolklasser. Skådisarna skötte sig utmärkt, är ju själv regissör/manusförfattaren samt guide i dessa. Dessutom har vi redan påbörjat planer för en musikal på Rondo (en bra teaterscen i Klintehamn) till nästa år. Vädret helt fantastiskt, våren är här. Bonusdottern fyller 17, hyllat och grattat. Dessutom planerat för bästa vännen Mikaels dag i morgon då han fyller 40! Han som är min marknadsförare och hjärna med allt vad gäller mitt skrivande (inkl denna blogg) Har så mycket tankar och idéer i min hjärna att jag måste sortera. Önskar jag vore mer disciplinerad, annars blir det för mycket luft och för få järn i elden. Och sen att hålla igång den där elden. Men livet är gott, värmen kommer, hunden mår bra och jag har ett kreativt jobb, mer kreativa planer och ännu inte fyllt halvhundra. Det kan bli bra det här!

Dags för biografi?

Måndag, löningsdag, en bra dag. Har jobbat med att rigga inför skolklassernas påskvandringar. Väl hemma har jag gått igenom försäljning av Exodus, finslipat Ett gott land, och sen påbörjat ett nytt projekt. Mina memoarer! 😊

Vi får väl se hur seriöst det blir men dags att summera början av ens liv innan man blir senil och gammal, typ… Bifogar mitt första utkast, bara några få rader. Tanken är att skriva allt som var kul och roligt och krydda det med osanningar och rena lögner. Eller så blir det som det har varit. Den som skriver får se.

Arbetsnamnet är Manni Con Dios (jag vet, säg inget)

Jag föddes som Jesus i Lukasevangeliet. Mamma hade nog legat med pappa för att frambringa mig men annars så... Minus åsna och lamm dock. Men desto fler sjukhuspersonal av olika grad. Istället för herdar änglar, Josef och Maria så var det var läkare och barnmorskor, studenter och städare, PRAO: s och elektriker. Typ. Enlig min finska mamma i alla fall. Jag tog mitt första andetag klockan 9.50 den 22 januari 1975 och jag visste redan då att Gud var god. Min pappa utbrast på klingande finska att kikkelit vilahtivat! Alltså typ att han såg min snopp. En pojke. Hilkka och Erkki Manni hade fått sin andra son!

Att jag hade den speciella födseln berodde på att min ömma moder hade misstänkt påssjuka, så jag föddes på infektionskliniken istället för BB (ty värdshuset var fullt) och det gagnade mig under min runda uppväxt. Jag har alltid varit lite rund, men att då klämma till med att "min mamma hade påssjukan när jag föddes, därför är jag "rund" och den togs emot av andra barn med ett "åååh" så var den saken avklarad. Funkar inte i vuxen ålder dock.

(på bilden undertecknad någonstans i Angered, med tigertangas, bara en sån sak!)

Livet är fint

Idag har jag haft en fin dag med två gudstjänster, tacksägelse och konfirmander. Redan på morgonen så fick jag och hunden Rocky uppleva fåglarnas glada kakafoni, kunde räkna till minst tolv olika sorter, från trana, bofink till hackspett och lite andra lånta fjädrar däremellan. Trots mulet och regn så kommer våren med all sin kraft. Underbart.

Har minnet från gårdagen kvar i mig, om Svennis. Att veta att man ska dö men ändå kunna uttrycka att "livet är fint". Så vill jag också tänka, inte bara dagar som denna, utan också när det är mulet inuti.

I morgon rigga för påskvandringen och sen spela upp för både skolbarn och pensionärer, skall bli kul. Och rätt som det är så är påsken här igen.

I natt fullmåne. Hoppas ni ser den var ni befinner er.

På bilden en tänkvärd liten anekdot, bara för att. Man kan välja (nästan iaf) att tycka att livet är fint eller att livet suger. 😊

Svennis och LFC Foundation

Idag är en speciell dag. Sveriges kanske mest meriterade tränare Sven-Göran Eriksson gick ut tidigare i år att han hade drabbats av obotlig cancer. Han dör i år vad det verkar. I samband med intervjuer om detta sade han att Liverpool alltid varit hans favoritlag, av flera skäl. Det yttrandet resulterade i att flera personer började dra i trådar och här är vi idag, Svennis, som han kallas, får leda Liverpool i en välgörenhetsmatch. Det är före detta spelare som möter Ajax dito. LFC Foundation är en av de största organisationerna inom idrotten och hjälper framför allt barn och unga till drägligare liv. Liverpool och LFC Foundation anordnar dessa veteranmatcher en gång per år och de fyller arenan Anfield. Det saknar i princip motstycke. Och det går hand i hand med Liverpool som en synnerligen sympatisk klubb med hjärta för fler saker än bara fotboll. Och så får Svennis leda laget idag som en god fin gest. I min värld är det vackert. I en värld av mörker föds en kombination av välvilja, omtanke och välgörenhet i en fin mix. Trots att det "bara" handlar om fotboll. Men det är ju mer än så. Bifogar länk till svenska liverpoolsidan där ni kan läsa mer om Svennis tankar inför dagens match, legendaren John Barnes ord samt mer om LFC Foundation.

Den finska legenden Sami Hyypiä spelar idag! Och Gerrard och Torres! Bara en sån sak…

Matchen sänds på tv6 kl 16.00 idag

Klimatet och åsikter

Då är vi där igen. Politiker som inte kan ta råd av människor som kan fakta. Egna åsikter blir mer värda än experters framtagna solklara evidens. Det är politik, inte att göra allt för att nå klimatmålen. Vi halkar efter rejält. Follow the money säger jag. Rapporten från det klimatpolitiska rådet var ovanligt hård kritik av regeringens miljöpolitik. Logiskt anser jag, irrelevant enligt regeringen. Känns som vi styrs av ett gäng studenter som bara tänker på kärnkraft, fest och att utvisa folk. Typ. Länkar till Aftonbladet enbart för jag är lat, men samma information kan läsas i de flesta tidningar som inte är genomsyrade av kärnkraftsfanatiker. Länkar till ett "trevligt" projekt om det också. Lyssna på experter säger jag.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4o6gqV/sd-toppen-martin-kinnunen-slar-tillbaka-efter-kritiken-mot-regeringens-klimatpolitik

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/EQd2dj/sveriges-basta-klimatminister-borstade-bort-expertisen

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ab5rqd/fiasko-nar-usa-skulle-bygga-ny-karnkraft

Den perfekta spelningen

I söndags hade jag en spelning som trubadur, det var ett tag sedan. Jag hade den bästa publiken och fria händer… (ja, det var fina finskan i en stuga) Men det var lite av en minnenas allé att gå igenom de pärmar jag har i ett organiserat kaos. Låtar och psalmer från kyrkans värld, schlager och hittar från 90 talet då jag och min Andreas spelade ofta på Uppsalas studentnationer, svenska, engelska, finska låtar, egna låtar samt låtar ur HerrManns låtskatt (jag och Mikael Herrala = HerrMann), låtar man bara tagit fram för eget bruk eller låtar jag kompat på otaliga dop, bröllop och begravningar.

Det finns ju olika typer, dels de enkla trallvänliga, andra med djupare texter, en tredje sort med blaha text men med vacker melodi/refräng/hook. Några få passar in i samtliga kategorier, dvs sångvänliga med bra text och en melodi som fastnar (tänk tvärtom mot norskepojkarnas Unforgettable…)

Det är en konstart att lyckas framföra något på några verser och en refräng med ev tillhörande stick. Få kan den konsten. Man kan ju ta i som Dylan eller Winnerbäck eller Springsteen och skriva fyrtiofyra verser men ibland så är uttrycket less is more användbart. En roman kan ju svämma hur långt som helst, en novell måste stramas åt, men en låt… ja, det är verkligen en skicklighet att få fram en historia på några få minuters speltid.

(På bilden Tenacious D)

Vart är mitt hem?

Hemma på ön. Eller vart är hemma? Trivs otroligt bra här, i Eksta. Men trivdes väl i Uppsala som student, fast jag visste att det var en studieort. Var Göteborg hemma? Där jag växte upp i Trollhättan var givetvis ett hem men nu bor ingen kvar där av nära och kära. De närmaste har flyttat till Umeås, Göteborg och Berlin! Eller är hemma där man lägger sin hatt? Där kärleken finns? Är hemma en fysisk plats eller en dröm. En tillvaro snarare man delar med en eller flera? Jag vet inte. Efter att ha lämnat Trollhättan som 19 åring så har jag flackat runt. Jag tror att just jag kan känna mig hemma överallt (nja inte riktigt) där kärleken finns. En mening med tillvaron, så det inte bara är jobb.

Sen är det skillnad också på hem, fäderneslandet, landet/platsen där man växt upp, ens rötter. Vad betyder tex Finland för mig, jag som aldrig bott där? Men det är något speciellt, doften, vägarna, maten, tallarna och sjöarna. Det är inte samma sak att bygga ett hem där men att komma till Finland, framförallt till mina föräldrars hembygder (som ligger några mil i från varandra) så är det som att komma "hem". Men hela Finland är inte samma sak. Inte hela Sverige heller. Har rört mig från Göteborg, Trollhättan, Strängnäs, Uppsala, Södertälje, Nyköping, Göteborg igen och sen drygt nio år på Gotland. Det är inte hela Sverige. Bara några delar av det. Men trivts på olika sätt. Kanske har med mitt kynne att göra att se till att trivas oavsett geografin? Sen så är Umeå inte hemma, men, där bor bror med familj och mamma (och pappa till för några år sedan). Och nu, med alla äventyr med fina finskan så har vi redan hunnit med, trots stort distansförhållande, platser och vänner och släktningar och dejter i Uppsala, Gävle, Gotland, Långsele, Sollefteå, Sigtuna, Mariefred, Rönninge, Finland, Stockholm och Järvsö. Inte illa pinkat för oss evigt unga spänstiga 70 talister med begränsade möjligheter!

Hem kanske är överdrivet? Alltså, unnar alla de som har stora delar av släkt och vänner "hemmavid", det är en trygghet på många sätt. Nog för att fina finskan och jag drömmer om ett framtida sådant, men kanske är det tillvaron i sig, var man än bor som är viktigt. Människorna runtomkring en eller ett telefonsamtal bort?

Och så kan jag drömma med fina finska om torpet i skogen, innan har jag funderat på författarlyan i Uppsala, eller kanske i Malaga? Eller på Aruba? Kan man bli så välbärgad så man har flera hem? O andra sidan har jag besökt vänner, både privat och vigt och döpt i Berlin, Wien, Bretagne och Sundsvall. Vänner som man har relation till som tänker precis som jag: Att jag kan besöka dem på fina platser precis som Gotland är en sådan också…

Som präst så matas man med att vårt hemland är himlen, men såvitt jag själv kan klura ut, så har jag aldrig varit där. Så jag är bara nöjd med att definiera mitt hem som ett tak över huvudet där jag trivs för jag vet jag har kärlek i fjärran, och drömmar som följer med den. Om tio år kanske ett fysiskt hem spelar större roll, speciellt om den delas med någon speciell som stulit mitt hjärta…

Annandag St Patriks dag änna

Hur ofta tänker du på Romarriket?

15 mars 2024

Idag är det Ceasars dödsdag. Hur ofta tänker du på Romarriket? Jag har, som så många, tänkt mycket om riket, om Julius Ceasar, hans adoptivson Octavianus som sen tog sig namnet Augustus och finns i julevangeliet. Om Marcus Aurelius och Hadrianus mur mot Skottland, Romulus och Remus, akvedukter och vägar, korsfästelse och Pontius Pilatus, Petrus och Paulus, slaget vid Teutoburgerskogen och den försvunna legionen i Britannien, serien Rome med Titus och Pullo, Asterix och Obelix, Gallien och Brutus, senat och Forum Romanum, och att "för övrigt anser jag att Karthago skall förstöras"!

På denna dag för tre år sedan släpptes min första roman Exodus. En milstolpe av stolthet. Så… hur ofta tänker du på det romerska riket?

Inne och utelista

Jag tänkte jag ska göra en inne och utelista som det fanns i tex Aftonpressen på 90talet. Bra att sortera dagens vindar och riktningar ibland.

Innelistan:

Björnzone (Det mellobidrag av Björn Gustafsson som borde tävlat och vunnit)

Våren (den är redan här på Gotland)

Jörgen Klopp (Liverpools tränare är alltid med)

Greta Thunberg (bortförd av polis igen i en av hennes demonstrationer)

EU (som äntligen trappar upp mot både Israel och Ryssland)

Utelistan:

Donald Trump (han kan prenumerera denna plats)

Jimmie Åkesson (han är prenumerant också)

Marvel (hur många superhjälte filmer och serier kan man skvätta ur sig egentligen?)

Jultomten (han är aldrig aktuell i mars…)

Influencers (läs en bok istället)

Underfundighet

Tage Danielsson var en ordens mästare. I hans bok "Bok" finns det många guldkorn, från små berättelser, paroller och kåserier. Här bjuder jag på en som passar oss präster i livets alla skeden.

Livet på landet del 57

Måste bara skriva en gång till om våra passionsandakter. För det första, allt var inte bättre förr. Kyrkorna var inte fulla med folk. Folk har alltid slagit ihjäl varandra. Inte länge sedan det var en psykisk sjukdom att vara homosexuell, barnaga var okej och kvinnor fick inte rösta. Men… saker som funnits, funkar och finns kvar. Det kan vara riktigt fint. Är det inte sönder, laga det inte, typ.

Idag var vi hemma hos familjen där deras son är min nuvarande konfirmand. Har varit på flera passionsandakter genom åren där (utan press) familjen till en som har en konfirmand, bjuder hem till passionsandakt. Så även ikväll. Vi läser texter, sjunger psalmer och fikar. Huset där familjen bodde, var som ganska vanligt här på Gotland, den ene vuxnes föräldrahem de tagit över. Har mött familjer ner till 14: e generationen i samma hus! Mäktigt.

Och kvällens familj, med barnen, konfirmanden och svärmor på plats var generösa med att ta emot övriga församlingsbor till sitt hem. Mina närmsta grannar, så kunde gå med gitarren och sånghäftena. Träffade världens finaste Border collie och fint mysigt folk. Till fikat pratade man om den ene än den andre. Vilka som är släkt (det är ett måste på Gotland) vem har gått bort och hur var det nu med dagis på den numera nedlagda skolan i Eksta?

Människor möts, av varierande nivå av tro men med 100 procent medmänsklighet. Jag gillar det. Det är livet på landet as its finest.

Måndagsfunderingar

Åter en måndag, en vacker sådan på Gotland. Våren är här med råge. Mycket händer hela tiden: Mello, Ukraina, Trump, Oscarsgalan, NATO… svårt att sortera ibland. Men här tänker jag nämna det som är glatt, trevligt, njutbart, önskvärt.

Melodifestivalen, detta spektakel. I år jämntjockt och ingen större hit i antågande. Mycket mellanmjölk. Men, som kusiner i Finland brukar påpeka och som vi i Sverige ibland glömmer bort, vi är skitbra på musik. Vi kan det här. Max Martin är den låtskrivare som har haft mest listettor i USA. Vi fick en Oscar för Ludvig Göranssons musik till Oppenheimer i nättras ( natten som var, ett fantastiskt gotländskt ord) vi har flest segrar i Mello, senast med Loreen förra året. Vi ÄR bra på musik.

Oscarsgalan. Jimmy Kimmel ledde showen för fjärde gången, tror jag. Bra inledning, kul också att han i slutet reagerade på Trumps tweet om att "jimmy is the worst", ni vet Trump gillar att tweeta (X: a?) i realtid.

"Has there EVER been a WORSE HOST than Jimmy Kimmel at The Oscars. His opening was that of a less than average person trying too hard to be something which he is not, and never can be. Get rid of Kimmel and perhaps replace him with another washed up, but cheap, ABC 'talent,' George Slopanopoulos," Trump wrote, likely meaning George Stephanopoulos. "He would make everybody on stage look bigger, stronger, and more glamorous." 

Jimmy läste upp tweeten och svarade: "Well, thank you, President Trump," Kimmel responded. "Thank you for watching. I'm surprised you're still up. Isn't it past your jail time?"

Våren är här med all sin sol och knoppar och fåglar. Har redan hört lärkan! Det gör något gott för själen.

Sen till helgen åker jag till min fina finska för kärlek, mat, vin, bastu och värme. Livet är gott. En bra måndag helt enkelt.

Mello

Då är Mellot avgjort och Bröderna Brumunddal vann med en sång som satte sig efter första lyssningen och med en Nobelprisvinnande text. Så djup, så meningsfull. Jag är lycklig ner till lilltån!

She comes alive at night

When her prey's asleep

Make your eyes go blind

And now you are in too deep

She gon' chew you up and leave you empty, hollow

Then she'll spit you out, anyway, I follow

She gon' hurt you bad, but it feels so good

I don't care, no, I don't care

You better know she's dangerous

She is unforgettable (unforgettable)

And it feels so good, it hurts

She is unforgettable

Whoa-oh-oh-oh

She's unforgettable

She's unforgettable

She's unforgettable

Internationella kvinnodagen

Internationella kvinnodagen idag. Länk till wikipedia här:# Jag känner mig lyckligt lottad att jag aldrig haft någon i min närhet som försökt ge mig den falska bilden att män är bättre. Har bara mötts av så mycket goda kloka vuxna, oavsett kön. Men har varit medveten sen barnsben att världen inte är rättvis. Inte ekonomiskt, inte vad gäller makt, inte vad gäller kön.

Så jag funderar på några kvinnor i mitt liv som betytt mycket.

Min mamma såklart, som är i livet. Så mycket gott, galenskap och kärlek jag fått!

Min första fröken Rhoda Holmdahl. En klok kvinna, knuffade upp mig på scenen i skolaulan i klass 1 för att läsa egen dikt. Sen dess har jag trivts i rampljuset.

Min mellanstadielärare Gunnel Andersson. Sportig, rakt på, alltid vänlig. En förebild.

Min första kyrkoherde Eva Karlsson. Klok och vis. Lotsade in mig i hur det är att vara präst.

Diakonissor som Maija-Liisa och Liv. Eldsjälar och resoluta. Kloka och fantastiska.

Listan kan göras lång. Vi är människor. Men fortfarande idag, så behöver vi 8 mars. För världen är inte jämlik. Den är till och med sämre än för 20 år sedan. Med Talibaner och skit. Med ett USA som vill begränsa aborträtten. Det såg jag inte komma. Inte i USA, så fort, så snabbt. Och med SD i kulisserna kan sådant hända fort i Sverige också. Det är inget samhälle jag kommer att tåla.

Den 8 mars krävs i många år till tills vi ser varandra som jämbördiga och jämställda människor. Det är fortfarande löneskillnader, regelverk och annat som inte tillåter den riktiga jämställdheten.

Knyter näven, kämpar vidare!

NATO, FN och fred

Då är vi med i NATO. Är pacifist men förstår att det alltid finns en bully som inte fattar bättre (läs in tex Ryssland) så man måste smiska dem på rumpan så de skärper sig. Skulle hellre se ett starkare FN som har en miljon elitsoldater och stävja alla krig i sin linda, sen tvinga bråkande parter till förhandlingsbordet i FN: s regi. Men så ser inte världen ut, tyvärr. Jag låter min favorittecknare förklara det absurda (Bill Watterson, Calvin & Hobbes) i bilden här på bloggen…

Eksta socken

Jag gillar ju historia, arkeologi, berättelser från förr. Och här på Eksta , och i grannsocknarna Fröjel och Sproge, så finns det så mycket. Vikingahamnar och Karlsöarna, kastaler och gårdar, kyrkor och trojanska borgar, präster som odlat tobak och galningar som utfört mord och mordbrand, Valdemar Atterdags landstigning och fiskehamnar, vyer havet skogen och åkrarna. Och i mitt jobb så möter jag varje vecka någon eller några som kan berätta mer. Om lärare de haft, präster i Eksta prästgård, de gamla byskolorna och gårdarna. Barnmorskehuset och gamla rinken. Dåtid och nutid möts i naturliga samtal. Bara min prästgård har så många berättelser i sina väggar. Källaren är från 1200 talet. Tre meter tjocka väggar! Kanske till och med en gammal kastal. Själva huset jag bor i är från 1770. Trädgården har förändrats genom århundradena, det har funnits två stora flygelbyggnader som rivits, garage från 40 talet, allt i en salig blandning av nytt, gammalt och förändring. Det är gott att höra hur det var förr, för att hjälpa socknarna framåt. Jag trivs i denna mix.

Bezos, Estland och kamel

Läser idag att Bezos (Amazonsnubben) är åter världens rikaste man och går i godo för 2 biljoner kronor. 2 biljoner!!!??? En miljon, sen är en miljard tusen miljoner. En biljon? Ja, bara adda ytterligare tre nollor. Det är som ett antal länders omsättning ihop. Hur är det möjligt?

På 90 talet var jag med finska församlingen i Södertälje över till Estland. Tartu närmare bestämt. För att besöka ett barnhem som de hade samlat till i flera år. Det var fattigt i Estland efter murens fall och nyvunnen frihet. Vi handlade schampo och leksaker, allt i Estland för att gynna deras affärer med pengar från Sverige. Vi träffade barnen och lärarna och rektor. Buskörde med barnen i högst olagliga färder, skrattade och lekte, och fick en lyxig soppa på skolan "för att svenskarna var där." Vatten, skvätt grädde och lite ägg. Hade precis som utflyttat hemifrån lärt mig att se på kilo och literpriser istället för skylten. För att handla klokt och ekonomiskt. Och då, säg att en bra ost i Sverige gick på 80 kr kilot så var prisskillnaden större än att det kostade kanske 50 kr kilot i Estland. En pensionär då kanske fick ut 1000 kr i månaden. Alla odlade extra om de kunde. Ett barn på barnhemmet kostade 600kr/år för rum, skola och mat. (inte alltid med ägg då) 600 kronor för att ändå kunna skaffa sig ett liv så småningom.

Om Jeff Bezos skulle jobba normalt fem dagar i veckan i ca 11 månader (semester i en månad) så skulle hans timlön, TIMLÖN, var på ca 1,13 miljarder kronor.

Jesus sade en gång: Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike

Amen Halleluja till det. Pengar finns. Världen är orättvis. Vi kan förändra den.

Vår & Hår

Råkade helt enkelt glömma bloggen igår, ber om ursäkt. Men nu så, våren har anlänt, både känslomässigt som meteorologiskt ( iaf på gotland). Blommorna blommar och inspirerar till diktande (lägger ut dikter på min insta/facebook regelbundet) första fästingen hittat på hunden Rocky, tuppar och kor ljuder i dueller och solen värmer. Det är något visst den här tidiga våren som märks så väl på landet där jag bor. Så många tecken, fåglar, grönskan. Och igår såg jag barn flyga med drake och skratta, sån ljuvlig syn och ljudkuliss. Till och med sett folk ute i shorts! Och iom att nästa trimtid ligger långt bort för Rockys del så var det bara att ta fram saxen så han åtminstone kan se. (bilden) Alla årstider har sin charm. Våren är så full av nytt liv, nya ungar och blommor, allt vill bara upp, ut och leva! Och vi har en fantastisk planet, vi har varandra. Låt oss aldrig sluta kämpa för allas ve och väl, din, min, ekorrarnas och flodernas.

Gravstenens berättelse

Hemma i Eksta finns det kyrka kyrkogård och prästgård. Alla stenar stå inte för evigt kvar efter sista vilan, de flyttas till slut om ingen gör anspråk att sköta den. Mötte en sådan idag, bara några meter från mitt hus. Se bilden. Fick googla för att lära mig mer om fanjunkare och svärdsman, vilket ju lät spännande. En fanjunkare var under P Pettersson tid en underofficer, och svärdsman var en hederstitel, citerar från ett forum här:

"Svärdsmedaljen som instiftades av Oscar I 26 juni 1850, är ett hederstecken som tilldelas manskap vid svenska armén och marinen, vilka tjänat minst 16 år och därunder ådagalagt gott uppförande.

På framsidan finns en glob med Tre Kronor och ett upprättstående svärd och texten Konung och fäderneslandet, på baksidan inskriften För krigsmannaförtjänster. Medaljen är av silver och bärs i gult band med blå kanter.

Källa: Nordisk Familjebok, 2 uppl."

Det är lätt att tänka hur det var att vara i det militära för det då fredliga Sverige. Men det var nog Peterssons tjänst, säkert var han även bonde av något slag. Skall se om jag hittar mer i kyrkoböckerna.

Psalmen 492 som står längst ner är inte siffror som stämmer med dagens psalmbok. Hittade den i den "Wallisnka" psalmboken. Johan Olof Wallin var tonsättare psalmist och präst och står bakom väldigt många psalmer i den psalmboken, dels egna, eller som denna, modifierade och omskrivna (väldig vanlig bland psalmer att de ändras under århundradenas gång) Psalmen, en tydlig begravningspsalm, ursprungligen av Aurelius Prudentius Clemens från 400 talet (!) och sen i Wallins bearbetning (1816), ser ut så här (jag fetar vers 8 som det står på gravstenen):

Nu tystne de klagande ljuden

och stille sig tårarnes flöden!

Till liv och odödlighet bjuden

är mänskan av Gud genom döden.

Vad säga de fredliga vårdar,

vad är det, som runorna lova?

"De sälla, som bo i Guds gårdar,

de äro ej döda: de sova."

Begärens och stormarnas ilar

och jordiska sorgen och fröjden,

de störa ej stoftet, som vilar,

ej anden, som lever i höjden.

En dag skall ock känslan och modet

de domnade benen uppliva,

och värman och spelande blodet

de stannande pulsarna driva;

Och vissnade lemmar, den griften

i mörker och tystnad förblandar,

högt över förgängelsens skiften

förklaras kring saliga andar.

Det höstliga kornet, som jordas,

ej vintriga månar föröda:

vid vårsolens blick det fullbordas

till sommarens gyllene gröda.

Så, värmd av det eviga ljuset

och vårdad för sällare tider,

står kroppen förskönad ur gruset

och mera ej dör eller lider.

Men salig vi döden må prisa:

dess kval, som till jorden oss böja,

oss vägen till hemlandet visa

och hjärtat till himmelen höja.

Nu, jord, slut den ädlaste sonen,

slut mänskan till moderligt sköte!

Dess lemmar, de dyrbara lånen,

förvara till givarens möte!

En anda, som bad och som trodde,

där ägde sin älskade boning;

en brinnande vishet där bodde,

som närdes av Kristi försoning.

Omhägna med nattliga friden

den trötte, o grav, i din gömma!

När natten en gång är förliden,

skall Herren sin avbild ej glömma.

När jordenes grundvalar bäva

och himlabasunen har dönat,

skall Herren sitt lån återkräva,

förädlat och nytt och förskonat.

Livet på landet

På Gotland, eller i alla fall i mitt Klinte pastorat, så lever traditionen med passionsandakter kvar. Passionshistorien är berättelsen om Jesus sista dag enligt de fyra evangelisterna. I år är det Matteus evangelium vi följer. Läsning upp delat i sex delar (står som veckor) som följer från typ den första nattvarden till att Jesus får bära sitt eget kors till avrättningsplatsen Golgata.

Här är traditionen att folk ställer upp med sitt hem och fika, och vi samlas för att tillsammans läsa högt ur bibeln helt enkelt. Idag läste vi vecka 1 och 2 hemma hos Fröjels starka dam på Robsarve. Det blev samtal, läsning och psalmsång, kvällens kantor hade med sig dragspelet, sen fika. Alltid trevligt.

Man märker att många är ovana att läsa högt, men vi löser det tillsammans. Jag tror det här en god sed och viktig på sitt sätt. En församling är inte bara människorna som kommer till gudstjänst, vi är ju så många fler. Och att dela en stund tillsammans i någons hem blir annorlunda på ett bra sätt. En levande församling av levande människor. Gott så.

NATO

Jag är så kluven till allt med NATO. Jag vill bara gå ut med min hund, jobba, vara god, skriva böcker och älska med min fina finska. Men så bor man på Gotland, denna strategiska nyckel till ö mitt i Östersjön! Sveriges neutralitet har skyddat oss länge, och med diplomatiska möjligheter få länder har. Men så mullrar den ryska björnen igen och som finne, ja, jag vet vad det innebär. Inget säger att allt slutar med Ukraina. Vi ska tänka oss Sovjet snarare. Och vi har inget bra försvar sen decennier, det har knappt någon i Europa. Insatsstyrkor men inget totalförsvar. Med rätta har man strävat efter diplomatiska lösningar med EU, FN, NATO osv. Men nu är vi nära. Så på ett konstigt sätt, då vårt försvar inte är som Finlands eller Polens, så behöver vi stöd mot Putin. Bara att gilla läget. Men överenskommelsen med NATO är långt gående och ändrar på väldigt mycket i vårt lilla land. Jag är inte kapabel att bedöma det riktiga eller nödvändiga.

Men som talesättet är: Vill du ha fred? Rusta för krig! Tragiskt men sant. Vi måste skälla högre så ingen vill hit. Varför kan vi inte bara ha fred? Satsa pengarna på livet, barnen, konsten och mina nya sommardäck…

Om begravningar

Att vara på sorgehus är olika från gång till gång. Sorgehus kallar vi i kyrkan när jag som präst träffar en efterlevande, en familj, för samtal innan begravningen. Och idag var jag på ett sådant. Inget speciellt, en äldre person som gått bort och jag träffar änkan och vuxna barn. Vi pratar och jag tar upp önskemål, ber dem berätta om person som gått före (gått bort låter som någon gått vilse, gått före innebär att vi får följa efter en dag… Känns mer hoppfullt tänker jag som gillar ord och dess betydelse och tolkning), psalmer sånger, kista urna, bärarlag och minnesstund. Allt planeras diskuteras.

Och det är ju så olika. I många fall är det en äldre person som går bort efter en tids sjukdom. Det är det vanliga. Ibland är den avlidna yngre, ibland ung, i värsta fall ett barn. Och de efterlevande är som du och jag, olika. I vissa familjer är allt varmt, i andra kyligt och kallt. Som präst måste jag fråga/luska i hur hela livet varit, finns det några ex, vem kommer på begravningen (alla begravningar är offentliga men som anhörig behöver du inte meddela någon) finns det en bortglömd kusin, en bästa vän osv för att försöka inkludera allt och alla.

Ett trevlig sådant minne var en av mina första begravningar i Södertälje. De anhöriga var vuxna barn i 40-50 års ålderna, jag var runt 27 då. Jag fick en halv roman (bokstavligen) i mitt knä av en av sönerna som han hade nedtecknat. Otroligt fascinerande. Och den stora familjen var (synligen) välbärgad artig och snäll. Jag förberedde mig ordentlig och det var dags för dagen för begravningen i den stora kyrkan. Mycket folk, en fin dag. Men så, kanske en kvart innan begravningen skulle börja kommer den välklädda sonen med en gammal man, 94 år ungefär, i rullstol (den avliden var en kvinna på 96 typ) och han säger: "Du får inte glömma (vad han nu hette) i ditt tal. Det var min mammas pojkvän på hemmet! Min mamma gillade yngre män", skrattade han. Så fint och jag log och pojkvännen kom givetvis att nämnas i mitt tal (griftetal på kyrkiska).

Eller en annan gång, så ringde en äldre kvinna till mig och ville boka en begravning. Jag förstod att de önskade mig, annars bokades allt via expeditionen. Så jag frågade givetvis när de önskade begravningen (trodde det gällde hennes man eller så) men hon svarade bara kargt: Jag vet inte när jag skall dö än. Får återkomma! Det visade sig att hon var dödligt sjuk och planerade sin egen begravning! Hon dog efter någon månad och jag träffade hennes vuxna barn, och de skrattade bara när jag berättade att deras mamma hade kontaktat mig för flera veckor sedan. "Typiskt mamma, hon ska ha koll på allt!"

Eller när jag knackar på i en lägenhet för ett sorgehus och en medelålders man öppnar och säger glatt "Du ska begrava näcken!" Det visade sig att den avlidne hade varit en oerhört trevlig figur och jobbat med det mesta. Som pensionär hade han halkat in i en reklambyrå och när byrån skulle göra ny layout för kondomen Näcken, så ville de ha en äldre man på bild med blomsterkrans i håret. Och det var denne herre! När jag berättade om detta för kollegor så var det tyvärr en som trumfade mig. Den kvinnliga prästen hade begravt Solstickan (tjejen i silhuett på våra tändstickor) Så nu väntar vi på att Kalles Kaviar skall dö… (kyrklig morbid humor…)

Eller en av de finaste men också sorgligaste sorgehusen. Den gamle mannens fru hade gått före. Han var blind och ensam. Hans senaste år hade hans dag varit att besöka sin hustru på hemmet. När hon dog, så drogs alla de turer in av hemtjänsten. Han kunde gå runt sitt våningshus en gång per dag, kanske. Och inga barn. Han var så ensam. Mitt hjärta i kras. Men under samtalets gång så försöker jag att smyga upp en snus, han var ju blind, men han hörde det. Så han sade "bjuder du på en snus?" självklart svarade jag och sträckte fram dosan. Och sen skrockade han" bli bjuden på snus av en präst, den var bra den" Och jag blev glad över det lilla men samtidigt orolig för hans kommande ensamhet. Ibland skär det i hjärtat extra mycket.

Men, sorgehus, att åka hem till folk i sorg och saknad, att de får berätta om en människas liv, att jag får det stora sammanhanget att fungera, göra det värdigt och fint, det är ett stort uppdrag, och jag tycker om och pallar att stå i stormen. Vi är alla olika. Men just detta kan jag, begravde min pappa av samma skäl, jag tror hans skulle velat det. Inte för att jag skall skina utan för det är min pappa och jag är hans son, och präst. Och jag behövde det. Jag höll hans urna i min famn en lång stund innan begravningen började. En gång bar han mig, nu fick jag bära honom…

Jag skulle kunna fylla på med Lasse Brandebys begravning i Masthuggskyrkan med damorkestern på plats, min mentor Kari som tillfrågade mig en månad innan han gick bort i cancer, om vänners föräldrar, människor som avlidit av våld och mycket mer, men då närmar vi oss en hel bok till slut. Kanske det är något att fundera över. Så fler kan tänka på sin egen död, vad man vill med sin egen, för då kommer döden vara lika oundviklig men mindre skrämmande. Kanske till och med en glimt av hopp…

Vi i kyrkan är bra på sorg. Hoppas fler upptäcker vår glädje också.

Sköt om er, livet är kort, älska så mycket du orkar och håll aldrig igen på att meddela dina nära och kära hur mycket de betyder för er.

(på bilden platsen där vår hund Estelle vilar sen förra sommaren)

Ännu en måndag

En bra måndag idag. Äntligen nöjd med mitt påskmanus för skolbarnens påskvandring i påskveckan. Nu kan vi i personalen börja repa våra roller på onsdag. Blogg skrives. Sorgehus kontaktas. Rockys, min hunds, klor klipps (nå ja, åtminstone åtta stycken) solen lyste tillräckligt, promenad genomfört, lunch intagen. På promenaden såg jag rabbis (kanin) fasan (rockys nemesis) grannens tupp och harem av höns, tre grannar, grannar likaså samt en labrador (rockys kompis, ibland) knoppar och blad, en korp, en kriminell liga i form av kajor, tusenskönor, vintergäck, en massa småfåglar, två personer som drar fiberkablar, vår fastighetschef Suzanne kom och tog bilder på mina toaletter och kök (kommer få omgjort i stora badrummet samt en del kranar, jippi) och jag har god mat till middag kvar sedan igår, bara att värma. Det händer mycket på landet. Man är ju helt slut nu!

Here comes the sun

En lördag blogg-glömdes, en söndag dagades. Solen lyste över Gotland, fåglarna kvittrade, hunden skuttade och hittade pinnar. Mässa och konfirmander, vi pratade om ondska och förlåtelse. Jag längtar efter fin finska och hinner hem för att se mitt kära Liverpool vinna ligacupfinalen mot Chelsea. Detta är en dag som jag borde memorera. Inte för att den var exceptionell, men bra. Bra dagar skall man komma ihåg, värna, omhulda. För det kommer att komma värre dagar. Men just att samla och komma ihåg det goda, i den lilla vardagen, som faktiskt finns och sker. Inte ta för något för givet men att hela tiden sträva mot det goda. I morgon ny dag, ny vecka, nya möjligheter. En klyscha förvisso men inte mindre sant. Det blir blogg, manus, böcker, sorgehus och gudstjänst. Nu får våren komma med full kraft så jag kan ta längre äventyr i skogen med min stora best till hund (Rocky 5 kg) och skrämma fasanerna till Öland!

Gamla synder V

Ännu ett "alster". Eller nåt. Minns inte jag skrivit den ens... Hjärnan är rolig den :)

Värme och mörker

Jag känner några komiker, känner till fler, har läst in mig på desto fler. Ibland så är jag, eller vill, tillhöra den delen som vill roa, få folk att skratta. Det funkar ofta, inte alltid, man kan bli tjatig också. Men humor i alla dess former, lekfullhet, inte växa upp på det sättet som man outtalat "ska" göra. Barnslig på en erfarenhets grund. Typ.

Jag tror att för att bli en riktigt stor komiker, så behövs det ett mörker. Det geniala måste studsa mot det tragiska. Om man är för "normal" och lite för mycket mellanmjölk så kan man visst vara rolig, men inte genial. Det är inte många som är det och det är inget man kan välja. En viss humor, framförallt den med värme, har man eller inte. I den kategorin finner jag Robin Williams. Han gick bort för tidigt (för egen hand) men det var på något sätt givet. Hans värme och genialitet bottnade i total mörker av diverse slag. Iom han hade kontakt med sin mörker, så gjorde han allt för att alla andra skulle må bra. Genialt, enkelt, mästerligt. Men han är en av få.

Kom bara att tänka på honom idag. Alltid värd att minnas.

Gå inte på allt utan kunskap

Nu är Putins motståndare Navaljny död. Inget oväntat. Han gör så vår gode Putin. Motståndare dör, friheter tas bort och krig startas.

Men nu när folk hyllar Navaljny och hoppas på ryska protester så är det kanske inte alltid bra. Motstånd och andra politiker som står upp, vågar opponera mot Putin är bra. Men det känns om ingen journalist i hela väst förstår vem N var. (förutom några frilansare och bloggare som har verklig koll) Han var väldigt höger, i princip nazist. Han tyckte invaderingen av Georgien var bra. Ockupationen av Ukraina 2014 likaså. Han kallar Ukrainare för diverse nedsättande ord, Georgier och Tatarer likaså. Han var Putins motståndare, något annat gott kan jag inte hitta.

Så, att hylla N nu är att gå i ryssens ledband. Då kan nämligen Putin påstå att vi i väst hyllar nazismen, typ. Tänk om, tänk rätt, tänk innan du delar något och ta reda på fakta.

Lediga dagar

Fastan har börjat och jag har undervisat, predikat och berättat o fastan på flera olika ställen. Har berättat att en tumregel är att under fastan, så kan man få hjälp av den kristna traditionen, att rannsaka sig själv, be och kontemplera. Och då framförallt, vad är viktigt och vad är oviktigt. Vad finns det för något i mitt liv, jobb, närhet, som jag vet är gott och som jag borde göra mer av? Och tvärtom, vad finns det i mitt liv, jobb och närhet som inte är livsviktigt, nödvändigt. Att fasta genom att minimera det som faktiskt inte behövs, eller som är mer åt det ytliga nöjeshållet, till att fokusera på det som jag vet jag borde göra mer av, förbättra, genomföra.

För min del, då jag har ett distansförhållande med min fina finska (som nämns här och då på denna blogg) så var hon här på besök fyra dagar och tre nätter. Då valde jag, med rätta, att lägga det jag kunde, åt sidan, och bara fokusera på henne. Därav stiltje på bloggen.

Vi har njutit av dessa dagar då vintern gick över till tidig vår här på Gotland. Vi har ätit så gott och bastat och badat och promenerat och fyllt varje timme med innehåll. Det bli kvalitetstid med förhållande på distans, och vi gör verkligen så gott vi kan. Och gott var det, på alla plan.

Men nu så mina damer och herrar. Nu blir det rutiner igen och dagliga bloggar. Om högt och lågt. Politik och böcker. Förebilder och film. Stay tuned…

St Valentine

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sankt_Valentin

https://www.britannica.com/biography/Saint-Valentine

https://www.catholic.org/saints/saint.php?saint_id=159

Glädje och värdighet

Idag har det varit fettisdag. Semlor i massor. Dagen innan fastan. Har mest bara jobbat, vilket är viktigt i sig, men på ohemult gott humör. Jobbet går bra, jag mår bra, fina finskan kommer hit på torsdag. Hur kan man inte vara glad då?

Släpper Trump en stund, denna hemska människa i presidentwannabedräkt. Blir däremot oerhört glad och stolt över det finska presidentvalet. Stubb och Haavisto. Att Finland kommit så lång att Haavisto, med en äkta man från Ecuador, är en kandidat trots sin homosexualitet. Att Stubb och Haavisto så bra framfört vad de vill med sitt presidentskap, inte pratat illa om sin motståndare! Att Haavisto på fint och äkta sätt gratulerade Stubb till segern och Stubb replikerar med fina betygelser. Så värdigt, riktigt och fint. Så skall val genomföras. Heja Suomi. I en tid där lögner är mer vanliga än sanningen så har två män helt enkelt bara berättat för sina väljare vad de vill och hur de tänker. Inte ett ont ord om motståndaren. Blir så glad och känner lite hopp. Sverige, bli mer som Finland, tack.

Dessa ack så viktiga ord

Ord är viktiga. Jag älskar ord. Inte som en besserwisser förhoppningsvis men att de har så mycket betydelse. Ord i Bibeln, i Bruce Springsteens låtar, I Edgar Allan Poes dikter, I Nelson Mandelas tal. I det vardagliga när man säger: Bra älskling. Eller: Jag finns för dig! Ord betyder så mycket. I lagar och paragrafer vägs det på silvervåg. Inom poesin och lyriken på ett guld dito. I dagens politik har orden spelat ut sin roll. Varför? Jo, för folk ljuger. Rätt ut. Orden är bara en blurrig dimma. Betyder ingenting.

Senast i går. Där det inte var lögn men ett oerhört farligt nedvärderande av ord. När Trump, som mycket väl kan bli president i november, på en av sin sk rallys, raljerar om NATO. Att han till och med skulle tycka det var bra om Ryssland anföll ett NATO land, en av de som inte har betalat sin skuld (vissa NATO-länder har skulder. Trump sade redan under sin förra vända som president att han vill USA skulle dra sig. Katastrof för NATO isf). If you dont pay, go for it (russia). Det är ett otroligt magstarkt och farligt användande av ord. Ger Trump tummen upp till att ockupera Baltikum? Finland? Polen? Sverige? Han ger faktiskt Putin frihet. Tänk om samma scenario skulle utspelats sig 1941 och president Roosevelt säger att Hitler får göra som han vill?? Vi är där nu, fast med Putin, Iran och Kina istället för Italien, Japan och Tyskland.

Det är så farligt det han gör, supernarcissisten Trump. Hans ord, leker med våra liv.

Ord är viktiga. Och skall väljas med omsorg. Ord som solidaritet, fred, kärlek, omsorg, tålamod, klokskap, framtid, hopp, tro, demokrati…

En vanlig fredag

För många är fredag den dagen då man tar helg, det kanske är fredagsmys, utgång och sambuka (eller vad man nu tycker om). Själv tillhör jag ju den delen av befolkningen där helg och vardag flyter ihop. Präster, sjuksköterskor, busschaufförer och Cooparbetare. Det är ju långt ifrån alla som är lediga lördag, söndag, det mesta är öppet (utom bankerna, men de är för rika för att ha råd…)

Så en fredag som denna har vi förberett för morgondagens stora dag. En stor dag för öns alla konfirmander. Det blir föreläsning och Biskop, lekar och mässa. En liten grupp, där jag ingår, har förberett sen i höstas för denna dag och ikväll blev det till ganska nyss. Sen 10 timmar hardcore (för oss som arrar iaf) i morgon. Roliga förberedelser ändå, trevligt gäng musiker o pedagoger o undertecknad som präst. Kommer bli en bra dag.

Men istället för tacos och mys så sitter jag och finslipar förbön och predikan. En finsk rågmacka räcker långt (jag tror att de alvbröd, lembas, som Sam och Frodo klarade sig på väg till Domedagsberget, i själva verket var finsk rågbröd. Makes sense!) och vi får se när jag blir klar.

I morgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng, och visst, Mello i morgon igen. Spridda skurar denna helg.

Trevlig helg alla trogna läsare och otrogna fans 😊

(bild från förberedelser. Har en station med gåtor. Helt normalt. )

Vart är vi på väg?

Tucker Carlson, en högerjournalist, får intervjua Putin. Så många som försökt, alla fått nej, men Tucker får, och han förstår nog inte det ens själv. En nyttig idiot helt enkelt. Där Putin får beklaga sig över den Ukrainska nazistiska staten och varför Ryssland räddar världen. Så sjukt.

Kan vi inte bättre? Förstår vi inte mer? Att med en Trump i Vita huset kan mkt väl Europa klara sig själva för Trump tycker ju Putin är en hyvens diktator. Något han vill vara själv i landet på andra sidan Atlanten. Jag såg det inte komma, faktiskt, att så många kan förledas av så mycket lögner. Överallt, jämt, i alla länder. Demokratier som krackelerar pga falska och illvilliga propagandakanaler. Det ljugs och jiddras. Men i helskotta, kan vi inte se den större bilden lite snabbare, klokare, bättre?

Så mycket som såg hoppfullt ut för några decennier sedan och plötsligt är vi vid randen av ett tredje världskrig. Då Tyskland, Japan, Spanien, nu, Iran, Ryssland, Kina…

Vi är framme vid den ultimata stormen. För det är inte bara krig, utan amerikaner som tjänar mindre nu än på 70talet, i Sverige blir barn vräkta, klimatet och osunda stater. Vi klarar inte av allt på samma gång. Fred först, sen ta itu med det andra. En elit i världen som håller allt och alla i sin hand. Allt kommer att brista en dag men måste vi alltid gå i katastrofala cykler? Varför inte lösa det genom demokratiska val och reformer och välvilja? Är de goda krafterna för få? För fega?

Ja, vi har för lite protester mot världsordningen ( inte bara vår egen täppa alltså) i kvarvarande friska demokratier (nåja, kanske det krackelerar i vissa) som Norden, Holland, Kanada, Australien, de vanliga… Nästan 75% av världens befolkning lever numera under diktatur eller närapå. Vi kan ändra det, om vi tänker längre än näsan räcker. FN, NATO (hmm) EU osv. Gemenskaper, inte splittring. Fred, inte krig. För klimatet, inte emot. Men när det förr var lokala protester i en by eller landsända, så har vi helt plötsligt hela planeten att kompromissa kring. Det är för stort för den enskilde, men inte om partier, representanter och nationer faktiskt vill väl och tar tag i taktpinnen. Vi kan bättre.

Uppdatering:

(från Aftonbladet)

Den konservative medieprofilen Tucker Carlson kan bli föremål för EU-sanktioner efter sin intervju med Vladimir Putin.

Det uppger källor inom EU-parlamentet för Newsweek.

Belgiens tidigare premiärminister och numera EU-parlamentariker Guy Verhofstadt uppmanar EU att ge Carlson inreseförbud.

– Eftersom Putin är en krigsförbrytare och EU riktar sanktioner mot alla som hjälper honom vore det logiskt att Europeiska utrikestjänsten granskar hans fall också, säger Verhofstadt.

Han kallar även Carlson för "Putins språkrör".

Enligt den ryska nyhetsbyrån Tass ska intervjuin troligen sändas på torsdag, skriver Reuters.

Den första måndagen i ditt liv!

Vaknar efter en lång natts sömn. Som brukligt så kollar jag världsläget i mobilen innan jag stiger upp. Möts av artiklar som att vi är i samma läge som 1938, tredje världskriget vid porten om inget nytt sker. Om väder bränder skolor och sjukhus som saknar pengar. Vi vet redan att radion skall spara en kvarts miljard. Var är de goda nyheterna? Var kan jag läsa att det vänder, att det blir fred, att makten proklamerar att nu är det nog? Var är de starka sympatiska ödmjuka ledarna? Nu är det bara Putin o Trump, Nettan-Jahu o missiler hit och bomber dit. Allt krig o elände skjuter klimatproblemet decennier framåt. Och någonstans sitter en liten elit och tjänar grova pengar på att krigen pågår, att skolor och sjukhus krisar, för de löser det med nya kontrakt, pengar i egen ficka. Vi närmar oss den perfekta stormen! Kris, pengar bara hos en elit, rasism och klimat. Det är för många frågor som skall lösas för att allt bara skall puttra på och att vi hoppas alternativt knyter handen i byxfickan.

Här är min radikala lösning som kommer rädda oss alla. Häng med…

Michelle Obama tillkännager sin kandidatur som demokraternas president. Barack den ultimata sidekicken och presidenthustrun! Trump förlorar och hamnar i fängelse efter alla brott han begått. USA kommer åter fram som en god kraft. De hakar på klimatmålen, skapar fred med Kina (som inser att de har allt att förlora pga att allt de gör är export) och pumpar in allt till Ukraina. EU gör likadant. Och till och med Storbritannien söker ny kontakt med europa, inser att brexit var ett gigantiskt misstag. USA och EU ser till att Ukraina kör ut ryssen till ordinarie landgränser. Putin råkar ramla ut genom ett fönster. Lika goda kålsupare tar makten men inser att de inte kan leka imperium längre och ställer sig snällt i ledet. När äntligen fred, inkl Taiwan och Iran, så kan världen ställa om, det blir fossilfritt redan 2030, men världen blir varmare (det blir så då avgasernas dimma inte längre blockar solen) men… så smpningom, så ser vi effekterna av våra ansträngningar. Sol vind och vatten dominerar, billigt, effektivt, som vissa av oss redan vet. Ingen pratar kärnkraft. Inte fission i alla fall. Men fusion. När det väl är fred så har vi råd och möjlighet att lägga krutet (häp) på forskningen, som tar stora kliv när väl USA, EU, Indien, Kina o alla andra bestämt sig att det är rätt väg att gå. FN får en uppsving. Dubai läggs ner. Och pengarna som förut gick till krigsmateriel går nu till ren energi, bevattning, vaccin och resor till mars. Och på det lokala planet försvinner alla högerkrafter, alla Ulfs och en bred regering inser att allt inte kan privatiseras. Tåg och post och apotek blir åter statligt. Skolor likaså. Företagande gynnas iaf. Och kommuner och landsting får vad de behöver för vård, tandläkare och kvinnojourer. Ett lyckligt folk med hopp producerar indirekt så mkt mer till den gemensamma statskassan så spiralen vrider sig upp och upp och Sverige är återigen ett land där man kan drömma lyckas men samtidigt råd att vara ensamstående med barn eller sjuk. För första gången slår vi Finland i "världens lyckligaste folk". Finnen säger perkele men är god tvåa…

Kulturen frodas, Sverige får listettor och Oscarsvinnare, för vi tror på den kreativa människan, som lever i ett klimatsmart land där rasisterna har flyttar till ev Ungern och skola/polis/socialtjänst har fått de resurser de behöver för att hjälpa/stävja/rädda alla i skjutningar och hämndspiraler..

Gud är god. Det är Han som vill jag tänker så här. Och det jag kan just nu, är att skriva det jag just skrivit.

Var är du i pusslet? I samhället? Låt oss kämpa. Tillsammans…

(bild från förra sommaren, Mästerby Änge, så vacker plats)

Inspiration

Vad inspirerar mig? I mitt skapande? I allt jag gör egentligen, som präst, som författare, poet, allt jag lägger ut på sociala medier? Hur har jag och min hjärna hamnat i denna stund, herrens år 2024, på en fantastisk ö mitt i Östersjön…

En stor orsak och grund är en stabil uppväxt. Föräldrarna gifta hela livet, jobb fanns, valet att flytta från orten till den lilla tätorten var givetvis ett riktigt bra beslut. Storebror fick kämpa mer än mig, med sommarjobb och plugg, själv har jag kanske inte behövt kämpa, men har haft möjligheten att göra allt som varit kul, spännande och utmanande. Blir nästan trött när jag tänker vad jag faktiskt gjorde under mina skolår i Trollhättan. Fotboll, innebandy, pingis, friidrott, röda korset, kyrkan, scouter, dela ut reklam, musikskolan, rockband, föreningen norden, elevråd… Puh.

Men allt detta, och med goda snälla ledare, präster, lärare, så har jag formats i och att allt är möjligt. Engagemang, lust, lycka, glädje, lärdomar, med råge. Så stabilt och bra under 80 och 90 talet. Och i kyrkans värld har jag sluppit de värsta, kvinnoprästmotståndarna, homofoberna osv, de finns, men det är inte dem jag formats av utan bra lokala präster, kloka herdar och litteratur av kollegor som Lönnebo och Collmar. Klart man måste älska världen och livet då! Och det gör jag. Försöker se det fina och vackra, beständiga och stabila. Som naturen, Gud, ekorren och sport. Musiken och kärleken, konsten och filmen, vänner och släkt. Allt hänger ihop. Ingen lever ensam.

Och under resans gång har det bara fyllts på, Peter, Mikael, Andreas, flickvänner och förlovningar, nya kollegor och geografiska platser. Älskade det spretiga Södertälje, Sörmlands landsbygd, studierna i Uppsala, friheten på Stjärnholm, Göteborgs andra långgata, Gotlands skönhet… Jag har faktiskt trivts överallt men det är tack vare min uppväxt och mina erfarenheter, med och kring goda människor. Människan är sig lik överallt, bortom plats och tid och rum. Gäller bara att hänga med de goda…

Och här är jag. Fri från ett icke lyckligt förhållande, men med fina bonusbarn och ny kärlek. På distans men ändock. Vi gör allt för att få ses och överösa varandra med kärlek, komplimanger och en massa… Korsord? 😊

Inget liv är perfekt. Men för att se det goda i det skede som livet är nu är att jag dels jobbar mer men har också mer fri tid. Hur går det ihop? Dels är det situationen att ingen behöver tas om hand, sen att mitt kontor är också min fritid. Jag kan och får fördela mina 40 arbetstimmar där de behövs. Så det blir ju aldrig måndag till fredag 9-5 utan prästbiten är 24/7. Och det passar mig. Och det ger stora fönster i paradisiska Eksta att skriva, skapa poesi, resa, jobba, fördela, tvätta diska damma varje dag är detsamma, fast utan mössens pipiga röster…

Här är jag nu i februari 2024 och trivs. Med livet, lusten, kärleken, drömmar om framtid och författande i nutid. Det hänger ihop.

Tack alla som format mig. Att tro på det goda. Att världen går att förändra. Att man faktiskt kan nå sina drömmar. Är er evigt tacksam.

Janne Bon Giovanni

Fyllda 49, ungdomlig på många sätt, supergammal på andra. Känner verkligen inte en 50 års kris men var står jag? Ett långt förhållande slut, bonusbarn, Gotland. Samtidigt som jag jobbar på, skapar nytt, författar vidare, ny kärlek. Men kanske mindre innebandy, mer hundpromenad. Samtidigt mindre böcker och mer TikTok. O tredje sidan är jag i den fasen, och möjligheter för jag bor där jag bor, att jag matar fåglar, ser på dem genom köksfönstret, går runt med min 5-kiloshund och tycker folk kör för fort… Är jag harmonisk eller gubbe? I vissa sammanhang, hör o häpna, är jag den unga prästen. Så roligt. Smickrande på ett sätt, o andra sidan, hur gamla är de andra?? Eller, snarare, för de kan vara yngre, hur beter de sig? Och här inte frågan om värdering, men hur allt uppfattas. Men jo, är nog "ungdomlig" på vissa sätt. Språket, attityden, kepsen, ja ni fattar. Men har också odlat nya sidor, som fåglar, hunden, skriva böcker och se till att kroppen liknar Leif GW: s… Gäller o hitta balans. Är ganska harmonisk, gillar både ock, ett pensionärsliv med bok, pippi o hund. Men också tex en författarväg till bokmässor, tv-soffor och berömmelse. Slut är jag ej, men bekväm långa stunder. Och med kärleken i norr så föds nya drömmar. Men de är ju mer åt granskog än Ibiza om man säger så…

Bon Jovi

Även rockhjältar blir äldre. Har alltid lyssnat på Bon Jovi, allt har ju inte varit lika fantastiskt men de kommer alltid tillbaka. Och i likhet med Bruce Springsteen, de är båda från New Jersey, så har rötterna till arbetarna och det vanliga folket alltid varit starkt. Tommy used to work on the docks… osv. Senaste skivan, den heter 2020, så är det flera låtar som sticker ut. Tänkte dela med mig av två. Det är inte pudelrock längre, närmare folkrock. Gitarristen Sambora har hoppat av för länge sen och familjepappan Bon Jovi drivet bandet vidare. Passande för deras ålder. Rösten sjunkit, andra saker har hänt, livet går vidare. Den första texten är för och under pandemin. Hur folk kämpade på. Den andra om hans barns uppväxt. Fina stycken. Lyssna på dem gärna…

"Do What You Can"
Tonight they're shutting down the borders
And they boarded up the schools
Small towns are rolling up their sidewalks
One last paycheck coming through
I know you're feeling kind of nervous
We're all a little bit confused
Nothing's the same, this ain't a game
We got to make it through
As we wave outside the window
Older loved ones stay inside
Moms and babies blowing kisses
May be saving someone's life
They had to cancel graduation
It ain't fair to Skype the prom
Our kids sit home in isolation
TV news is always on
When you can't do what you do
You do what you can
This ain't my prayer, it's just a thought
I'm wanting to send
Round here we bend but don't break
Down here we all understand
When you can't do what you do
You do what you can
The chicken farm from Arkansas
Bought workers PPE
Not before 500 more
Had succumbed to this disease
Honest men and honest women
Working for an honest wage
I got a hundred point one fever
And we still got bills to pay
When you can't do what you do
You do what you can
This ain't my prayer, it's just a thought
I'm wanting to send
Round here we bend but don't break
Down here we all understand
When you can't do what you do
You do what you can
They built a hospital on East Meadow
In Central Park last night
Doctors, nurses, truckers, grocery store
Clerks manning the front lines
I saw a Red Cross on the Hudson
They turned off the Broadway lights
Another ambulance screams by
There by the grace of God go I
Although I'll keep my social distance
What this world needs is a hug
Until we find the vaccination
There's no substitute for love
So love yourself and love your family
Love your neighbor and your friend
Ain't it time we loved the stranger
They're just a friend you ain't met yet
When you can't do what you do
You do what you can
This ain't my prayer, it's just a thought
I'm wanting to send
Round here we bend but don't break
Down here we all understand
When you can't do what you do
You do what you can
When you can't do what you do
You do what you can

"Story Of Love"
Fathers love daughters like mothers love sons
They've been writing our story before there was one
From the day you arrive, till you walk, till you run
There is nothing but pride, there is nothing but love
They can offer advice that you don't wanna hear
Words that cut like a knife and still ring in your ear
You think of them ignorant, they think of you arrogant
If you need evidence, who gave you confidence?
A snap of the finger and you're not a child
But you're still holding on as you walk down the aisle
When they give you away to hear someone else say
That someone will love you till their dying day
Fathers love daughters like mothers love sons
They've been writing our story before there was one
From the day you arrive till you walk, till you run
There is nothing but pride, there is nothing but love
And that's the story of love
You can choose to remember or choose to forget
If they took you to school or they tucked you in bed
You can say it don't matter, you won't do the same
You'd think no one noticed when you looked away
Fathers love daughters like mothers love sons
They've been writing our story before there was one
From the day you arrive till you walk, till you run
There is nothing but pride, there is nothing but love
Now they're getting older and you ain't so young
So you take care of them like your daughters and sons
You can ask for forgiveness, they could ask for the same
Forget all the anguish, the heartache, the pain
Wherever you go or wherever you've been
It's them that is with you and that's you that's with them
Fathers and daughters and mothers and sons
As one story ends another's, another's begun
Oh, fathers love daughters like mothers love sons
They've been writing our story before there was one
From the day you arrive till you walk, till you run
There is nothing but pride, there is nothing but love
From hello to goodbye that's the story of love
That's the story of love 

Januari närmar sig sitt slut

Då är årets första månad snart slut. Blev det bättre? Börjar på minussidan…

Som så för många andra så är inte januari den fetaste månaden vad gäller ekonomin. Till skillnad mot staten så kan jag inte välja vad jag skall lägga mina miljarder på, mat, hyra, bensinräkning, CSN, billån m.m. Det skall bara betalas. Men staten, nu när SR måste skära ner med 250 mille, det är inte ens mkt pengar för en hel statsbudget men betyder väldigt mkt för många individer. Förutom det lokala så har jag så svårt att se att man tar bort korren från kina samt kinapodden. Kina, som vi kommer få höra mer om så mkt under kommande decennier. En stormakt på uppgång. Och när deras ekonomi faktiskt inte växer längre så ligger det närmare till hands att ta vad man vill ändå, läs Taiwan. En Trump på det med nytt handelskrig och så är vi där. Ukrainakriget maler på med offer offer o mer offer…

Nu räcker det på minussidan. Vi tar det som faktiskt har och kommer att bli plus med start på det nya året.

Börjar med det mer personliga. Kärleken lever. Gott så. I jobbet, det rör på sig, saker sticker ut, tillfällen jag längtar till. Som påskvandringen. Ukraina kommer längre in i Ryssland med sina instick. Bra. Kina minskar export till Ryssland, också bra. Rykten om Michelle Obama som presidentkandidat istället för Biden, vore fantastiskt! Nu funkar kyrknätet igen efter cyberattacken i november och jag kommer åt alla mina manus. Så nu har jag inga svepskäl att inte skriva skriva skriva… Liverpool chans på fyra bucklor, dvs kvar i racet på alla fronter de kan. Kul, men inte livsviktigt. Är äntligen inbjuden till en mystiskt förening här i Eksta (på ett par hundra själar) nämligen ärtsoppeföreningen (över hundra medlemmar). Skall vara "den trevlige prästen" på deras höstfest. Både hjälpa till med soppan såväl som underhållning/tal/musik vad det verkar. Vilka är de? Vad gör de? Är det underlag till en spänningsroman och uråldriga sekteristiska seder som bara de invigda känner till? Och de som försökt dra sig undan, de finns inte längre… Spännande.

En vanlig tisdag. Dagboksstyle...

Klockan ringer 8.30. Det är mulet ute. Men varmt och, skulle det visa sig väl ute, helt vindstilla. Det sker inte varje dag på Gotland vill jag lova. Ut med Rocky är det första som sker, hunden, en stilla promenad genom prästgårdspark och liten byaväg. Lite tveksamma fåglar testar sitt vårkvitter, tuppen hos grannen gal och fasanen på håll. Rocky gillar inte kvitter (om det är trastar snarare) tuppar eller fasaner. Annars går det bra… In igen och torka leriga tassar, och nu, när avloppet är avstängt, så har jag fuktat ett äppelträd. Sen in med hunden till sonen och iväg till Klucku tei, det som är förmiddagskaffe för en gotlänning. Andakt och mackor, kaffe och kakaor. Mysigt, trevligt, på riktigt. Efter det lite själavård åt en själ och sen vidare till Coop. Handla lite middag och snus. Herrens pris skall ju vara ständigt i ens mun enligt psalmisten…

Väl hemma ser jag grävskopan och karlar som ordnar med avloppet. Hoppas de hinner klart i dag med rörbytet, då diskhögen växer. Framför burken så blir det lite läsning av mail, svara lärare inför påskvandring, och sätta igång med just nämnda vandring. Skriver ju alla manus i församlingen. Kul. Vill överraska barnen varje år, då de ju är med om 4 jul och 4 påskavandringar.

Planerar redan inför helgen, läser texterna för kommande predikoämnen. Sen fram med lite finsk rågbröd ur frysen. Det får bli mackor till lunch då vi inte ska spola eller gå på toa innan de är klara.

Arbetarna fortsätter där ute. Rågmackorna, och ett par knäckebröd, med ost skinka o senap, satt där de skulle. Magen mätt, sinnet lätt. Dags att göra lite mer jobb innan jag kan övergå från arbetsmode till mer ledigmode. Typ. Snart dags för en sista längre promenad med monstret från pälsien, innan mörkret faller, därefter hoppas jag vi har nytt avlopp som fungerar, det blir fetaostfyllda färsbiffar med klyftpotatis och tzatsiki, och förhoppningsvis en ny dikt på sociala medier och en översyn över "Ett gott land" då den närmar sig inlämningsdags till förlag. Peppar peppar…

Och givetvis, höra fina finskans stämma i luren och eventuellt kanske lite chips. Jag vet, lever så vågat och crazy så det inte verkar sant…

Så manlig...

Är ju född i orten, uppväxt i en liten villa, ihopbyggd med två andra små lådor, sen lägenheter, inneboende och studentkorridor under studier. Först runt 2007 (tror jag) så vart det ett första hus mer lantligt, en liten tjänstebostad vid Stiftsgården Stjärnholm. Där behövde jag inte klippa gräset men lite krattning av löv och bevattning av blommor vart det. Sen lägenheter igen. Väl på Gotland så blev det först Barlingbo prästgård. Åter igen, en tjänstebostad, så grovjobbet sköttes av vaktmästare från församlingen. Men plockade pinnar efter stormar, vevade lite med en kratta eller spade. Lite blomskötsel med dåvarande sambos ideer. Samma sak i nästa boende, men det var en tillfällig villa med enbart gräsklippning på vanlig tomt. Behövdes väldigt lite yxa eller björnfällor.

Men nu efter ett och ett halvt år i Eksta prästgård (där åter vaktmästarna sköter de stora ytorna, sågar bort nedfallna träd osv) så är jag nu i mitt esse. Går runt på "mina ägor" med en femkilos hund, inspekterar och noterar. Viftar runt med en pinne ibland, har vedkubb och yxa men ännu inte riktigt huggt något… Ett växthus finns dock och lyckades få kopiösa mängder tomater, först i kruka inomhus, sen i växthuset ute. Säkert tio stycken! Har vinbär (gula röda svarta) björnbär päron och äpplen, så vid säsong äter jag lite eller plockar och knaprar som en karl. Lite nyttigt ska man ju ha i sig mellan filen och baconet... Har grillat pinnar också då vi har en eldstad med tillhörande bänkar. Då har jag slitna kläder, kepsen för högt upp på huvet, och så bränner jag pinnar. Matar fåglar i mitt fågelhus (som jag gjort i ordning på en nedfallen äppelträds grenverk, så händigt) och skrattar åt ekorrarna. Räknar ut åt vilket håll fåglarna flyger och spår väder.

Idag vart det andra gången sen flytten hit som det vart stopp i avlopp. Källare fyllt med icke så gott doftande odör och gick runt med vaktmästare och lyfte brunnslock (det finns fem st på ägorna) för att se vart stoppet var. Peta med lååång pinne bland fekalier och papper. Manligt. Spotta lite snus och stövlar på.

Så jag är nog en riktig lantis nu. Ska nog ut med yxan och hötta lite, så grannarna ser att jag är på riktigt. Kanske peta lite i marken med en pinne och muttra lite. Oj vad jag trivs. Och så är det måndag, dags för veckans dusch…

Klopp

Jag vad kan jag skriva. Ett dygn efter att Liverpools tränare Jurgen Klopp meddelat att han slutar efter säsongen så känner jag fortfarande… sorg. Nästan samma sorg som när någon gjort slut eller, ja jag vet inte vad jag skall jämföra med.

Är uppvuxen med liverpool FC. Enda laget jag hållit på genom stormar och lyckorus. Mer än IFK Göteborg, mer än Brynäs, mer än finska landslaget i hockey. Att hålla på ett lag så djupt kan bara förstås av den som är i närheten av samma känslomässiga band. "Äh det är ju bara på skoj, det är en lek, män som springer efter en boll…" hur ofta har jag inte hört det. Men, jag har inte valt det. Liverpool valde mig. Träning på leriga plan som sjuåring, tipsextra med pappa Erkki, Bruce Grobbelaar från Sydafrika i Liverpools mål med minimala shorts och Tom Selleck mustach. John Barnes som aldrig värmde upp men kom in på plan och fyllde läktaren med spelare han hade fintat bort. Glenn Hysen! Glidtacklingens mästare. Och de vann allt på 70 o 80talet. Sen kom ökenvandringen. Nästan 40 år som i Sinais öken med Moses och Israels folk. Vi vann något då och då. Men inte ligan. Inte sen Glenn i laget lyfte bucklan 1990. Nittiotalet var en pina. Tränare avlöste varandra blandat med två stora läktartragedier som var hemska på alla sätt och vis. Engelska lag förbjöds från Europeiskt cupspel i 5 år. Mörker. Var fanns de legendariska tränarna som Paisley, Shankly, Dalgliesh?

Ett visst ljus kom med Champions league segern på Ataturk stadium den 25 maj 2005. Gerrard var själen grunden motorn… Men laget, vi var inte längre störst, rikast, ingenting. Araber började köpa upp klubbar. United vann allt, City på väg upp, Arsenal ännu bättre. Vi köptes av Amerikaner. Fenway. De som faktiskt ledde Boston Red Sox till en titel efter jag vet inte hur många år. Så lite pengar tillkom, logiken var bra, köp ungt, sälj dyrt, scoutingen utökades. Men ingen tränare kunde bestämma åt vilket håll vi skulle, inte ingjuta mod o hopp o framtid. Benitez, Rodgers, Dalgliesh igen, Hodgson!

Så kom han, i oktober 2015, Jurgen Klopp. Som lett Mainz och Dortmund till stora framgångar trots mindre budget. Han skapade gegenpress, där alla i laget försvara från första sekund genom att rusa mot motståndaren så fort de hade bollen. För att det skulle funka behövdes ultimata lojala spelare med lungor för Mount Everest. Och det var det han gjorde. Inte första året, inte andra… Men när han kunde plocka in sina scoutade spelare så blev elva spelare som förut var som blomkrukor i varsitt hörn, nu en perfekt pussel där alla vissate var de skulle vara och vad de skulle utföra… och pusselbitarna stämde! Det köptes inte in några unga supertalanger det skrevs om, inga Messi eller Ronaldo, utan Firminho, en halvgammal Brasse från tyskland. En Robertsson, en Salah, under januarifönster när en omotiverad Coutinho ville till Barca, köptes Van Dijk och Allison in, nu kanske världens bästa mittback resp målvakt. Guldkorn i vägens gråa damm förvandlade Klopp till diamanter. Och vi började vinna. Och han log med en tandrad som måste kostat mycket och han skrattade, drack öl med supportrar. Och vi började hoppas. Och vi vann champions, LIGAN, FAcupen VM för klubblag. Allt! Rubbet!

Och hela tiden har Klopp varit konsekvent. Ändrat, fipplat, peppat. Unga spelare som får tid på plan, som bara senaste tiden, Curtis Jones, Elliott, Bradley… Alla vet vad de ska göra. För Klopp är så tydlig i sin ide och ser till att spelarna tror på sig själva. Och dessutom, spelet liverpool spelar är så bländande vackert i sin fart och frustration och finess. Inte tråkigt, inte defensivt. Nej, det är rock n roll hela tiden. Och läktaren sjunger Youll never walk alone och Klopp höttar med sin näve och spelarna gör allt, allt för sin coach, för klubben för "This is anfield".

Och nu, ärlig som han alltid varit, öppen, lojal, så meddelar han att han har inte kraften kvar. Inte en säsong till, inga läger, intervjuer. Tanken är tom. Och han ger då klubben han älskar tid att hitta en ersättare. Otroligt fint, lojalt, perfekt. Mitt i sorgen att han inte ska vara kvar…

Jag är övertygad att han skulle vara otroligt framgångsrik inom alla yrken där man jobbar med människor. Det är inte bara fotbollskunskaperna som är hans legacy utan hur han hanter "de sina". Ojoj vilka spelare han personligen tagit fram och gjort dem till stjärnor. Det kan bara en stor människa göra!

Klopp, tack för allt. Den enskilt överlägset största idrottsmänniskan som jag har som förebild i mitt liv. Stora ord? Men det är sant.

En fredag i skrivandets tecken

En varierad dag minst sagt. Som för att återknyta till ord, text, siffror och allt som måste göras, borde göras och såklart det som är kul att göra och skriva. Först, räkningar, vilket jobb... Kan jag bara inte vara en bestsellerförfattare så kan jag anställa en för det... För det andra, skriva mässor, alltså, i detta fall en agenda för en konfadag. Och i samma veva, nu när vi äntligen har tillgång till allt, så har jag renskrivit en tänkt agenda för mässorna här i Eksta, något vi skulle haft klart till första advent! Sen, för det tredje, fortsatt manusskrivande för årets påskvandring. Storyn känns bra, men att utforma den så att skolbarn kan gå runt och leva sig in i berättelsen kräver viss logistik för vårt församlingshem. Men det rör på sig. Sen, att skriva bloggen om att skriva. Men det är bara roligt. Tänkte hinna med någon dikt också för sociala medier. Men fredagen är ung och natten lång... Ha en fin helg allihopa.

En påminnelse...

Idag kom det till känna, att till och med från fastlandet skrevs o ringdes det om "den berömda julottan i Fröjel 2023". Jag, som präst, Elin som klockare o solist, Robert som kantor. Visst kändes det bra, det kände vi, o mycket folk, o vinter o stjärnor som övergick i gryning under ottans gång... Då skrev en krönikör, Tove Lifvendahl, på Svenska dagbladet, följande: 

Veckan inleddes på juldagsmorgonen i Fröjels medeltidskyrka, där en stämningsfull och innerlig julotta hölls. Som en stundom rätt kritisk medlem av Svenska kyrkan, vilken jag tycker då och då går vilse, är det med viss bävan jag tar del av de personliga uttolkningar som görs från predikstolen. Ibland är det svårt att särskilja det förmenta gudsordet med vad jag kan höra i en partiledardebatt, och då brukar jag känna missnöje och frustration över oförmågan att vårda det som kyrkan ska vara bäst på. I år korresponderade den vackra inramningen, den skönsjungande solisten, de välkända psalmerna och prästens budskap. Han tycktes faktiskt tro på Gud, och lyckades förmedla det på ett okonstlat och begåvat sätt.

Känns fint att det man kände också nådde ut i kyrkbänkarna. enkel otta som blev fin för fler :) 

Ledig helg

En ledig helg med inga måsten, men ändå hunnit med en hel del. Har ju varit alla möjliga flyttar under åren på Gotland

Mögel, tillfälligt boende, från prästgård till liten villa till prästgård igen. Haft saker på flera ställen mellan flytten (tacksam för gratis förvaring). Men nu, nu är allt under mitt tak. Äntligen. Nu har jag överblick. Och hittar en massa minnen, tavlor, kläder, böcker och saker man skrev i mellanstadiet. Memory lane helt enkelt. Men måste börja gallra o rensa också. Så en helg i flyttens tecken, men även promenad med sonen o hunden. Vackert så. I morgon fyller jag 49..Känner mig som 31. Annorlunda så

Det var bättre förr...

Ibland så, längtar jag till andra tider. För det är en hel del som jag tycker stressar, är farligt, oroar. Bara i jobbet så är det så mkt med Teams, mail, supertext, betalningsappar, tidrapporter och sjutton saker till. Pip pip pip i mobilen 24/7. Skulle vara skönt med ett par expeditionstider i veckan, telefon tid till landlina och vanliga brev för korrespondans och fakturor (ja jag vet, inte bra för miljön och porto kostar men ändå.) Eller bara räkningar, nog för jag samlat på mig dem men de kommer på Kivra, mail, jobbmail, papperslapp, skräpost slukar några, e-faktura... En hel djungel att gå igenom vid varje månads slut. Puh. Och all teknik, AI på gott o ont. Vet vi om det är Biden som talar eller är det missinformation a la AI? Alla drönare i Ukrainakriget, det går inte gömma sig längre. Snart är de helt självgående. Himlen mörknar och tusen stora drönare hittar dig, vart du än är... Nä, apropå bilden här på mig (via AI såklart) ett sextiotal, kanske femtiotal hellre, med brev, post, hugga ved och skriva böcker på en skrivmaskin. Ha en finsk ståtlig käresta (som jag redan har och där hon delar drömmarna) , älska i raggsockorna och basta mycket. Två hundar och lite höns. Bär gärna vatten till huset och lever ett stilla (författar)liv i ett torp. Inga mobiler, datorer, man hör inte ens nyheterna om kriget om man inte måste in till närmsta by och handla för lite skvaller. Sen anordna en fest nån gång, hälsa på mamma och nån vän. Det skulle vara något det. Bastu, böcker och älskog, sen får världen klara sig självt...

Författarhund

Det är nåt visst med hundar. Så lojala, glada, sociala. Som präst o författare med många timmar framför datorn här hemma i prästgården är det en perfekt kombo. Inte en chans att jag fastnar för länge i utdragna, ibland onödiga, processer. Rocky är ju här. Sover han i fotöjlen så måste man ju bara fram o killa o klappa. När han blir uttråkad kommer han med leksaker. Vill han ut skäller han ut mig ståendes i hallen. Så det blir perfekta avbrott av kärlek lek o promenader. Som ler o långhalm. Vila o motion. Dygnet runt. Och är jag uppe för sent en kväll då jag inte behöver ställa klockan nästa dag, ja, då säger han till mig bestämt att hörru du, dags o lägga sig. Är ju redan midnatt. Och inte minst det fantastiska som sker varje gång, bokstavligen. Oavsett om jag varit i väg några timmar, skrapat bilen eller bara slängt soporna, han är lika glad varje gång jag kommer innanför ytterdörren...
Jag o Rocky. Det perfekta författarparet på landet på Gotland, denna lilla sago-ö mitt i Östersjön. Underbart.

Sagor för vuxna

Har skrivit förut om att jag läser godnattsaga på läger för konfirmander. Idag på årets första Klucku Tei (förmiddagskaffe på Gotland, eftermiddags dito heter Otendag. Fråga mig inte...) så var det en glad samling äldre som gärna hörde om vår skidresa/läger med konfirmande som vi ju hade i början av året. Och då berättade jag om tex godnattsaga, om hur mysigt det kan vara, oavsett ålder, att bara få lyssna på en berättelse, en saga. Och jag tog med min favorit, Sören & Nils.Om den ordentliga grisen och den slarvige. En fin berättelse om hur de får varsitt brev av Gud, och träffar honom på hans kontor på Almgatan 77. Den ene tror den skall få beröm, den andre skäll. Men Gud älskar dem båda! Den slarvige får bara höra tre gånger om hur Gud älskar honom. Den ordentlige två gånger, den tredje raden, då säger faktiskt Gud, om än milt, att han är högfärdig och ser ner på andra (och det var ju det han gjorde). Men kontentan, och slutet på berättelsen, den högfärdige lär sig läxan och blir vän med den slarvige, och de kommer aldrig glömma att Gud älskar just dem. Lite väl kort recension, inkl spoiler, men de äldre tyckte mycket om den. En saga för alla åldrar således. Det var fint att dela med sig av den, för den är synnerligen välskriven (och med väldigt fina teckningar, så boken gick runt efteråt)

Ju äldre man blir...

ska dela en enkel men fin berättelse (ur boken "Det är aldrig kört" av Christina Reftel). Har sett o läst den under i princip hela mitt liv. Har passerat de i berättelsen i ålder o känner mig numera som farfar på slutet :) 

En liten flicka frågade sin storebror något som hon hade grubblat länge över.- Jonas, kan man se Gud? Jonas var inte så intresserad av sin lillasysters filosofiska grubblerier, så han avfärdade henne med ett: Nej, dummer. Gud är så långt upp i himlen att han är omöjlig att se. Men flickan var inte nöjd med svaret, så någon dag senare frågade hon sin mamma:- Mamma, kan man se Gud? Mamman svarade så ärligt hon kunde:- Nej, älsklingen min, det kan man inte. Gud är kärleken som bor i våra hjärtan, men vi kan inte se honom. En tid senare tog flickans farfar med henne på en fisketur. När dagen precis höll på att avslutas av en magnifik solnedgång satt flickan och hennes farfar tysta tillsammans. Flicka tittade på sin farfar, vars ansikte var fårat efter ett långt liv, men som utstrålade lugn och trygghet. Hon bestämde sig för att ställa frågan hon grubblat över en gång till.- Farfar, kan man se Gud? Den gamle mannen satt tyst en lång stund. Sedan vände han sig mot sin sondotter och svarade med ett litet leende:- Vet du, det börjar bli så att vart jag än tittar, så ser jag inget annat än Gud.

Mjuka värden

Det rustas morras och förbereds överallt, inte minst i Sverige. Ryssen kommer. Var rädd. Förbered dig. Men...

Samtidigt skriver jag för församlingsbladet, Kyrkfönstret. Skriver (med min alter ego människoapan Jörgen) om fåglar. Dessa vackra fina fantasifulla tingestar som kan flyga! Vilken dröm. Och har just det, i tonåren, haft många drömmar att flyga som en fågel, som en gråsparv, på 20-30 meters höjd över hemmakvarteren. Vilken underbar känsla! 

Och fåglar inspirerar mig (liksom övriga faunan)Om hur de har det, hur kloka de är, hur nära de kan komma en hårlös apa som en präst på landet. Och älskar att jag här på landet, Eksta, Gotland kan se följande arter en vanlig vinterdag: Hackspett (alla sorter) kungsörn, havsörn, domherre, talgoxe, pilfink, gråsparv, rödhake, koltrast, kråka, kaja, korp, skata, fasan (nja en fågel bäst med vinbärsgelé och hasselbackspotatis) och sen till våren och sommaren kan man plussa på med de flesta. Hägern är här, storken ibland. 

Har ju en fabel på g, en alternativ verklighet till "ett gott land" fast det är djuren som har huvudrollen. En ekorre är huvudkaraktären, men fåglarna, de kommer spela roll... Lite som den oändligdiskussionen om varför inte örnarna, som hjälpte Gandalf från Saruman, kunde hjälpa Frodo till berget... Men det är en annan fråga :) 

Winter is melting...

Idag är det töväder på Gotland. Fåglarna sjunger, rådjuren går i shorts, solen skiner. Inga krig har startats på svensk mark, vi har planerat vårens händelser, barnkör, påsk, valborg och mycket mer. Livet går vidare. Det gör den alltid. Jag sneglar på bankkontot, tvättar tvätt, handlar mat och jobbar. Min o hundens tassemarker följs dag ut och dag in. Ansar mustachen. Kokar mitt kaffe. Inga krig ännu. Swishar peng till Ukraina, fyller diskmaskinen, skriver denna blogg och lägger in en snus. Krig? Nope, inte ännu. Läser nyheter, skriver för församlingsbladet, byter prilla, funderar på middag. Ser på fåglarna vid fågelbordet, hunden exalterad, han vill jaga dem som ett riktigt rovdjur, eller gläfsa lite på dem i alla fall, han är ju ändå prästgårdens enorma ( 5 kg) vakthund. Inget går förbi Rocky! Förutom kloklippning. Men inget krig ännu. Har äntligen laddat ner OpenOffice till laptopen, klistrat in "Ett gott land" från ett mail. Nu kan jag åtminstone finslipa o korrigera den. Har ju varit en ofrivillig paus från bokskrivandet. Nåväl. Det är ju fred ännu. Snart dags att ta tag i och fundera på påskvandringen för lågstadiet. Nytt manus skall tas fram. Sen, så har jag åter blivit sugen på att ta fram gitarren och skriva lite låtar men,,, Jag är så kass på att bara skriva en låt. Jag behöver ett uppdrag, nån som skall gifta sig, en födelsedag, en specifik låt till specifikt tillfälle. Men vi skall nog hitta något. En mello låt för 2025 kanske? Vem hakar på? :) Text tangentbord och tankar och kriget är ännu inte här...

Människor & krig

Hamnade av en slump på en sida som handlade om Danmarks krig mot tyskar 1848. Slesvig Holstein, en krutdurk. Sen givetvis vidare om 1864 års fortsatta krigande, men då hade Preussen vaknat. Och vidare till Järnkanslern Otto Von Bismarck. Och vips var man framme vid första världskriget. Ett litet andra däremellan och nu står vi kanske redan i det tredje. Vad är det för fel på människan? Senast i morse svarar vår ÖB från Folk & Försvars konferens i Sälen att " jomenvisst, vi måste göra oss beredda för krig." Sen Ulf K på det "bjäbb bjäbb nu är det som ju alla förstår bjäbb gläfs gnyl." I have a bad feeling about this som valfri actionkomedihjälte skulle säga. Gotland känns som den sista platsen i Sverige att vara på om ryssen får ny luft under vingarna. Vart skall jag skicka min familj? När? Båt eller flyg? Ni vet, allt ni hört om ryssland, dubbla det och lite till. Det är okynnesbombningar, noll efterlevnad av krigsregler, civila dödas mördas våldtas och torteras. Barnen kidnappas. Präster skjuts. Så... Hela vår mänskliga historia är full av krig och elände. Lyckliga de som levt ett helt fullt liv utan att hamna i skottgluggen. Ukraina måste vinna. Solidariteten måste stärkas. Freden måste kämpas för.För tror nog att de flesta vill som jag (bara byta ut lite ord och intressen) skriva böcker, gå ut med min hund, ha mat på bordet och tak över huvudet, älska och ligga, arbeta med något vettigt, äta gott och ta en whisky ibland. Thats it.
Vi kan bättre. Men nu är det bråttom. Jag har fått nog av att läsa om krig. Det skall inte behöva skrivas några artiklar böcker eller annat om krig som kommer. Krig skall förpassas till historiens skräphög. 

Att välja rätt...

Inte så mycket längre om ett nytt år, utan om en inställning man kan och kanske bör ha varje morgon man stiger upp. Det är en ny dag, det förflutna ligger bakom, nuet och framtiden är här att utforska, omvandla, bestämma eller diktera. Allt kan man inte göra, vi är alltid beroende på vad andra runtomkring oss gör, men inställningen, viljan, sisun, i det man faktiskt bestämt sig för, den har vi makt över, till väldigt stor del. Jag har fått göra en del val senaste året, kommer fortsätta med det på det nya. Jag väljer lusten livet och lekfullheten. Något annat finns det inte på kartan då världen ser ut som den gör. Och tro mig, gör mitt yttersta från mitt perspektiv och möjlighet att bidra till det goda. Författandet och skrivandet är en del av den. Men i det privata också, väljer jag rätt, och är trogen sann hjälpsam och kärleksfull, så kommer också lilla jag att bidra till något gott för fler. Precis som goda människor kring mig lyfter och peppar min väg, var den än går. Jag väljer att mata fåglarna på tomten. Jag väljer att älska min Anu. Jag väljer att älska och hjälpa mina bonusbarn till livet som den är. Jag väljer att hålla kontakt med mina vänner. Och jag övar mig i, dagligen, att välja rätt, det goda före det onda, det gemensamma före det egoistiska. Det är vad jag kan göra. Sen så klurar jag på vad jag kan göra mer. God fortsättning alla fina läsare av denna blogg :) 

Lars Collmar (1939-2024)

En stor förebild och kollega, Lars Collmar, har gått bort. Han var bla känd från tv3: s program "En präst i natten" (en anspelning säkert på serien En röst i natten som var populär då). Han skrev böcker, främst för barn, var erkänt god predikant och var trogen sin församling, Adolf Fredrik i Stockholm, i över 30 år.

Hans andaktsböcker är de som jag använt mest. Fläckiga panter, Den saliga geten mfl. Ja ni hör, han var inte en vanlig präst. Mycket humor, underfundigheter men alltid med hopp och stor dos kärlek. På bilden en favorit. Det är inledningen till en text på tre sidor som handlar om bön. Han angriper tanken med bön med lejon som äter upp en missionär. Bra där Collmar, du har mig, låt mig läsa mer...

RIP

Ännu mer utför

Resan jag är på, skidkonfa, är något jag sett fram emot länge, roligt, viktigt och lite lyxigt. Klart som korvspad och dopp i grytan åker jag på något! Feber och hosta. Inte länge sen jag hade en omgång med coviden. Äsch och blä. 

Idag har Rut namnsdag, Rut som i Rut från profetböckerna i bibeln. En kort men spännande om nämnda Rut och grannfolk. Endast 4 kapitel lång. Lägger ut den första. Läs gärna hela i en bibel nära dig eller tex här: www.bibeln.se/bibel/B2000/RUT.1 

Rut 1

Noomi och hennes svärdotter Rut

1På den tid då Israel styrdes av domare blev det en gång hungersnöd i landet. En man från Betlehem i Juda utvandrade då med sin hustru och sina två söner till Moab för att bo där en tid. 2Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi och hans båda söner Machlon och Kiljon; de var efratiter från Betlehem i Juda. De kom nu till Moab och stannade där. 3Men Elimelek, Noomis make, dog, och hon blev lämnad ensam med sina två söner. 4Dessa tog sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa, den andra Rut. När de hade levt där i ett tiotal år 5dog också Machlon och Kiljon, så att Noomi stod helt ensam, utan söner och utan man.

6Då bröt hon upp tillsammans med sina svärdöttrar för att vända hem från Moab. Där hade hon nämligen fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd. 7Hon lämnade den plats där hon hade bott, och hennes två svärdöttrar följde henne. Men medan de var på väg mot Juda 8sade Noomi till sina sonhustrur: »Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. 9Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.« Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt 10och sade: »Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!« 11Men Noomi svarade: »Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er. 12Gå tillbaka! Jag är för gammal för att gifta om mig. Om jag trodde att jag ännu kunde hoppas och redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, 13skulle ni då vänta på dem tills de var vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar! Min lott är mycket bittrare än er: Herrens hand har slagit mig.« 14Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. 15Noomi sade: »Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.« 16Men Rut svarade:

»Tvinga mig inte att överge dig

och vända tillbaka.

Dit du går, går också jag,

och där du stannar, stannar jag.

Ditt folk är mitt folk,

och din Gud är min Gud.

17Där du dör, vill jag dö,

och där vill jag bli begraven.

Herren må göra mig vad som helst –

endast döden skall skilja oss åt.«

18Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. 19Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem.

När de kom fram blev det stor uppståndelse i staden. »Det är ju Noomi«, ropade kvinnorna. 20»Kalla mig inte Noomi, den ljuva«, sade hon, »kalla mig Mara, den bittra, ty den Väldige har gjort livet bittert för mig! 21Rik drog jag bort, men tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi, då Herren har vittnat mot mig, då den Väldige har dömt mig så hårt?«

22Så gick det till när Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska svärdotter Rut, som hade lämnat sitt land. Och de kom till Betlehem just då kornskörden började.

Mellan dagar...

Då är det mellandagar, mellan vad? Jul o nyår? Övergödhet och ny matfrossa på nyårsafton? Mellan skuld och återbetalning? Mellan jul och nytt år? Inkompetent regering och rasistisk regering? Dagvill är det lätt att bli dock. Har nu semester året ut, skönt, välbehövligt. Dock inte tillgång till mina manus ännu. Jävla ransomware... 

Så det får bli blogg och sociala medier, skriver synopsis till ideer på post it lappar. Längtar efter att köra igång o skriva ordentligt igen. 

Önskar er alla fina dagar och en önskan om fredligare framtid. 

På bilden en viss Uffe mellan två konstiga saker. Hans mellandagsmardröm. Hoppas jag iaf :D

En annan dag

Annandag jul, sista arbetsdagen för året. Sen lite ledig och sen skidresa med konfirmanderna. Annandagen är Stefanos dag, den första martyren, blev stenad (inte hög) för sin tros skull. En liten käftsmäll i myset kring krubban. Blir mer i morgon. God fortsättning alla!

God fortsättning

Ett barn är oss fött

Skinkan finns ej mer

Stjärnan lyser så klar

Alla är glada

Unga och gamla

Tomtar och fä

Frid i vårt sinne

Krubba och snö

Frid i vår själ

Fred på jord

Himmel och jord möts

Lutfisken går rakt

Ensamhet och sorg

De som ej längre finns

Klappar och gröt

Gran och brasa

Många vill väl

Många vill gott

Låt oss fridfullt vandra

Och ta med julen inom oss 

God jul

God jul

Gud är god

Glöggen är oxå god

(på bilden Rocky, min hund, som är "jättenöjd" med sin tomtemössa)

God jul

23/12-23

Gotlands stifts stiftstidning heter Gårdskorset. Kommer 2 ggr per år, dubbelt så ofta som tomten alltså :) I år fick jag beställning att skriva en dikt, och den kom med, kul. Ni har den här nedan. God jul alla! 

Vintern kommer...
...som en en ivrig gåsaflock över Sandöns stränder
Formas till frustrerad frost över Slite
Som en iskall andedräkt genom Visbys gränder
Och parkerar sitt högtryck över Roma, inte för mycket, inte för lite
Den letar sig in via en Toftavåg
Rider ikapp Russen på Lojsta hed
Hemsöker Hemse, och kom ihåg: Berättar sanningen om Ljugarns mened
Och när Sudret är insvept
När märg och ben säger stopp
Värms husen och gårdarna
Med brasor och kaminer som ett trotsigt hopp
Och vi pyntar med adventsljus och stjärna
Tänker på dem som inget har
Sänder hälsningar så tackom gärna
Virkar och stickar av garn som fanns kvar
Och Biskopen omsluter jordens all
Med bön om frid för både Ö och SKUT
Om att frälsaren föds i helig stall
Och denna dikt, denna vinter, har nått sitt slut

Inspiration

Jag vet, har bara en bok utgiven, men den har tre färdigskrivna, en hel trilogi, samt en uppföljare, nästan klar. Hur kom det sig att det var just den boken/trilogin jag satsade på, som fullängdare? Det finns flera svar. Stjärnhimlen på Gotland är en. Det är såklart, med vintergatan fullt synligt tack var färre ljus och störning. Mitt och min bäste väns Mickes gemensamma intresse av filmer med tidsresor, var en annan. O att skriv in John och Mike, dvs Janne och Micke, var en skön ingång. Fick så mkt feedback under alla böckers tillkomst av Mikael!

En annan roman, nästan färdig, handlar om Jesus. En tredje, färdigskriven och ute på "remiss", handlar om Gotlands självständighet. 

Naturen, djuren, de gamla fornlämningarna här på Gotland inspirerar också till fabler, kanske fjärilen på bilden får en del i en kommande sådan? Ekorrar i prästgården, har en huvudfigur i en roman som är just en ekorre. Som skall leda kampen mot den invasiva arten människan. 

Sen så tänkte jag också häromkvällen på en vuxenroman... Om min fina finska, om lust nära 50strecket. En semibiografi kanske, fjärdedelssann... Och det var väldigt lustfyllt att tänka på. Kanske behöver en pseudonym, med tanke på prästeri o allt... 

Så livet, från kärlek Gotland fjärilar Jesus och en och annan ekorre, kan ge så mkt åt fantasin, bara väntandes på att skrivas ner till en roman.

Lugnet före stormen

Det är full rulle inför jul. Planering, inköp till jullunch för ensamma och blottade, predikan och kör och mycket annat. Delar ut julblommor och bidrag från Blomsterfonden. Många som behöver en extra slant, hälsning, fikastund eller annat djupt mänskligt och varmt. 

Sen så är det ju så att traditioner är starka, det är samma texter och psalmer i princip varje jul, så då kommer frågan, vad skall jag predika om i år? balansen mellan det traditionella och eller komma med en ny vinkel. Om inte annat blir man lätt trött på sig själv. 

Så i år, har jag ett spår, inte som en hel predikan men som en ingång. På varför Jesus föddes i ett stall för 2000 år sedan. Det var ett tv-program där en journalist frågade folk på stan vilken religion de hade, om de var troende, aktiva osv. Detta var i Amsterdam, med folk från världens alla hörn. Så det var ju givetvis ateister, katoliker, Sikher o många andra. Men den som fastnade i mitt minne, var en karl som kanske var unt 50? drabbad av livet och flaskan. Hans svarade "Jesus" rätt upp och ner. Varför Jesus undrade journalisten. Jo, för så vitt jag vet så var han den ende som kom ner hit på jorden för att kolla hur vi har det... 

Klokt svar. Så lugnet före stormen som det står i min rubrik, är ju egentligen fel. Borde stå förberedelser inför ett litet barn som skall födas. 

Juletid

Här en länk till fotbollslaget Liverpools årliga drive på barncancerklinik. 

Fotbollen har blivit helt snurrig sen 20-30 år tillbaka. Löner och omsättning för en mindre stat. Inte kul, inte alls. Men gott att se att "mitt" lag Liverpool ändå ger en del tillbaka till lokalsamhället. Betyder så mycket. Och nyttigt för unga fotbollsgrabbar o håriga män påminna sig själva om hur bra de har det, hur andra kämpar för sitt liv. Gör en ödmjuk. 

Vad har det här med författande att göra? Jo, som författare försöker jag dra mitt lass för en bättre värld, med nöje, kunskap, insikt. Som präst likaså fast på annat sätt. Ett fotbollslag, ett mycket priviligierat sådant, drar sitt strå. Tillsammans skriver vi vår historia, varje dag. Det gäller att skriva det goda, om hopp, om gemenskap. Då blir världen bättre. 

Gamla synder IV

Här ytterligare en kortnovell från Gymnasietiden. Märk tiden innan internet, inte google eller wikipedia, utan Focus! En old school uppslagsverk i form av böcker...

Äntligen

Sören & Nils, en liten berättelse av Phil Vischer och översatt av Åsa Hofverberg, illustrerad av Justin Gerard, en av de finaste jag läst. Hade den i en församling för länge sedan o kunde använda som godnattsaga på tex konfaläger, men sen dess, letat o letat, på bibliotek och bokhandel. Men nu, har jag hittat, beställt och äntligen mottagit den!

Böcker är viktiga, för berättelsen i sig, för ordförrådet, för koncentrationen. Att läsa högt är en del av det, sagor, berättelser, i kyrkan, hemma, eller på konfaläger. Försöker varje gång det är läge, på läger, övernattning, faktiskt ge en klassisk högläsning, av en lagom lång berättelse. Det brukar bli riktigt mysigt. Särskilt skönt att se de konfirmander som försöker vara vuxnare än de är, mysa ihop med filt och kudde, och faktiskt uppskatta berättelsen. Bli lite som barn på nytt, tryggt, mysigt, kanske till och med spännande. Och jag gör det gärna, med dialekter och uttryck. 

Janne, sagoläsaren :)

Arttu Wiskari

En favorit av de finska musiker jag har, vid sidan av Don huonot, Mikko Kuustonen, Vesku Loiri, så är Arttu sist in. Så, sorry, inget om lucia idag ;) 

Nog för att jag behärskar finska, talar finska, men efter ett helt liv i Sverige så blir språket ändå exotiskt, annorlunda. Och just språkskillnaderna mellan finska och svenska är stort. Det rimmas på ett helt annat sätt. De finska långa orden med 1000 kasusböjelser ger en annan palett av möjligheter. Här vill jag tex visa på hans låt "Okänd patient" (tänk okänd soldat men en krigsveteran på demensboendet). Skall försöka mig på en översättning, inte för en sång, utan bara rätt upp o ner.

 Håll till godo. Länk till låten hittar du här: https://open.spotify.com/track/34kqcXuNLg9w8YH8IhvrdZ?si=d40d3787c58a41a4

Mun kotiin murtaudutaan joka yö
mä oon varma et ne on yläkerran jätkät
kuivamuonatkin ne kaapista syö
ja tuhkakuppiin jättää Boston-sätkät
Olen kyllästynyt pelkäämään
siks nukun pistooli mun tyynyn alla
sitä tottunut oon käyttämään,
se mua palveli jo rintamallaStalin valtas tänään Helsingin, siitä hoitajalle ilmoitin
Ja maastoidun sänkyni alle, tietenkin
Ne toi taas uuden pillerin, sen patjan väliin piilotin
Tämä tauti vei järjen, vaikka vastaan taistelinKuule mun toive, mä haluan pois
Eikö aikani täynnä jo ois?
Olen jo nähnyt tämän elämän, kaiken sain ja vielä enemmän
Kuule mun toive, mä haluan pois
Eikö aikani täynnä jo ois?
Tahtoisin lähteä kuin sotilas, terveisin tuntematon potilasViime kerralla kun vaarin näin
ei se enää mua tuntenut
kunto romahtanut alaspäin
Raatteentielle takas kadonnutSain eilen soiton hoitokodista
vaari pois on päässyt sodista
Vaikka itken, mä uskon
että vielä me tavataan
Kun sinun arkkua me kannetaan,
poikki kävelemme kirkkomaan
Nyt ymmärrän pyynnön,
joka sai minut suuttumaanKuule mun toive, mä haluan pois
Eikö aikani täynnä jo ois?
Olen jo nähnyt tämän elämän, kaiken sain ja vielä enemmän
Kuule mun toive, mä haluan pois
Eikö aikani täynnä jo ois?
Tahtoisin lähteä kuin sotilas
terveisin tuntematon potilas

Det blir inbrott i mitt hem varje natt

Jag är säker på att det är killarna på övervåningen

de äter också torrfoder från skåpet

och i askkoppen lämnar Boston-ciggen

Jag är trött på att vara rädd

det är därför jag sover med en pistol under kudden

Jag är van att använda den,

det tjänade mig redan på fronten

Stalin tog över Helsingfors idag, jag informerade sjuksköterskan om det

Och jag gömmer mig under min säng såklart

De tog med ett till piller igen, jag gömde det mellan madrassen

Den här sjukdomen tog mitt sinne, även om jag kämpade emot den

Hör min önskan, jag vill bort

Är inte min tid redan mättad?

Jag har redan sett det här livet, jag fick allt och mer

Hör min önskan, jag vill bort

Är inte min tid redan full?

Jag skulle vilja gå härifrån som en soldat, hälsningar från okänd patient

Senast jag såg farfar

han kände inte igen mig längre

Hans ork har minskat fort

Försvunnen tillbaka till Raatteentie (hans hem)

Jag fick ett samtal från äldreboendet igår

Farfar har nu sluppit kriget

Även om jag gråter tror jag

att vi ses igen

När vi bär din kista,

Går vi över kyrkogården

Nu förstår jag din önskan

vilket gjorde mig arg

Hör min önskan, jag vill gå… osv refräng

Groucho Marx

• "De viktigaste egenskaperna är ärlighet och uppriktighet, lyckas man förfalska dessa kan man komma långt"
• "Jag glömmer aldrig ett ansikte, men i ditt fall är jag beredd att göra ett undantag."
• "Jag vill inte vara med i en klubb som kan acceptera sådana som mig som medlemmar."
• Hon: "Jag närmar mig fyrtio." Han: "Från vilket håll?"
• "Jag har varit med så länge att jag kände Doris Day innan hon blev oskuld."
• "Barn av idag är avskyvärda. Mina egna är tack och lov vuxna."
• "Hon har fått sitt snygga utseende från sin pappa. Han är plastikkirurg."
• "Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra."
• "Vid sidan av hunden är boken mannens bästa vän. Inuti hunden är det för mörkt för att läsa."
• "Citera mig genom att säga att jag var felciterad."
• "Militär rättvisa är för rättvisan vad militärmusik är för musiken."
• "It is a business doing pleasure with you."
• Hon: "Det är ett nöje att träffa er." Han: "Nöjet är på er sida."
• "Bakom varje framgångsrik man står en kvinna, och bakom henne står hans fru."
• "Jag kommer ihåg första gången jag hade sex - Jag behöll kvittot."
• "Varför jag var med henne? Hon påminner om dig. Faktum är att hon påminner mer om dig än vad du själv gör."
• "Ålder är inte ett särskilt intressant ämne. Vem som helst kan bli gammal. Allt man behöver göra är att leva tillräckligt länge."
• "Jag tyckte inte om pjäsen, men jag såg den under ogynnsamma förhållanden. Ridån var uppe. "
• "Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta."

Tiden, traditionen och tröst

Tiden går, som vi uppfattar den. Höst, vinter, vår och sommar. Nu är vi i adventstid, snön ligger vit, adventsstjärnor plockas fram. Här hemma i Eksta, kunde min omgivning kunna varit 1982, 1967, nästan 1899. Förutom de moderna bilarna då. Det ringde kl 8 i kyrkklockorna, som det alltid gör, sen kl 9, en timma innan mässa. Folk strömmade till, församlingsbor, vaktmästare, musiker, kyrkoherden. Står i mitt fönster o betraktar. Ledig helg, och sjuk, så jag betraktar på avstånd. Mitt fina lilla fågelträd, skapat av en fallen del av äppelträd ger mig skapelsens nöje. Har sett mindre hackspett, talgoxar, rödhake och pilfink. Gråsparv, nötskrika, Domherre och stare. Ett litet nöje i det stora. Eller ett stort nöje i det lilla. Kyrkklockorna som ringt sen 1200talet, har gårdar runt mig med medeltida grund, människor går i kyrkan, blir förälskade, skrapar ihop sitt dagliga bröd, lever och dör. 

Här skriver jag i dag min blogg, dikter o böcker på dator, kunde varit en skrivmaskin, skrivbläck fjäder o papper. Känslorna, livet, tanken skulle varit sig likt. 

Vad är väl ett liv på jorden. Det är hemsk och tråkigt och urtrist och... alldeles underbart. 

Ta hand om er, var ni än står går och mår. 

Livet är kort, men fantastiskt om livet vill en väl, och jag tror den blir mer välvillig om man är god. Sen så vill jag tro att om man är god och ser på livet genom Guds ögon, så står man mer stadigt och kan även bemöta det som inte är gott...

YNWA

Det är något speciellt att hålla på ett fotbollslag. Liverpool FC är mitt första och det viktigaste ( i Sverige håller jag på blåvitt, IFK Göteborg tex) Växte upp med Tipsextra på tv, Alan Hansen, Ian Rush, Glenn Hysén! Sen kom ungtupparna Owen, Fowler, MacManaman, Wow. Men inga titlar under mitt unga vuxna liv. Trots Gerrard och Hyypiä, ingen seger i ligan, dock en fantastisk vinst mot Milan i Champions league 25 maj 2005. Liverpool låg under med 0-3 i paus mot världens då bästa lag (Maldini, Schevtchenko, Pirlo... ojoj) Var på resa med 4 volontärer i Vadstena, inte trodde jag den våren att de skulle nå finalen, men efter mirakel på mirakel var de där, och inget ställe i Vadstena visade matchen!!! Fick beställa taxi till Motala, volontärerna hängde med, de fascinerades nog över min entusiasm. Men 0-3 blev 3-3 och till slut vinst på straffar! Gud håller på Liverpool, det vet jag nu.

2020, pandemiåret, vann de ligan överlägset, äntligen, men kunde inte fira den? Surt. Men ser följer funderar o drömmer med dem. Senast idag, bortavinst mot Crystal Palace i ligan, vår Egyptiske prins, Salah, gör sitt 200:e mål. Allt gott för en nörd som mig :)

Har spelat fotboll, tittat på fotboll, varit på arenor, inkl Anfield i Liverpool, för att se på fotboll. Det nöje jag mest tid på idag är Football Manager på datorn. Det går inte över. 

Liverpool är en av de största, men även vackraste och mest sympatiska. De två flammorna ni ser i klubbmärket är för två katastrofer, dödsfall på läktaren, 39 resp 97 stycken Liverpoolsupportrar. Den ene pga av våldsyttring, den andra pga för mkt folk på läktaren. Innan dess hade man börjat sjunga Youll never walk alone, men efter dessa två katastrofer på 80talets slut sjöngs det än mer, med mer sorg och saknad och ett "aldrig mer." Låten var ursprungligen ett bidrag i en musikal, blev kändare genom Gerry & the pacemakers, men idag, så är det folket på Anfield, supportrarna, som sjunger själen ur sig, varje match! Unikt i fotbollsvärlden. Det var den sången som fick 0-3 och bli 3-3 och sen vinst. Det är den sången som bär alla anhöriga genom sorgen för de förolyckade, det är en sång jag sjunger ofta i alla möjliga tillfällen. 

YNWA

länk till ett av dessa tillfällen, sen texten nedan...

https://www.google.se/search?q=liverpool+ynwa&source=lmns&bih=843&biw=1851&rlz=1C2FKPE_svSE1033SE1033&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwizhNOT34KDAxVbLhAIHYhnDM0Q0pQJKAB6BAgBEAI#fpstate=ive&vld=cid:2f40113a,vid:Go-jJlGd1so,st:0

When you walk through a storm, hold your head up high And don't be afraid of the dark At the end of the storm, there's a golden sky And the sweet, silver song of a lark Walk on through the wind Walk on through the rain Though your dreams be tossed and blown Walk on, walk on With hope in your hearts And you'll never walk alone You'll never walk alone Walk on, walk on With hope in your hearts And you'll never walk alone You'll never walk alone

Orvar-Kerstin

Ibland så bryter sig livet in. Eller ja, den pågår ju hela tiden, men när man är hemma i Covid, alldeles för mycket tid att tänka och planera det man ändå inte kan göra, så hittade jag en liten fjäril, i kylen, på en purjolök.

Den var lugn och såg inte särskilt frusen ut, men jag tog ut den och bar den till kontoret så jag kunde hålla koll på den. Och här är hen fortfarande. 

I avsaknad av kommunikation via ord så kunde jag på något sätt komma fram till att hen hette Orvar-Kerstin, hade blåst hit från grannsocknen Fröjel ( då var det fortfarande 10 plus). Hens dröm är att starta en b&b. Så. 

Min fina finska bildgooglade och fick fram att denna lilla vitfjäril har det oerhört passande latinska namnet "Pieris Mannii" Vad är oddsen? En Mannii hos Manni?  Och ordet Pieris är nästan fis på finska. Sååå roligt ju. 

Så nu ska denne lilla fina fä få lite socker och vatten så får vi se hur lång tid vi har tillsammans. Livet blir fint så. Bry sig om alla dessa mina minsta som Jesus sade. Och jag glömmer Coviden en stund. Måste ju ta hand om Orvar-Kerstin...

En ny dag

Om gårdagen var mörk, med andra världskriget, det nuvarande världskriget (som det borde vara) så kanske dagen är lite lättare. Men inte med stolthet. Just nu lever jag på en trygg plats, med jobb, kärlek och tak över huvudet. Men det förändras snabbt. Kampen för fred är viktigare än något annat. Därefter klimatet. Allt annat får vänta. Tragiskt men sant.

Till och med min jul-lama, Lorenzo Llamas, tycker det är en svår tid där han står och blickar ut över Eksta Boulevard...

Men vi kan om vi vill. Och vi måste vilja mer. 

Onnea Suomi!

Krig är hemskt. Det finns inget ärorikt. Inga hjältar. Bara massakrerade kroppar, ångest och stanken av blod kött fekalier och urin. 

Krig är ett djävulskap bara människan hittar på. Och det var länge sedan Tsarer och Kungar red i spetsen för sina styrkor. Nu sitter de bakom sina skrivbord och placerar ut mänskligt liv på en karta för att lyckas eller förintas i skräck.

Krig är också svält och elände, våldtäkter och tortyr. Det finns inga ärorika krig. Och Ryssland, är en av de värsta i sin kategori.

Kan jag skriva så som finne? Ja. För jag vet. Jag kan också min historia. Hur Novogrod och Kievriket så blev Tsarryssland, Sovjet, Putin... Samma sak, hela tiden, i all oändlighet. Ryssland är ett gissel.

Märk väl, inte alla ryssar. Inte alla individer. Dessutom består bara dagens ryssland av otaliga etniska grupper. Det är verkligen inte alla som är för Kremls politik.  Jag är inte rasist. Inte fördomsfull. Men makten Ryssland/Sovjet/Tsaren. har varit ont och fantastiskt ont i flera hundra år. Det går inte att komma runt det. 

Finland, vars självständighetsdag jag firar idag, en lågmäld sådan för den bygger på krig offer och tragik, är inte bara självständighet för sitt land utan också från Rysslands ockupation. Efter Sverige förlorat den östra rikshalvan 1809 (Sveriges och finlands öde är sammanlänkad och viktig så hade Finland det ganska gott ett tag. Med egen styrning, regering osv. Men som vanligt så ville ryssland förryska finland, att autonomin skulle upphöra och Finland assimileras. Det var då Bobrikov sköts av Eugen, det var då svenskar och finnar (alltså finländare, ett land, två språk) började mobilisera. Och tack vare revolutionen 1917 i Ryssland kunde flera länder frigöra sig från Tsarriket bla Finland. 

Tänk, min farfar (som klev på ett tåg med sin pälskappa och bössa 1945 tillfronten) är född i Ryssland, det är inte längre bort än så. Och historien upprepar sig. Ryssland mullrar igång. Nu Ukraina. Om fem år baltikum? Polen? Sverige? Och resultatet detsamma, miserabel bombning av allt och alla, bara elände, kvinnor och flickor våldtas, jag som Luthersk präst kommer bli skjuten direkt (det har hänt i Ukraina 2014 redan, allt icke ryskortodoxt avlivas, punkt)

Och allt upprepas. Om Sverige skanderade att "Finlands sak är vår" så är det dags att skandera "Ukrainas sak är vår" idag. De behöver all hjälp. Det är där fronten går mellan demokrati och fanatisk imperiestolleri. Vi behöver läsa allt, klicka, skänka pengar, basunera ut för fred och slut på krig. Ryssland (märk väl återigen, inte varje ryss, individ osv) kommer aldrig att sig. Det behövs en total kollaps av Putin och hans likar så något nytt och fredligt kan byggas upp ur dess ruiner. 

Ukrainas självständighet går hand i hand med Finlands. Så mycket offer, tragik, misär och sorg. Men kriget måste vinnas. Precis som Finland klarade sig ( inte fullt ut, mark förlorades) 1944.

Grattis Finland. Slava Ukraini

Vackra sjukdomsnamn

Jaha, då har man covid då. Eller Corona, finare tycker jag. Det är fint med fina namn på sjukdomar. Inte som AIDS eller benbrott. Men tänk Ebola, låter ju kul! Eller salmonella, vad är skillnaden mot Petronella? Klamydia låter som en prinsessa från mellanöstern. Syfilis som en agent från Ungern. Creutzfeldt-Jakobs tex, riktiga namn riktiga sjukdomar. Flunsan? Bah! Eller Herr Pez från Mexico? Röda hund lite valpvibbar, Bältros, som om man alltid var beredd med en vacker ros att ge till en skönhet man möter på gatan. "se här, min sköna, har jag en ros till dig, skall bara lossa det från mitt bälte..." Rosfeber, för förälskelsens stund. Fågelinfluensa, när rösten når till lärkans höjder. Diarre, en fin kvinnlig variant av Pierre? Abb Orre, Orre, Ek Orre, Gon Orre? Jag hörde en Alvedååån i fjärran, eller, Iprenmannen är här för att sjunga en sång. Fint ju!

Nu gör jag mig inte lustig över vad alla dessa sjukdomar åsamkar lidande och död, tar bara fasta på orden. En redan lite sjuk Jannehjärna vill gärna bara skoja om själva orden. Bara så. 

Nu skall jag fortsätta krya på mig! 

Gott nytt kyrkoår!

Idag är det första advent, ett nådens år, ett nytt kyrkoår. Har firat två mässor och predikat, utan manus som vanligt. Lite märkligt kanske, då jag gillar o skriva, varför skriver jag ingen manus till predikan? Tänker ändå att det är skilda saker, något man skriver och något man framför. Predikan, för min del, blir bättre utan papper att läsa ur. Varit så från i princip början. 

Idag om att människan är sig lik genom alla tider, att makt korrumperar, att vi är flockdjur, Jesus på åsnan, Zelenskij i sin militär-tischa, hurrarop och korsfästelse, ledare som leder och bossar som piskar... Men avslutade med att vi kan om vi vill, tillsammans, med sanna ledare, med medmänsklighet och ödmjukhet.

Nu tänder vi första ljuset. Ha en god adventstid

De vackraste julsångerna

För tredje gången har jag och min vän och kollega, kantorn Erik Tibell, hållt i de vackraste julsångerna för öns finnar och andra intresserade. Första året i Fröjel, andra i Visborgskyrkan, i år i Terranovakyrkan i Visby. Det var psalmer och solosånger, We are the world och förbön, välsignelse och annat. Efteråt kaffe med 9 olika sorters kakor! Finnar kan dom :D 

En av de mest populära sångerna är av Zacharias Topelius (giv mig ej glans ej guld ej prakt, Nationalsången m.m.) Han skrev ju på svenska, Sibelius hans polare. En av hans dikter, som han skrev till sin son som dog 1 år gammal, är en sådan julsång. Sorglig, i moll, såååå finsk. Så även de finlandssvenska, som Topelius, har det där stråket av mörker, moll och melankoli... texten nedan. Så firar vi jul i Finland. I mörker.

Sparven om julmorgonen

Nu så föll den vita snö, föll på björk och lindar.
Frusen är den klara sjö, väntar vårens vindar.
Liten sparv, fattig sparv, ätit upp sitt sommararv.
Frusen är den klara sjö, väntar vårens vindar.

Vid den gröna stugans dörr stod en liten flicka:
– Sparvelilla, kom som förr, kom ett korn att picka!
Nu är jul i vart skjul, sparvelilla, grå och ful.
Sparvelilla, kom som förr, kom ett korn att picka!

Sparven flög till flickans fot, flög på glada vingar:
– Gärna tar jag kornet mot, kornet som du bringar.
Gud skall än löna den, som är här de armas vän.
Gärna tar jag kornet mot, kornet som du bringar.

– Jag är icke den du tror, ty ditt öga tåras.
Jag är ju din lilla bror, som dog bort i våras.
När du bjöd glad ditt bröd åt den fattige i nöd,
bjöd du åt din lilla bror, som dog bort i våras.

Cyberattack

Förra torsdagen utsattes Svenska kyrkan för en Ransomware/underware whatever attack. Allt slocknade. Kommer inte åt mail, arbetstid, bensinräkning, begravningsblanketter osv. Det dåliga i detta författarsammanhang är att jag har varit så "smart" att skriva och spara alla mina böcker på kyrknätet. Tänkte att om nån gör inbrott o snor datorn så ligger allt kvar där i kyrkans himmelska moln! Men ack nej, kan ta veckor innan jag kommer åt dem igen. Lite synd då jag hade fått upp farten igen. Men men, det ordnar väl sig. 

Glad 1 december till er alla, snart jul, åk pulka, pussa din nästa och gå inte på köphysterin...

Gamla synder III

Här ytterligare en gammal mini-novell från gymnasietiden... Vart allt med SAAB och nya ägare minns jag. 

Livet är kort men fint

Livet är kort, underbart, ibland fasansfullt. Men, vi vet alla att vi har en. I den bästa av världar har vi föräldrar, får egna barn, lever, frodas. Dör i rätt ordning, de äldsta först osv. Alla människors berättelse är värd att berättas. Allas våra liv är beroende av tusen faktorer, var vi föds, i vilken tid, i vilken familj, vår första skola, våra vänner och intressen. Min far Erkki var son till en drängapojk, såld på auktion. Erkkis söner, jag och Jyrki, har aldrig varit arbetslösa en enda dag, datatekniker och präst. Det går så snabbt. Från en farfar född inom det ryska riket, till Sverige idag. Allas liv, är värd allt. Varenda kotte. Alla. Hur det går, ja, det är en annan femma... 

Som författare, så är det karaktärerna som är viktiga för mig, har ju inte många alster så men personerna, av kött och blod, sällan svartvita, det är dom som är intressanta. 

Min far är värd en egen bok. Du med. 

Kyrkfönstret

Nu är församlingens tidskrift, Kyrkfönstret, klar med sitt julnummer. Sin vana trogen håller min vän Jörgen fanan högt och förklarar något värt att förklaras. Hela tidningen hittar ni på Klinte pastorats hemsida ( just nu strular hela Svenska kyrkans nät, så återkommer med länk) 

Jörgen, julnumret

Hej alla brådmogna barn och barnsliga vuxna. Nu närmar vi oss jul, Jesusbarnets födelse, de tre vise männen och de ännu klokare kvinnorna och så vidare. Vad ser ni fram emot? Julklappar, lov, glögg, pepparkakor, snö och pulka? Jag ser fram emot att få bananer, fast det gör jag ju jämt. Men lika kul varje gång.

Det finns en lite bortglömd dag mitt i julen. Vad tror ni jag tänker på? Jo, annandag jul. Vad händer då? Är det bara en ledig dag som julafton och juldagen och den kommande trettondagen? Näe, kanske inte. Den dagen är inte så julig. Inte som de flesta tänker i alla fall. Då handlar det om Stefan, eller Stefanos som det står i bibeln. Han var också en lärjunge till Jesus. En som tyckte Jesus var bra, att det han sade var värt att berättas vidare, och, han blev bra på det. Staffan Stalledrängen kopplas ihop med honom, men kanske var det mer en annan Staffan/Stefan/Stefanos som jobbade med kung Herodes hästar? Vi vet inte. Det var så länge sedan.

Men "vår" Stefan, han var så bra på att berätta om allt gott Jesus sagt och gjort att de som styrde i Jerusalem tyckte han var för bra. Och som rädda ängsliga människor med makt ofta gör, det gjorde dom också. De såg till att han blev dödad. Usch och fy. Bara för att han pratade och höll tal om vad han trodde på! Hemskt va? Därför firar vi Stefan på annandag jul, han har även namnsdag då om ni kollar i era kalendrar.

Och en sån som blir dödad bara för att hen tror och står för det, kallar vi i kyrkan för martyr. Så annandag jul är martyrernas dag. Den dag vi kan minnas alla de goda människor som stått upp för sin tro och inte backat eller fegat. Det är ganska häftigt och jättesorgligt på samma gång.

Men vi får se fram emot julen, med gris och grönsaker, Jesus och julklappar men också människor och martyrer…

God jul och tänk på att skänka bananer till alla som vill ha

Jörgen

Ole Lund Kirkegaard

Av en ren slump kom jag tänka på en av mina första favoriter, Ole Lund Kierkegaard. Läste alla hans böcker i början av 80talet, vi fick också se en pjäs, Gummi -Tarzan, och jag skrattade gott åt en av karaktärerna som kunde spotta så bra och stora långloskor att han kunde släcka en gatlykta! Först nu har jag läst på vem han var. Sorgligt att han dog så ung, i fyllan och villan. Han var en stor barnboksförfattare och jag rekommenderar hans absurda böcker varmt. Lite som en dansk Barbro Lindgren. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ole_Lund_Kirkegaard

Litteraturtips

Mika Waltari (1908-1979) skrev 1945 en fantastisk roman om Sinuhe, egyptiern. Det finns en originalstory, en av världens äldsta romaner, Waltaris bok bygger på den men skiljer sig en del. Sinuhe, den verkliga, levde på 1800fkr men Waltari har flyttat handlingen från mellersta riket till ca 1400fkr, Nya rikets tid. Om Sinuhe, läkare, och hans liv. Oerhört fascinerande historia, mycket tankar och funderingar, och åtminstone jag sögs in i hans berättelse. Både som 10 åring och sen som 30 åring. Nu när jag närmar mig de 50 skall jag mig i kast med boken igen. I Waltaris bakgrund finns både första och andra världskriget med allt vad det innebär. Idag har vi Ukraina och Israel. Får se vad jag hittar denna gång. Bra böcker skall läsas om! 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mika_Waltari

Skarpt läge

Herodes: Jaha, vad ska jag nu göra med detta? Vad, vill ni? Varför måste jag jobba?

Ängslig, mesig, osäker

Fru Odes: Älskliiiing. Nu måste du vara lite kung igen, förstår du. Seså, rak i ryggen och bete dig. Chop chop… Upp på stolen. Sååå jaaa. Duktig Kung.

Stram, nitisk, inte elak och hemsk, men som en mor till Herodes istället för fru…

Herodes: Okej… Vilka är ni? (Uttråkad och rädd på samma gång typ)

Vi pratar, barnen svarar, Jesusbarnet och så vidare. När Jesus nämns fattar Fru Odes galoppen och tilltalar Herodes

Fru Odes: Jesus. Vi har hört det förut. Vi måste hitta honom först!

(Ivrigt till kungen, men ler falskt mot barnen)

Fru Odes kallar till sig de skriftlärda.

Fru Odes: Nu frågar du dem vad det vet om detta barn. Se så. På en gång tack

Herodes: Måste jag? Verkar svårt ju…

Fru Odes: Ååååh, fråga bara om barnet. Nu!

Herodes kallar till sig de skriftlärda, viskar och så. De skriftlärda går iväg och bläddrar i pergament och papper, ser viktiga o lärda ut!

Skriftlärd (robert): I våra texter, i våra viktiga böcker, i våra dammiga pergamentrullar så hittar vi följande:

Messias, alltså frälsaren, skall födas under enkla förhållanden i ett stall. I Betlehem. Betlehem som ligger bara en åsneritt härifrån, Kung Davids stad. Ja, ni kanske förstår kopplingen Herr Odes, kung, David, Messias, Betlehem?

Nåväl. Dessutom har en unik konstellation av planeter bildat en stjärna, som vi nog alla sett, och den visar på platsen för detta barnets födelse. I Betlehem. Den nya kungen som skall födas.

Så… grattis?

Herodes och Fru Odes blir förskräckta över den skriftlärdes uttalande. De tisslar och tasslar till slut. Hon får nästan knuffa honom närmare barnen..

Herodes: Ähum (tittar mot sin fru, hon nickar och gestikulerar att fortsätta)

Herodes: Nu är det som så, att jag, eeh, skulle tycka det vore trevligt (Fru hostar)

bra om… (hon hostar högre)

Herodes tar en konstpaus, suckar, men fortsätter.

Väldigt bra för er om ni gjorde som jag sa. Väldigt nyttigt för era liv alltså. På riktigt. Snälla. Gör som hon… som jag säger, ok? Hitta det här barnet och kom sedan tillbaka och berätta var han finns. Ok?

Så att vi kan komma dit och gratulera, ge presenter och så. Ok? Snälla? Visst kan ni det?

(på slutet ynkligt och räddhågset. Fru står med armarna i kors i bakgrunden och ser sur och bestämd ut)

Vi tar uppdraget, och leder barnen ut genom vikväggarna, klär på oss och går ut.

Svar på årtalen

19 nov 2023

En gammal dikt

MÄNNISKOR OCH KÄRLEK

Det finns fina människor

och rara tanter

trogna vänner

bundsförvanter.

Galna gubbar och tokiga barn,

grannar som doftar havreflarn.

Alla de som vill en väl

som kramar frågar klappar säl

och ställer alltid upp på en

för fattat har de gemenskapen.

Men så kommer alla de små,

de av sig själva upphöjda.

Som tuppar sig och flinar så

med sig själva väldigt nöjda .

De som följer allt till punkt och pricka,

av frihet får de skrämselhicka.

"Så får man inte göra!

Kom, låt mig dra i ditt öra"

Men livet är för kärleken

för lusten leken skratten

Vi ska aldrig en och en

kvävas av mörka natten.

Låt hösten löv och undrens stund

dig lockas till det goda

och ägna inte en sekund

åt de redan förgjorda.

Bokbål

15 november 2023

Redan 1821 myntade den tyske författaren Heinrich Heine följande uttryck "där man bränner böcker, bränner man till slut människor." 

Det börjar brännas nu. Genom alla tider ( nåja, sen Gutenberg kanske) så har böcker, bildning och kunskap alltid varit ett hot för fascistisk höger, för diktatorer m.m. Att folket skulle ha kunskap, utbildning, förnuft, sticker alltid i ögonen på en elit som vill styra med järnhand. å vill SD just nu. Läs på. Det är så, inget jag tror eller gissar. 

Luther brände själv böcker i protest. Men det var rebelliskt, mot avlatsbrev och annat. En ren o skär protest. Som om jag skulle bränna tidölagets skrifter. Men Nazisternas bränneri av allt judiskt, det var nåt helt annat. Och resultatet vet vi. Glöm aldrig. Nu, idag, , Koranbränning i Sverige. Samma sak. Låt det inte ta fyr. Strunt i det. inte ett ord. 

Rösta hellre rött eller rätt på de återstående partierna utanför Tidö.

Jag står för det. 

Vad gör du för freden?

Samtliga människor genom alla tider har upplevt goda tider, svåra tider, katastrofala tider. Oftast är det vinnaren som skriver historien men idag vet vi bättre. Hela bibeln är full av elände och lrig och förtryck, vår historia, muslimernas, allas... Alltid är det någon, något, några som skall bestämma över andra, bilda riken, makter och begränsningar. I varje generation, utan undantag. 

Men världen ÄR bättre än för några hundra år sedan, på flera plan. Kvinnors rättigheter, rent vatten, barnadödligheten sjunker, fler demokratier (nu dippar dock kurvan igen) vi värnar om arter, klimatet börjar tas på allvar (om så inte annat för ekonomin). 

Men, vi måste värna allt det goda, fortsätta kämpa än mer, inget är givet. Vi är en invasiv art och de goda krafterna, kunskapen, klokheten, måste ta överhanden, för att hela världen skall leva. Vi kan inte längre sitta i ett hörn och försöka klara oss själva. Världen är en. Och där står vi, som individer. Vad fasen skall man göra?

Det viktigaste är att man gör nåt! Var inte en knöl, bry dig, öva upp empatin, rösta inte fram diktatorer, älska mycket, förgå i någons annans skor...

Tolkien skrev rätt och kraftfullt i dialogen mellan Frodo ( rädd som han var i det krig som pågick) och Gandalf, trots sin makt, hade inte heller en enkel lösning. Alla, måste lösa det, för det goda, mot det onda.

Var står du?

Citat från Sagan om ringen, av JRR Tolkien: "I wish it need not have happened in my time," said Frodo. "So do I," said Gandalf, "and so do all who live to see such times. But that is not for them to decide. All we have to decide is what to do with the time that is given us."

Ukraina

Kriget fortsätter. väder och vind påverkar. Ukraina är överlägsna helt taktiskt och med svapen, men helt beroende av väst. Ryssland kör sin flera hundra år gamla taktik med köttkvarn, soldaterna tar inte slut utan skickas fram, skickas fram, skickas fram....Allt är tragiskt. En för försiktig väst och en skrupellös öst. Det här tar tid, om vi inte hjälper till. Det handlar bara inte om delar av Ukraina, detta är storpolitik för hela världen. 

Som präst, musiker, författare och skribent, en öppen sådan, hamnar man i alla möjliga tillställningar. Den på nu kommande fredag en viktig sådan, då jag som Janne får vara präst, prata om insamling via ACT Svenska kyrkan och även bidra musikaliskt till och för Ukraina. 

För en bra blogg, om kriget, läs här: https://cornucopia.se/  Och en viktig sak från bloggen, det ÄR viktigt att man in och läser artiklar, nyheter m.m. Klicka överallt, för det påverkar faktiskt västs stöd hur konstigt det än låter. För nu tar Hamas över flödet, det är också hemskt, men där flödet är där finns pengarna. 

Slava Ukraini! 

Jörgen

11.11.23

Jag har en god vän, som också är en inspiration till skrivande, Jörgen! Jag och min kompis Anders köpte varsin likadan handapa runt 1985. Vi lurade yngre barn i området att vi hade äkta schimpansungar! Tog till och med betalt tills några arga vuxna satte stopp. Min Mikael svarade i min tjänstebostad vid Stjärnholm runt 2008 på frågan om: Vad heter han? Jörgen! var hans kvicka svar. Sen dess har han hetat så. Han har varit med på familjegudstjänster och barndagar (är en usel buktalare men det funkar) i Masthugget, Gotland och nu, har han en egen spalt i vår församlingstidning (Kyrkfönstret, 4 nummer/år) Han har till och med blivit intervjuad av P4 Gotland (intervjun gällde mig som ny präst på ön men fokus flyttade snabbt till Jörgen. Journalisten höll till och med micken vid hans mun till slut, då påpekade jag att rösten kommer från mig...) Här nedan följer en sådan Jörgensida i Kyrkfönstret, kanske en av de mer seriösa. Mycket kretsar kring banan kan jag lugnt skriva... Jörgen och Kyrkfönster hittas på vår hemsida: https://www.svenskakyrkan.se/klinte/kyrkfonstret

Hej alla små vuxna och långa barn!

Nu blir det höst och regn och kallare. Vad värmer då om inte en fin berättelse? Den finns i andra varianter, till exempel i Lukasevangeliets 15: e kapitel men jag skriver ner den jag har hört sen jag var en liten apunge!

"En gammal apa hade två appojkar. Den yngre av dem sade en dag till sin appappa

"Du, jag vill inte stanna här med dig eller med min dumma storebrorsapa. Jag vill att du ger mig alla de bananer som skulle varit mina när du dör. På riktigt asså!"

Appappan tittade lite sorgset på sin ludna son men gick med på det. Alla de andra aporna som bodde i deras stora fina träd hjälpte till att samla ihop arvet som han nu skulle få i förskott. Oj vad det tisslades och tasslades i djungeln. Vilken skam för pappan!

Den lilla appojken tog dagen efter emot en gigantisk säck med bananer, gick till marknaden och sålde dem för en lite mindre säck med riktiga pengar och svingade sig iväg till kusten. Där började han leva livet som han tyckte. Köpte ananasjuice och bananmilkshake, spelade UNO med orangutanger, dansade med babianer. Oj vad livet var fritt och härligt!

Men så en dag, så tog pengarna slut. Han hade inte riktigt tänkt så långt. Vad skulle han göra nu? Samtidigt så blev det dåliga tider så strandcaféet gick i konkurs, UNO-orangutangerna reste hem, babianerna tog jobb någon annanstans. Men själv hade han inget. Han sökte och fick ett jobb hos en gammal fiskare med att vika bananlådor. Hemska öde! Och bananer som de hade så gott om hemma i djungeln men här satt han och vek bananlådor! Och inte fick han ens äta de skal och knoppar som låg i botten av lådorna! "Så här kan jag inte ha det" tänkte han för sig själv.

Då tänkte han modigt för sig själv. "Hur gott skulle jag inte ha det hemma, och har alltid haft. Till och med pappas tjänare har det bättre än vad jag har nu! Jag måste hem och säga förlåt! Säga att jag har betett mig som en dålig liten apa och skämt ut honom och varenda banan under himlen. Så får det bli! Kanske jag kan jobba hos honom åtminstone tills han tycker om mig igen."

Så började den lilla appojken sin långa väg hem, lian efter lian, träd efter träd.

Men redan på långt håll gick ryktet och den numera gråhåriga appappan reste sig genast från sin uppblåsbara Bananstol och svingade sig ut i djungeln! Och där såg han sin son komma ledsamt svingades. Han skyndade sig och svingade som aldrig förr! Mitt i en liansving omfamnade han sin lilla håriga pojke oh kysste honom och kramade honom och hans ögon fylldes av tårar!

Den lilla appojken försökte säga förlåt men pappan bara tystade honom och väl hemma kallade han på sina tjänare. "Hämta mina finaste kläder, sätt på Sean Banan på högtalarna och ta fram det finaste bananskalssmycket. Klä honom fint och sen gör ni den största Banana split som djungeln har skådat! Vi trodde han var borta för alltid men är nu tillbaka. Nu måste vi ha fest!"

Men lite längre bort var storebrorsapan på väg hem efter en lång arbetsdag. Han hörde festen på håll, Banankontakt spelades för fullt, och han kallade till sig en av grannaporna som han mötte i en lian.

"Vad är det som händer?" frågade han.

"Din lillebror har kommit hem!" svarade grannen glatt! "Just nu äter de banana split och dansar till Trazan och Banarne!"

Då blev storebrorsan arg och satte sig i grannträdet och surade.

Pappa apa svingade sig då upp till honom, efter att ha hört att han hade kommit hem, och frågade vad som stod på.

"Vad håller du på med pappa? Här har jag hjälpt dig i din firma hela livet, gjort allt, ställt upp på allt, men mig har du inte gett världens största banana split eller ens spelat Trazan på djungeltrumman! Men när han, det egoistiska lilla hårbollen till lillebror kommer hem, EFTER att ha slösat bort hälften av vad du någonsin tjänat ihop, då, då minsann skall det dansas och festas. Orättvist!"

Pappan såg på honom med medlidande och sade.

"Min kära lilla fina son. Du har ju alltid haft det bra hos mig. Har du någonsin saknat något? Nej, men din lillebror har ångrat sig och kommit hem. Vad kan vara viktigare än det? Vi trodde ju att han kanske till och med hade dött! Vi måste hålla fest för honom nu. Han var en förlorad liten apa men är nu hemma igen. Vi bara måste."

Nu kan ni ta varsin banan, fundera ett varv och sen prata om berättelsen! Jag tycker den är fin. Alla är hemma och har det bra igen. Hoppas storebrorsan kan glädjas senare tänker jag, och lillebrorsan förstå hur bra han hade det hela tiden, egentligen. (och psst: Pappan är egentlig Gud, vi är alla andra inblandade)

Fantasi, berättelse och ren skär lögn!

10 november 2023

Som författare så har jag friheten att fabulera, hitta på, förvanska och förvandla. En bra berättelse inom en viss genre har all frihet, inom tex biografi och historia, mindre frihet. Men där, i dikter, prosa, poesi och krönikor, så har man en frihet, att med andra ord beskriva precis vad man vill. Däremot, som fotbollsfantast, när Internationella förbund har andra regler än inhemska fotbollsförbund, ja, då blir det frustrerande. Säg, straffsituationer, samma sport, men beroende om det sker nåt i ligan eller i VM, och regelverket är annorlunda, ja, då blir det frustrerande. Vilken sport är det då egentligen. Men... sport är ett nöje, en fritidssysselsättning, engagerar många, men har inte med liv och död att göra. Däremot när politiker slirar på sanningen, när en politikers eller ett partis vilja skall fram, då ska man kräva att det är sant. Vi kan dividera om HUR ett samhälle skall tas om hand om men en politiker kan inte bara tycka saker, den borde och ska veta. Verkar som om de mesta gränser om värdighet och sanning är passerade för länge sedan. För vad? Makt? Ära? Narcissism?

Men i fictionen och poesi, som de heliga narrarna en gång i tiden, kan vi skriva om oss men på annan plats, på ett annat sätt, med andra ord. Det fria ordet och författandet är mer viktigt än de flesta tror. Men redan där är de längst högerut och förstör. Bibliotek, undervisning, inga pengar till folkhögskolor m.m. Sorgligt, hemskt, blir förbannad. De är ju smarta. De vet att en outbildad tunnelseende befolkning utan tillgång till kultur litteratur och teater är ett folk lätt att vilseleda.

Jag är en Gyllenstensk helig narr. Skriver det som är sant vackert och hoppfullt. Inte samma sak som om jag vet allt, kan allt. Men jag vet vilken grund jag står på. Och om det skriver jag om. 

Var tar vägarna slut?

Jag och Rocky vandrar våra spår, hittar nytt, ibland de vanliga. Längs Gotlands väger finns det mycket mumma för en författare, gamla hus, fina hus, kor och hästar och lamm. Lätt att fantisera om hur det såg ut här på 1800 talet när husen var fyllda med barn och drängar och pigor. Vissa andra hus inbjuder till hemska historier om fula gubbar eller tvättäkta häxor. En korp med sitt resoluta KRAAAK får en att hamna ända bort i medeltiden eller kanske till och med äldre tider än så. När männen for österleds och gav örnen föda i Miklagård. Det är lite tråkigt faktist, att jag med google maps faktiskt kan se var vägen tar slut. Annat var det förr, när man inte visste, när det fanns platser ingen varit på. Var jorden rund? Vad fanns bortom havet (innan man kunde segla på öppet hav). Jag skulle så gärna vilja se jorden för en sisådär 15 000 år sedan. Se alla flockar av djur, fåglar, en klar himmel och ett oförstört hav. Men det bästa med att vara författare är att jag kan fantisera, placera mig in där, som John i Exodus som hamnar i Jerusalem för 10 000 år sedan. Dit vi inte kan resa kan fantasin ta oss. Det det vackra med böcker och berättelser. I mina böcker, vet jag till slut var vägen faktiskt tar slut. Sen börjar jag vandra på en ny...

Livet

Efter allhelgonahelgen är det dags att ta tag i livet igen, inte fastna i det förflutna. Inte låta sig hamna i mörkret, trots att naturen förmultnar, den ena galenskapen yttras efter den andra.

Då är det, nej, nu är det poetens och författarens och konstnärens och dansarens och musikerns skyldighet att visa på det sköna, det underfundiga, det vackra och bedårande. Beskriva livet som vi är i , längtar efter, drömmer om med toner ord lust och fantasi. 

I detta nu, i vår värld, är det viktigare än någonsin. 

Jag själv vaknade utvilad, redo för att vända trender, riva hinder, utmana lusten och livet, i skrift, i bilder, i ord...

Och jag möttes av meddelande från min finska älskling, min glada hund, på första promenaden stod tusenskönorna och hälsade, trotsande novembervädret och den förmultnande naturen (bilden) och väl vid skrivbordet, med nybryggt kaffe, vilande hund, tak över huvudet, så spelade radion en av mina favoritlåtar. Som om Gud satte på den låten, just för, att världen vi kände, de goda tider som har ( och kommer finnas) funnits, jag vill ha tillbaka det. Eller som i låten: I want you back" länk här https://www.youtube.com/watch?v=y2bVIBwpCTA

Lyssna och njut, dansa, gör något kreativt, säg till någon att du älskar hen, plocka en tusensköna...

HerrMann

Min bästa vän, konfaledare och agent, medfinne och bror, Mikael Herrala. Ja vi har ett band, lite på is pga att jag bor på en ö i Östersjön. Men Hoppet, och minnet, av HerrMann lever dagligdags. Hittade en fin höstbild då vi var på P4 Gotland och vi fick spela och berätta om oss. Texten nedan, tillkom för länge sedan. Efter texten, så har livet varit både god och sorglig mot oss, fäder dör, barn föds och döps, kärlekek hittas och kärlek förloras. Livet helt enkelt. fint att en låt för andra över åren lika gärna kunde vara enbart för oss, idag.

Det finns så många saker vi vill sjunga om, livet kärleken och döden. Och när vi väl tar ton så tänker vi på dem, som delar textradernas öden. Men om orden hjälper dig att vara sann, blir vi stolta i vår duo, vårt band, HerrMann...

/En hoppfull melodi, från vår andra skiva "En andra chans". länk till låten här: https://open.spotify.com/track/71U3OcckgiqFkUQrUmXaWt?si=ee5dff5dc2f64c25

Claessiska ord